En kvinna som pressades av sin dåvarande pojkvän att låna ut sitt bank-id och ta lån som pojkvännen fick disponera anses inte bunden av rättshandlingen.
Men med stöd av läran om condictio indebiti anses hon ändå återbetalningsskyldig eftersom hon förhöll sig passiv trots att pengarna fanns på hennes konto.
Den 25 september 2019 ingick någon ett kreditavtal i den 27-åriga kvinnans namn med hjälp av hennes bank-id. Långivaren var Santander Consumer Bank AS Norge. Lånet betalades ut till kvinnans konto den 26 september 2019. Santander Bank har därefter fakturerat utan att någon betalning har erlagts.
I början av januari 2020 kontaktade kvinnan Santander Bank och förklarade att det inte var hon som har ingått lånet. Santander Bank sade upp lånet den 5 februari 2020. Skulden är enligt Santander Bank förfallen och fortsatt oreglerad.
Hotat till sig bank-id
Kvinnan har invänt att det inte är hon som har ingått kreditavtalet med Santander Bank. Hon är inte heller den som har disponerat pengarna. Hon har blivit utsatt för allvarligt hot och våld av en man i sin närhet. I fruktan för sitt liv har hon lämnat över sitt bank-id och sin kod till denne. Mannen har därefter tagit flera lån i hennes namn och utövat kontroll över henne och hennes bankkonto. Så snart pengarna har funnits på 27-åringens konto har mannen fört över pengarna till sig själv eller till andra. Hon gjorde en första polisanmälan den 4 januari 2020 och förundersökningen mot mannen pågår alltjämt.
Banken begärde att kvinnan skulle betala 187 000 kronor till banken på grund av lånet. Nyköpings tingsrätt fann det visat att mannen har utsatt 27-åringen för allvarliga hot och för våld samt att hon så småningom har blivit psykiskt nedbruten och att det är mannen som rent fysiskt har genomfört lånet i hennes namn och även har tillgodogjort sig pengarna.
Bankens talan bifölls
Däremot ansåg rätten att förhållandena är sådana att avtalslagens speciella ogiltighetsregler där någon tillgripit grövre eller lindrigare tvång – vilka regler medhänsyn till paragrafernas paralleller till straffrätten och till deras funktion också får antas omfatta tvång till underlåtenhet – inte var tillämpliga i den meningen att rättsreglerna i dem kan ligga till grund för att befria kvinnan från betalningsansvaret för lånet.
Inte heller kunde hon slippa ansvar med stöd av jämkningsbestämmelserna vid oskälighet enligt 3 kap. 36 § avtalslagen.
Bankens talan bifölls.
Svea hovrätt konstaterar först att 27-åringen har möjliggjort för pojkvännen att skapa ett nytt bank-id i hennes namn medveten om att han skulle kunna komma att använda det till att ta lån. Hon har dock berättat att detta skedde under en hård psykisk press och som en följd av i vart fall underförstådda hot.
Hennes uppgifter i denna del får stöd av vad vittnena berättat och vad som framkommit av det förundersökningsprotokoll som hon har åberopat. Hon får därför anses ha gjort antagligt också att lånet har tagits upp utan ett rättsligt bindande samtycke. Det har alltså rört sig om en obehörig användning av hennes bank-id och hon är därför inte bunden av denna rättshandling.
Condictio indebiti
Är då 27-åringen betalningsskyldig enligt läran om condictio indebiti? I viss tingsrätts- och hovrättspraxis förekommer att innehavaren av en e-legitimation har ansetts betalningsskyldig enligt läran om condictio indebiti. Så har varit fallet då ett lån har tagits upp genom obehörig användning av en e-legitimation och lånebeloppet därefter har betalats ut till innehavarens konto.
För att 27-åringen ska bli betalningsansvarig enligt principen om condictio indebiti krävs att det är hon som mottagit betalningen. Lånebeloppet har betalats till hennes bankkonto. Utgångspunkten måste därför vara att hon är betrakta som betalningsmottagare vid prövningen enligt läran om condictio indebiti.
Hon har dock invänt att den dåvarande pojkvännen – medanvändning av BanklD och hennes kontokort – disponerat kontot när lånet utbetalades och under den närmaste tiden därefter. Hon tvingades ta ut kontanter och han gjorde stora överföringar från kontot samt betalade även restaurangnotor med hennes kort. På grund av hot och våld vågade hon inte göra något åt hans agerande.
Inte god tro
Hovrätten konstaterar dock att kvinnan kort tid efter att pengarna kom in på hennes konto blev varse om insättningen och att medlen fanns kvar på kontot i vart fall flera dagar. Trots den situation som 27-åringen befann sig i hade hon vidare alltjämt, parallellt med den dåvarande pojkvännen, möjlighet att komma åt sitt bankkonto och disponera medel där. Hon måste därför, vid prövningen enligt läran om condictio indebiti, anses ha varit betalningsmottagare av lånet.
Vidare har hon ostridigt varit medveten om att hon inte hade rätt till det utbetalade lånebeloppet. Hon har alltså inte varit i god tro och det kan därmed inte komma i fråga att låta Santanders återkravsrätt falla. Santanders andrahandsyrkande, grundat på principen om conditio indebiti, ska därför bifallas. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
