Hoist Finance anser att dess inkomster från fordringsportföljerna ska räknas som ränteinkomster enligt inkomstskattelagen, IL. Högsta förvaltningsdomstolen pekar dock på att ett bolags inkomster som beräknas enligt den så kallade effektivräntemetoden och som enligt god redovisningssed är ränta, utgör inte ränteinkomster enligt inkomstskattelagen.
Hoist Finance som förvärvar förfallna fordringar vände sig till Skatterättsnämnden, SRN, och begärde förhandsbesked.
Bolaget förvärvar portföljer av förfallna fordringar till ett pris som understiger fordringarnas nominella belopp. De förvärvade fordringarna redovisas till upplupet anskaffningsvärde med tillämpning av effektivräntemetoden.
Effektivränta
Bolaget tillämpar kreditjusterad effektivränta. Den beräknas genom att bolaget först gör en uppskattning av förväntade kassaflöden från tillgången för respektive år. Efter det räknar bolaget fram den räntesats som exakt diskonterar de uppskattade framtida kassaflödena till fordringsportföljens redovisade värde vid det första redovisningstillfället. Effektivräntan som fastställs vid förvärvstillfället är fast och används för att beräkna portföljens värde vid varje framtida tidpunkt.
Årets redovisade ränteintäkt beräknas genom att effektivräntan multipliceras med fordringsportföljens redovisade värde för aktuellt år. Om portföljen avkastar enligt prognos innebär det att skillnaden mellan portföljens anskaffningskostnad och totalt inkasserat belopp redovisas som ränteintäkt över hela inkasseringsperioden. Differenser mellan de uppskattade kassaflödena och de faktiska kassaflödena redovisas i resultaträkningen under rubriken ”Nedskrivningar/-förluster”.
Inkomsterna från dess fordringsportföljer
Hoist Finance undrade bland annat om inkomster från dess fordringsportföljer, vilka enligt bolagets redovisningsprinciper räknas som ränteinkomster, utgör sådana ränteinkomster som avses i inkomstskattelagen, IL. Bolaget ansåg att frågan skulle besvaras jakande eftersom inkomsterna redovisas som ränteinkomster och avkastningen är relativt förutsebar.
Skatteverket menade att när det är fråga om förvärv av kreditförsämrade fordringar kan endast den avtalade räntan som är hänförlig till tid efter förvärvet skattemässigt räknas som ränta, varför frågan skulle besvaras nekande.
SRN framhöll inledningsvis att det inte framgår direkt av lagtexten i IL vad som gäller i förevarande fall. I förarbetena uttalas att redovisningen ska vara en utgångspunkt för bedömningen, men det är oklart vad som avses med detta.
Kapitalvinster och kapitalförluster omfattas enligt förarbetena inte av uttrycket ränta. De flesta rättsfall som avser gränsdragningen mellan ränta och kapitalvinst gäller inte kreditförsämrade fordringar, som i det aktuella fallet.
Den avgörande frågan
Den avgörande frågan enligt SRN var om man vid bedömningen ska utgå från att bolaget har förvärvat de enskilda fordringarna som ingår i portföljen eller i stället en portfölj av fordringar. Ser man det som att förvärvet avser de enskilda fordringarna innebär förvärvet i princip bara ett borgenärsbyte. Betraktas det i stället som att en portfölj av fordringar förvärvas får affären andra ekonomiska förutsättningar och det är möjligt att prognostisera avkastningen.
SRN ansåg att man vid bedömningen ska utgå från att förvärvet avser en portfölj av fordringar och att effektivräntemetoden ska tillämpas. Ränta som räknas fram enligt metoden är tillräckligt förutsebar när det sker på portföljnivå, även om sådana avgifter som i ett enskilt kreditförhållande inte skulle anses utgöra ränta kommer att behandlas som ränteinkomster.
Mot denna bakgrund bedömde SRN att de inkomster som beräknas enligt effektivräntemetoden utgör ränteinkomster enligt IL.
Tre ledamöter var skiljaktiga och ansåg sammantaget att endast den ränta som belöper på fodringarna efter bolagets förvärv ska anses utgöra ränteinkomster.
HFD gör en annan bedömning
Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, gör en annan bedömning.
HFD hänvisar inledningsvis till rättsfallet HFD 2021 ref. 62. Där har domstolen uttalat sig om förutsättningarna för att en utgift eller en inkomst som har redovisats som ränta i enlighet med god redovisningssed ska vara ränta även enligt definitionen i 24 kap. IL. I avgörandet har HFD slagit fast att det krävs att utgiften eller inkomsten i det enskilda fallet är att betrakta som ränta i ekonomisk mening på det sätt som avses i definitionen.
I det fallet ansåg HFD att inkomsterna inte var ränteinkomster vid tillämpningen av bestämmelserna om avdragsbegränsning för negativa räntenetton.
Mot bakgrund av bland annat det beskrivna upplägget i det aktuella fallet anser rätten att inkomsterna inte utgör ränteinkomster för bolaget enligt IL. Eftersom SRN endast besvarat bolagets första fråga ska målet återförvisas dit för ny prövning.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
