Det vore uppenbart oskäligt att låta en 84-årig kvinnas rätt till bistånd enligt lagen om mottagande av asylsökande upphöra, anser kammarrätten i motsats till underinstanserna.
Kvinnan lider av svår demens och vanföreställningar och det är därför uteslutet att hon på egen hand skulle kunna medverka till att verkställa sitt utvisningsbeslut.
Migrationsverket beslutade juli 2023 att i dag 84-årig kvinnas rätt till bistånd enligt lagen om mottagande av asylsökande m. fl., LMA, skulle upphöra. Verket hänvisade till 11 § LMA i sitt beslut. Av bestämmelsen framgår att rätten till bistånd upphör om utlänningen har ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut, om det inte är uppenbart oskäligt.
Institutionsboende
Kvinnan hade vid prövningstidpunkten ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut mot sig och tidsfristen för frivillig avresa hade löpt ut. Hon var sedan augusti 2021 placerad på ett institutionsboende på grund av demens och andra hälsobesvär. Migrationsverket ansåg dock inte att det skulle vara uppenbart oskäligt att låta rätten till bistånd upphöra.
Förvaltningsrätten i Stockholm hänvisade till förarbetena där det anges att bedömningen av om undantaget är tillämpligt ska vara restriktiv. Som exempel nämns att det kan vara uppenbart oskäligt att låta rätten till bistånd upphöra vid allvarlig sjukdom av tillfällig karaktär.
Domstolen ifrågasatte inte att kvinnan hade hälsobesvär men ansåg inte att hon led av en allvarlig sjukdom av tillfällig karaktär. Överklagandet avslogs därför.
Kammarrätten i Stockholm konstaterar att kvinnan har en svår grad av demens och har uppvisat paranoida vanföreställningar.
Allvarlig sjukdom
Kammarrätten bedömer därför att hon lider av en allvarlig sjukdom. Att sjukdomen inte är tillfällig innebär inte att det är uteslutet att det skulle vara uppenbart oskäligt att låta hennes rätt till bistånd upphöra. Exemplen i förarbetena är nämligen inte uttömmande, utan en bedömning ska alltid göras i det enskilda fallet.
Mot bakgrund av kvinnans hälsotillstånd och hennes höga ålder anser domstolen att det är uteslutet att hon skulle kunna medverka till att verkställa sitt utvisningsbeslut. I en sådan situation ankommer det på ansvarig myndighet att genomföra hemresan. Eftersom det inte framkommit att det finns en planerad resa anser kammarrätten att det vore uppenbart oskäligt att låta kvinnans rätt till bistånd upphöra.
Överklagandet ska alltså bifallas.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
