Hovrätten anser, i motsats till tingsrätten, att en gåvoutfästelse på över 100 000 kronor inte kunde göras gällande under gåvogivarens livstid.
Den uppfyller inte de krav som ställs på ett giltigt utformat testamente och är därför inte bindande för dödsboet.
En kvinna yrkade att tingsrätten skulle förpliktiga dödsboet efter en man, som hon hävdar att hon sammanlevt med, att till henne betala cirka 115 000 kronor.
Kvinnan hävdade att hon har en fordran på mannen då han någon gång från slutet av år 2014 till senvåren år 2015 åtagit sig att betala beloppet som ett tack för den omvårdnad kvinnan gett honom under de år som de var sammanboende. Mannen har den 6 mars 2016 skriftligen bekräftat att han har en skuld till kvinnan. Eftersom skulden har förfallit till betalning har dödsboet att utge beloppet till henne.
Tvistlösning enligt kommande AB 25 och ABPU 25
Utkasten till nya standardavtal har väckt stort intresse, inte minst förslaget om att införa ett nytt kapitel 11 – och den så kallade tvistetrappan. Ambitionen att stävja processande är beundransvärd, men frågan är vilken rättslig verkan regleringen kommer att få. Kan tvistetrappan utgöra rättegångshinder, vad gäller i skiljeförfaranden och kan flerstegsklausulen få någon annan rättsverkan? Giorgio Leopardi ger sin analys, liksom tips till den som avser att upprätta entreprenadavtal med standardavtalen som bas.
Varken vitsorda eller bestrida
Dödsboet kunde varken vitsordas eller bestrida att mannen och kvinnan varit sammanboende under mannens livstid eller att han då skulle ha åtagit sig en skuld mot kvinnan som en erkänsla för omvårdnad. Dödsboet gjorde i första hand gällande att den åberopade handlingen från den 6 mars 2016 ”Promissory Note/IOU” (skuldebrevet) utgör en gåvoutfästelse som inte är bindande. Gåvan enligt skrivelsen ska överlämnas först efter mannens död, varför gåvoutfästelsen ska likställas med ett testamente. Då formkraven för testamentet inte är uppfyllda är utfästelsen inte bindande.
Solna tingsrätt ansåg det visat att mannens avsikt varit att överenskommelsen skulle tillämpas i hans livstid och att det således inte varit fråga om en dödsrättshandling. Invändningen från dödsboet om att den åberopade handlingen från den 6 mars 2016 utgör en gåvoutfästelse som enligt 17 kap. 3 § ärvdabalken inte är bindande kunde därmed inte vinna bifall. Käromålet bifölls alltså.
Hovrätten ändrar
Svea hovrätt konstaterar först att enligt 17 kap. 3 § ärvdabalken är en utfästelse om gåva, som inte kan göras gällande under givarens livstid, giltig endast om så följer av vad som är stadgat för testamente. Det är ostridigt i målet att mannen inte har upprättat något testamente till förmån för kvinnan. Enligt hovrätten finns det mot denna bakgrund, och med beaktande av den utredning som lagts fram, inte tillräckliga omständigheter som talar för att mannen ansett sig vara skyldig eller faktiskt varit skyldig att utge något belopp till kvinnan. Utredningen talar i stället för att det rört sig om ett helt frivilligt åtagande från hans sida. Enligt hovrätten är därmed inte visat annat än att mannens åtagande utgjort en utfästelse om gåva till kvinnan.
Frågan är då om gåvoutfästelsen kunde göras gällande under hans livstid eller om den i stället är att jämställa med ett testamentariskt förordnande. Enligt vittnesuppgifter var mannen under år 2015 mycket angelägen om att lånet skulle återbetalas eftersom kvinnan skulle få pengarna. Vidare har i vittnesattest angetts att det i målet aktuella beloppet som lånats ut till ett exklusivt boende för skandinaver i Thailand, skulle återbetalas till kvinnan. Detta talar med viss styrka för att mannens avsikt var att kvinnan skulle få pengarna medan han själv levde.
Mot detta ska dock ställas vad vittnet skrivit om att syftet med gåvan var att trygga kvinnans ekonomiska förhållanden efter mannens död samt den klara ordalydelsen i handlingen med rubriken ”Promissory Note / IOU”. I den anges uttryckligen att pengarna ska utbetalas till kvinnan inom en månad från hans död.
Uppfyller inte krav
Vid en sammantagen bedömning anser hovrätten inte att kvinnan har visat att gåvoutfästelsen kunde göras gällande av henne under mannens livstid. Den uppfyller inte de krav som ställs på ett giltigt utformat testamente och är därför inte bindande för dödsboet. Käromålet ska alltså ogillas redan på den grunden. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
