Advokaten åtalades för grovt penningtvättsbrott och näringspenningtvätt efter att han på begäran av en klient gjort två överföringar från klientmedelskontot till andra än klienten.
Nu frikänns han i Högsta domstolen på grund av bristande uppsåt, från grovt penningtvättsbrott men fälls till ansvar för näringspenningtvätt.
Advokaten var förordnad som försvarare för en klient. Samtidigt hanterades på den byrå där advokaten var verksam två tvistemål där klienten var svarande.
Klienten överförde med anledning av tvistemålen drygt 3 miljoner kronor till Kronofogdemyndigheten. Efter att förlikning träffats i tvistemålen betalade Kronofogdemyndigheten ut överskjutande belopp, sammanlagt 300 000 kronor, till advokatbyråns klientmedelskonto.
Vid två tillfällen i början av november 2017 begärde klienten att advokaten skulle föra över de medel som fanns på klientmedelskontot till andra konton. Dels skulle 225 000 kronor överföras till ett konto som enligt klienten tillhörde honom själv, men som visade sig tillhöra en annan person, dels 75 000 kronor till ett konto tillhörande klientens sambo. Advokaten gjorde som klienten begärde.
Det är dessa överföringar som ledde till att toppadvokaten åtalades för grovt penningtvättsbrott vilket avsåg den första överföringen om 225 000 kronor till ett konto tillhörande en annan man. Han åtalades även för penningtvättsbrott för den andra överföringen om 75 000 kronor som gick till hans klients sambo.
I hovrätten justerades åtalet avseende den senare överföringen till att röra näringspenningtvätt.
Advokaten friades i tingsrätten men han dömdes av hovrätten för grovt penningtvättsbrott den 1 november 2017 och för näringspenningtvätt den 8 november 2017. Han dömdes till villkorlig dom med 100 dagsböter om 250 kronor.
Advokaten överklagade hovrättsdomen till Högsta domstolen.
Inget uppsåt
Högsta domstolen konstaterar i målet att båda överföringarna utgör sådana åtgärder som omfattas av lagen om straff för penningtvättsbrott och att det inte föreligger någon konflikt med god advokatsed, eftersom det inte kan krävas att klientmedel återredovisas till någon annan än klienten.
Högsta domstolen skriver att det är utrett att advokaten på det sätt som påstås i gärningsbeskrivningen har överfört 225 000 kronor och 75 000 kronor till de berörda kontona samt att medlen härrörde från brott eller brottslig verksamhet.
Högsta domstolen skriver att advokaten har vid överföringarna varit medveten om att klienten dömts för ett stort antal fall av grova bedrägerier och att han var misstänkt för penningtvättsbrott. Domstolen konstaterar även att advokaten därtill har, precis innan överföringarna genomfördes, blivit förordnad som offentlig försvarare för klienten i ytterligare en förundersökning och inom ramen för den blivit kallad till en kombinerad kvarstads- och häktningsförhandling samt haft vetskap om att klientens medel har varit föremål för förvars- och beslagsbeslut.
”Mot denna bakgrund måste N.N ha förstått att det fanns en högst betydande risk för att de medel som överfördes från klientmedelskontot till andra konton härrörde från brott eller brottslig verksamhet. Med hänsyn härtill är det också bevisat att det förhållandet att egendomen härrörde från brott eller brottslig verksamhet inte har utgjort ett relevant skäl för honom att avstå från överföringarna. Han har alltså haft åtminstone likgiltighetsuppsåt i förhållande till att egendomen härrörde från brott eller brottslig verksamhet”, skriver HD.
Men HD konstaterar även att advokaten har uppgett att han trodde att det kontonummer han fick från klienten var kontonumret till ett av dennes egna konton. dessa uppgifter styrks av klientens berättelse. HD gör därför sin prövning med denna utgångspunkt.
Överföringen innebar därmed att medel som ursprungligen betalats in till Kronofogdemyndigheten av klienten på hans begäran fördes tillbaka till honom.
”Om det hade förhållit sig på det sätt som han föreställt sig får det anses ha varit tillåtet att göra överföringen. Det sagda betyder att N.N inte haft sådant uppsåt som krävs för ansvar enligt 3 § lagen om straff för penningtvättsbrott”, skriver HD.
Döms för näringspenningtvätt
När det gäller den andra överföringen kände advokaten till att medlen överfördes till klientens sambo.
HD pekar på att advokaten måste också vid den tidpunkten, bland annat genom att han deltagit vid den kombinerade kvarstads- och häktningsförhandlingen i början av november, ha haft en klar bild av de brott som klienten var misstänkt för liksom av de åtgärder som vidtagits för att säkra egendom.
Högsta domstolen finner bland annat mot den bakgrunden att advokaten agerat med uppsåt och att han ska fällas till ansvar för näringspenningtvätt. Påföljden har bestämts till villkorlig dom.
– Vi har kommit fram till att båda överföringarna i och för sig är sådana som träffas av lagstiftningen om penningtvättsbrott, men advokaten frikänns i det ena fallet eftersom han trott att pengarna överfördes till klienten själv, och en sådan överföring inte hade varit straffbar som penningtvättsbrott, säger Petter Asp, ett av de justitieråd som var med och dömde i målet.
