I motsats till förvaltningsrätten bedömer kammarrätten att det inte är oskäligt att ta ut skattetillägg med fullt belopp av ett bolag som begärt avdrag för negativt räntenetto med ett för högt belopp.
Lagstiftningen är visserligen ny och förhållandevis komplicerad men det räcker inte för att motivera befrielse från tillägget.
Skatteverket beslutade genom omprövning i november 2022 att ändra ett bolags beskattning samt att ta ut skattetillägg med sammanlagt knappt 4,8 miljoner kronor. Som skäl för besluten angavs att bolaget felaktigt redovisat ett underskott på cirka en miljon kronor i stället för ett överskott på drygt elva miljoner kronor.
Bolaget överklagade skattetillägget till Förvaltningsrätten i Göteborg och yrkade att beslutet skulle undanröjas alternativt att befrielse skulle medges.
Tvistlösning enligt kommande AB 25 och ABPU 25
Utkasten till nya standardavtal har väckt stort intresse, inte minst förslaget om att införa ett nytt kapitel 11 – och den så kallade tvistetrappan. Ambitionen att stävja processande är beundransvärd, men frågan är vilken rättslig verkan regleringen kommer att få. Kan tvistetrappan utgöra rättegångshinder, vad gäller i skiljeförfaranden och kan flerstegsklausulen få någon annan rättsverkan? Giorgio Leopardi ger sin analys, liksom tips till den som avser att upprätta entreprenadavtal med standardavtalen som bas.
Uppenbart
Bolaget vidgick att det begärt avdrag för negativt räntenetto med ett för högt belopp och därmed lämnat en felaktig uppgift till Skatteverket. Det måste dock ha varit uppenbart för myndigheten att yrkat avdrag inte kunde godtas utan ytterligare utredning, då det yrkade avdraget översteg fem miljoner kronor och N9-bilagan saknades. I en sådan situation kommer Skatteverket alltid att utreda frågan närmare, vilket också skedde i det aktuella fallet. Deklarationen var alltså så pass bristfällig att myndighetens särskilda utredningsskyldighet uppkommit. Dessutom var det fråga om ny och komplicerad lagstiftning som bör föranleda befrielse från tillägget.
Skatteverket ansåg att överklagandet skulle avslås och tillade att varje misstänkt felaktighet inte väcker myndighetens särskilda utredningsskyldighet. På grund av sin karaktär och storlek framstår felet som anmärkningsvärt och deklarationshanteringen som vårdslös, menade verket.
Praxis
Förvaltningsrätten bedömde att Skatteverket, på grundval av uppgifterna i deklarationen, omöjligen kunde ha godtagit bolagets uppgifter i deklarationen. Det följer dock av Högsta förvaltningsdomstolens praxis att enbart den omständigheten att den enskildes yrkande föranleder Skatteverket att begära in ytterligare uppgifter inte innebär att den särskilda utredningsskyldigheten har aktualiserats. Med hänsyn till detta ansåg domstolen att underinstansen haft fog för att besluta om skattetillägg.
Rätten ansåg dock att bolaget helt skulle befrias från skattetillägget. Man beaktade här att reglerna om begränsning för ränteavdrag i 24 kap. 24 § inkomstskattelagen tillämpades första gången för det aktuella beskattningsåret samt att bolaget gjort en felbedömning eftersom reglerna varit nya och svåra.
Bolaget hade även yrkat ersättning för kostnader i förvaltningsrätten med drygt 161 000 kronor, men domstolen ansåg att bolaget saknat behov av biträde i målet. Ersättningsyrkandet avslogs därför.
Rådmannen och en nämndeman var skiljaktiga avseende delen om befrielse från skattetillägg. Ledamöterna menade att deklarationsmisstaget inte var ursäktligt mot bakgrund av de krav som ställs på den som bedriver en näringsverksamhet. Det var dessutom inte möjligt enbart utifrån deklarationen att avgöra om bolaget haft rätt till det begärda avdraget eller inte. Det var därför enligt minoriteten inte oskäligt att ta ut helt skattetillägg.
Rådmannen var dessutom skiljaktig beträffande ersättningsfrågan. Eftersom bolaget vunnit helt bifall till sitt överklagande hade det rätt till skäliga 10 000 kronor.
Kammarrätten i Göteborg går på minoritetens linje och fastställer alltså Skatteverkets beslut.
Kammarrätten anser i likhet med underinstanserna att Skatteverkets särskilda utredningsskyldighet inte har väckts. Det har därför, som utgångspunkt, varit rätt att döma ut skattetillägget.
Komplicerad lagstiftning
När det gäller frågan om befrielse ska medges konstaterar domstolen att det inte har framkommit att den oriktiga uppgiften beror på ett förbiseende. Huruvida uppgiften har lämnats oavsiktligt eller inte är dock inte avgörande för bedömningen.
Det rör sig visserligen om ny och relativt komplicerad lagstiftning men kammarrätten anser inte att felbedömningen kan motivera befrielse från skattetillägget. Inte heller i övrigt finns det skäl för befrielse. Skattetillägg ska alltså tas ut med fullt belopp. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
