Enligt ett skuldebrev från år 2012 som ersatte en beslutad utdelning hade Spotify-investeraren rätt till betalning inom en månad från att han begärde det. Högsta förvaltningsdomstolen slår nu fast utdelningen var disponibel för honom redan år 2012, och det var därför fel att beskatta honom det år då han faktiskt mottog utbetalningen.
Skatteverket beslutade vid omprövning i juni 2019 att bland annat höja Spotify-miljardärens inkomst av kapital med drygt 44 miljoner kronor för beskattningsåret 2017. Han påfördes även skattetillägg. Mannen är ensam ägare till ett cypriotiskt investmentbolag och i februari fattade bolaget beslut om utdelning.
Samma dag utfärdade bolaget ett skuldebrev till mannen på samma belopp som utdelningen. Skulden löpte utan ränta och skulle i dess helhet betalas inom en månad från borgenärens anmodan, dock senast i februari 2022. Av bolagets årsredovisning för år 2017 framgick att skulden till mannen minskade genom två amorteringar det året.
Hade inte verkställt utdelningen
I sitt beslut angav Skatteverket att det belopp som påförts Spotify-miljardären motsvarade den minskning av bolagets skuld till honom som bolaget hade redovisat det året. Verket ansåg att bolaget varken hade kunnat verkställa eller haft för avsikt att verkställa utdelningen förrän det år då bolagets skuld till mannen faktiskt minskade, alltså år 2017. Dessförinnan var mannen förhindrad att lyfta utdelningen och hade därmed inte kunnat disponera den.
I Förvaltningsrätten i Stockholm var frågan om den beslutade utdelningen skulle anses disponibel för mannen under beskattningsåret 2012, vilket mannen hävdade, eller först vid beskattningsåret 2017, vilket Skatteverket menade.
Till saken hör att Spotify-miljardären var under 2012 bosatt i Schweiz. Men pengarna blev enligt Skatteverket disponibla för honom först 2017, eftersom de fram till dess var bundna i Spotifyaktier på andrahandsmarknaden, och då var han återigen bosatt i Sverige.
Spotify-miljardären menar i sin tur att det framgår klart och tydligt att han kunnat disponera över utdelningen redan 2012 – och att detta därför är rätt beskattningstidpunkt.
Mer specifikt blir frågan i denna del således vid vilken tidpunkt en beslutad så kallad interim dividend ska anses disponibel för mottagaren av utdelningen, i de fall det utdelande bolaget inte har några realiserade vinstmedel att verkställa beslutad utdelning med och utdelning av sakegendom inte heller sker.
Enligt inkomstskattelagen, IL, ska utdelning tas upp till beskattning det beskattningsår den kan disponeras. Det gäller även så kallade interim dividends.
Kontantprincipen
Innebörden i inkomstskattelagen är densamma som tidigare ”blivit tillgänglig för lyftning” i kommunalskattelagen, det vill säga kontantprincipen. Skattskyldighet för utdelning inträder således vid den tidpunkt då aktieägaren har möjlighet att lyfta utdelningen, vilket även kan uttryckas som att den utdelningsberättigade fritt kan förfoga över den utdelade egendomen. Som huvudregel anses den utdelningsberättigade kunna fritt förfoga över en utdelning på avstämningsdagen eller när ett stämmobeslut om utdelning förfaller till betalning.
Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målen ansåg förvaltningsrätten att det skuldebrev som mannen mottog i februari 2012 inte kan anses ha inneburit att han faktiskt mottog och förfogade över den beslutade utdelningen.
Här beaktade rätten bland annat att en förutsättning för att mannen skulle ha haft en reell möjlighet att få kontant utdelning till reversens belopp under år 2012 var att bolaget då hade avyttrat i princip hela sitt innehav av Spotify-aktier, i ett skede när dessa ostridigt var på starkt uppåtgående.
Det finns inget i utredningen som tyder på att en sådan avsikt skulle ha förelegat. Tvärtom har mannen själv uttryckt att han inte ville framtvinga en avyttring av aktierna.
Skatteverket ansågs därmed ha gjort sannolikt att reversen inte svarat mot någon verklig möjlighet för mannen att under år 2012 förfoga över det beslutade utdelningsbeloppet. Han kan således inte anses ha disponerat det beslutade interim dividends-beloppet under det året, utan först år 2017 då han ostridigt mottog faktiska utbetalningar från bolaget med anledning av skulden. Rätt beskattningstidpunkt var därmed år 2017. Överklagandet skulle därför avslås i denna del.
Kammarrätten i Stockholm gjorde samma bedömning som förvaltningsrätten och avslog mannens överklagande.
Intäkt det år då de kan disponeras
Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, hänvisar inledningsvis till ett stycke i inkomstskattelagen där det framgår att inkomster ska tas upp som intäkt det beskattningsår då de kan disponeras samt att utdelning ska tas upp av den som har rätt till utdelningen när det kan disponeras.
Enligt äldre bestämmelser skulle en utdelning som huvudregel tas upp till beskattning när den blivit tillgänglig för lyftning. Av förarbetena framgår att uttrycket ”blivit tillgänglig för lyftning” ersattes av ”kan disponeras” och att någon materiell ändring inte var avsedd.
HFD konstaterar att det framgår av det aktuella skuldebrevet att mannen hade rätt till betalning inom en månad från att han hade begärt det. Mannen kunde alltså begära att få betalt år 2012.
”Redan härav följer att utdelningen var tillgänglig för lyftning och disponibel för honom då. Beskattningstidpunkten inföll således 2012. [Mannen] ska därmed inte beskattas 2017 och inte heller påföras något skattetillägg”, skriver domstolen. Han har även rätt till ersättning för sina ombudskostnader med cirka 37 000 kronor.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
