En man är skyldig att betala en advokatbyrå som han anlitat för att företräda honom i ett ärende om sjukpenning.
Tingsrätten menar att hans invändning om att han ingått en muntlig överenskommelse med byrån om att han fick betala när han kunde och under vissa förutsättningar skulle få tillbaka erlagt arvode, framstår som osannolik.
En man ingick ett avtal med en biträdande jurist på en advokatbyrå och undertecknade en fullmakt som gav byrån rätt att företräda honom i ett ärende om sjukpenning. Efter att ärendet avlutats vägrade mannen betala de 1 500 kronor som han fakturerats.
Advokatbyrån yrkade därför i Malmö tingsrätt att mannen skulle ersätta den för de obetalda fakturorna och ytterligare drygt 4 000 kronor avseende bland annat inkassokostnader och tilläggsavgifter.
”Förfalskat namnteckning”
Mannen invände att någon förfalskat hans namnteckning på avtalet och att han haft en muntlig överenskommelse med den biträdande juristen om att han skulle betala i den mån han hade möjlighet och att han skulle återfå pengarna när byrån vunnit målet för hans räkning.
Domstolen anser att ingenting tyder på att namnteckningen är förfalskad annat än mannens egen utsaga under sanningsförsäkran. Den biträdande juristen som mannen haft möte med hade uppgett att hon aldrig skrivit under med någon annans namn och att det inte finns någon annan än mannen som skulle kunna ha undertecknat avtalet.
Mindre sannolikt
Enligt rätten framstår det som klart mindre sannolikt att en jurist vid en advokatbyrå skulle ha skrivit under med mannens namnteckning och att det därför är övervägande sannolikt att att det är svaranden som har undertecknat avtalet.
Gällande invändningen om en muntlig överenskommelse framhåller rätten den biträdande juristen uppgett att hon inte kommer ihåg att hon skulle ha ingått någon sådan med mannen och att hon inte brukar ingå muntliga överenskommelser med klienter. Domstolen anser dessutom att ett muntligt avtal om att mannen enbart är skyldig att betala när han kan eller att han under vissa förutsättningar skulle få tillbaka erlagt arvode, i sig framstår som osannolikt.
Eftersom mannen inte heller visat på någonting som styrker hans påståenden om att advokatbyrån utfört ett undermåligt eller försumligt arbete finns det ingenting som gör att han ska vara befriad från betalningsskyldigheten. Han ska därför betala det av advokatbyrån yrkade beloppet. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
