Efter friande dom i tingsrätten dömdes advokaten i hovrätten för grov penningtvätt och näringspenningtvätt efter att ha gjort två överföringar från en klients klientmedelskonto. Försvaret ser behov av vägledning för advokatbranschen. Nu vill Högsta domstolen att Riksåklagaren yttrar sig om advokatens överklagande.
Advokaten åtalades för grovt penningtvättsbrott och penningtvätt efter att två överföringar gjorts från en av hans klienters klientmedelskonto på byrån. Den ena överföringen var på 250 000 kronor till en man och den andra överföringen var på 75 000 kronor till klientens sambo.
Advokatens försvarare advokat Johan Eriksson överklagade domen till Högsta domstolen och uppgav:
”N.N har inte gjort sig skyldig till brott då överföringarna som skett är undantagna från penningtvättsdirektivet tillämpningsområde eftersom han agerat såväl i egenskap av försvarsadvokat som i enlighet med reglerna om god advokatsed”.
Undantagen penningtvättsregleringens tillämpningsområden
Vidare har försvaret uppgett att ”Hovrätten har felaktigt kommit fram till ett slut med innebörd att N.N varit skyldig att kontakta Polismyndigheten och ange sin egen klient. Det är felaktig slutsats eftersom han i egenskap av försvarare är undantagen penningtvättsregleringens tillämpningsområden”
Enligt försvaret är han snarare förhindrad, främst av tystnadsplikt, att kontakta polisen.
Även Advokatsamfundet har tidigare yttrat sig i målet och angett att det saknas anledningen att utgå från annat än att advokaten har agerat i enlighet med god advokatsed i fråga om redovisning av klientmedel.
Försvaret menar att Hovrättens tillämpning av penningtvättslagstiftningen innebär att advokater försätts i en prekär sits då han enligt det advokatetiska regelverket varit skyldig att genomföra överföringarna för att inte åsidosätta god advokatsed. ”Han har därmed befunnit sig i konstitutionell nöd”, framgår det av överklagandeskriften.
Behov av vägledning
Enligt försvaret finns det ett behov av vägledning från Högsta Domstolen.
”Frågorna är inte prövade tidigare och har stor betydelse för alla advokater. Lagstiftningen är därtill relativt ny och oprövad i förhållande till advokater”, står det i överklagandet:
”Det är av största vikt att advokater har tillgång till tydlig vägledning från högsta instans avseende hur en advokat ska agera i förhållande till penningtvättsregleringen. Detta särskilt eftersom det inte är ovanligt att en advokat åtar sig uppdrag i såväl civilrättsliga som straff-/processrättsliga angelägenheter för samma klient och därav befinner sig i en situation med dubbla roller.”
Nu beslutar Högsta domstolen att riksåklagaren ska svara senast den 23 maj skriftligen på överklagandet innan HD kan gå vidare med besked om prövningstillstånd ska beviljas eller inte.
Åklagaren och hovrättens bedömning
Enligt åklagaren i målet härrörde överföringarna från brottslig verksamhet och att syftet med överföringarna har varit att främja att pengarna kunde användas – trots att de tillskansats genom brott.
Enligt hovrätten, som meddelade en fällande dom, har de aktuella överföringarna saknat koppling till advokatens uppdrag som offentlig försvarare. Domstolen noterar särskilt att advokaten, enligt egen uppgift, inte deltog i handläggningen av de civilrättsliga tvister som hans kollegor drev.
Vid en sammantagen bedömning kom hovrätten fram till, även med beaktande av överföringarnas koppling till de civilrättsliga tvisterna, att de till sin karaktär varit sådana att de utgjort en sådan typ av tjänst som omfattas av lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Enligt hovrätten var överföringarna inte undantagna från tillämpningsområdet för nu relevant penningtvättsreglering.
Advokaten har känt till brottsmisstankar
Klienten hade lämnat Sverige och fått samtliga sina konton spärrade vid tidpunkterna för överföringarna. Hovrätten ansåg därmed att det var utrett att syftet med överföringarna har varit såväl att dölja att pengarna härrörde från brottslig verksamhet som att främja möjligheten för klienten eller någon annan att tillgodogöra sig dem.
Enligt hovrätten har advokaten känt till vad hans klient var misstänkt för samt att klienten var anhållen i sin frånvaro när han fick instruktionen att göra den första överföringen och att klienten var häktad i sin utevaro vid tidpunkten för den andra överföringen.
Advokaten kände därmed till risken att pengarna kunde härröra från brottslig verksamhet och att syftet med överföringarna kunde vara att dölja nämnda förhållande. Trots denna genomförde ändå advokaten överföringarna.
Advokaten dömdes för grovt penningtvättsbrott och för näringspenningtvätt till villkorlig dom med 100 dagsböter om 250 kronor. Han dömdes även att betala sina egna rättegångskostnader i såväl tingsrätten som i hovrätten samt att han ska betala en avgift till brottsofferfonden.
