En förskola utsatte ett autistiskt barn och dennes föräldrar för direkt diskriminering genom att skapa osäkerhet kring skolans möjligheter att ta emot pojken och försöka få familjen att byta skola.
Föräldrarna och pojken tilldöms 20 000 kronor vardera i ersättning.
Fallet handlar om en pojke född år 2009 med diagnosen högfungerande autism vilket utgör en funktionsnedsättning. Han har gått på en förskola i Malmö sedan 2011, först i förskola och därefter i förskoleklass. I både förskolan och förskoleklassen har han gått tillsammans med barn utan funktionsnedsättningar. På grund av sin autism har han haft behov av vuxenstöd och stödinstrument såväl i utbildningssituationer som i sociala situationer. Detta stödbehov tillgodosågs i huvudsak av en och samma stödperson under hans första år på förskolan.
Men i samband med att han började årskurs 1 i augusti 2016 valde föräldrarna att hålla pojken hemma från skolan efter fyra dagar.
Stämde förskolan
Diskrimineringsombudsmannen, DO, stämde förskolan och hävdade att den under perioden mars till augusti 2016, av skäl som har samband med pojkens funktionsnedsättning agerat för att förmå familjen att byta skola. Detta har skett genom att skolan ifrågasatt pojkens lämplighet för ordinarie grundskoleutbildning och genom att skapa osäkerhet kring skolans möjligheter att ta emot honom och ge honom erforderligt stöd. Detta har bland annat tagit sig uttryck i att den barnskötare som stöttade honom det första året sagts upp utan att förskolan kunnat ge besked till familjen om vilket stöd som skulle komma i hennes ställe. Detta agerande har medfört osäkerhet, olägenheter och obehag för familjen. Förskolan har härigenom, av skäl som har samband med pojkens funktionsnedsättning, missgynnat denne och föräldrarna genom att behandla dem sämre än andra familjer behandlas eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation.
”Direkt diskriminering”
Detta innebär att förskolan har utsatt pojken och hans mor och far för direkt diskriminering i strid med 2 kap. 5 § jämfört med 1 kap. 4 § punkten 1 diskrimineringslagen. Runstycket skulle därför betala diskrimineringsersättning till familjen för den kränkning som diskrimineringen har inneburit enligt 5 kap. 1 § samma lag.
DO hävdade också att familjen diskriminerats på grund av bristande tillgänglighet.
Malmö tingsrätt anser att agerandet från skolans sida har skapat en osäkerhet och ett obehag för familjen. Det har fram till dagen före skolstart varit oklart för föräldrarna om pojken skulle få en skolplats eller inte och hur hans stöd skulle utformas om han började i förskoleklassen. ”Skolan hade förhållandevis enkelt kunnat reducera denna osäkerhet, till exempel genom att löpande informera föräldrarna om vidtagna stödåtgärder” skriver domstolen. Mot bakgrund av att pojken på grund av sin funktionsnedsättning har ett stort behov av förberedelse borde skolan ha varit särskilt angelägen om att inte försätta honom i en sådan situation.
Ankommer på förskolan
Att skolan inte har agerat för att underlätta situationen talar starkt för att syftet med osäkerheten var att försöka få föräldrarna att välja en annan skola alternativt skolform. Det föreligger därmed anledning att anta att pojken och hans föräldrar har utsatts för direkt diskriminering på denna grund. Det ankommer då på förskolan att visa att skolans agerande inte har haft något samband med pojkens funktionsnedsättning utan haft helt andra orsaker. Även om konflikten mellan skolan och föräldrarna kan ha spelat in i skolans förhållningssätt och agerande står det klart att hela situationen bottnar i frågan om kommunen tillhandahållit skolan tillräckliga resurser med anledning av de merkostnader som pojkens funktionsnedsättning medförde.
Mot den bakgrunden har förskolan inte visat att skolans agerande helt saknat samband med pojkens funktionsnedsättning. Förskolan har alltså gjort sig skyldigt till diskriminering.
Får ersättning
Har förskolan vidtagit skäliga tillgänglighetsåtgärder? Den centrala frågan i målet är om förskolan har vidtagit sådana åtgärder för tillgänglighet att pojken genom anpassningarna har försatts i en jämförbar situation med en elev som inte har hans funktionsnedsättning. Här svarar domstolen att då det inte är visat att skolans åtgärder vid skolstarten var bristfälliga går det inte heller att säga att skolans förhållningssätt under tiden fram till dess att pojken bytte skola – att vidhålla de åtgärder och det stöd man hade planerat för pojken och som inte hade kunnat prövas fullt ut – innebär att han då utsatts för diskriminering i form av bristande tillgänglighet.
Eftersom tingsrätten förklarat att diskriminering i form av bristande tillgänglighet inte har förekommit saknas det i och för sig anledning att ta ställning till frågan om föräldrarna omfattas av den skyddade personkretsen vid diskriminering rörande bristande tillgänglighet. Tingsrätten finner likväl skäl att uttala sig i frågan och besvarar den nekande.
Föräldrarna och pojken tilldöms 20 000 kronor vardera i diskrimineringsersättning. DO hade yrkat att förskolan skulle förpliktas att betala ersättning med 30 000 kronor vardera och om diskriminering genom bristande tillgänglighet hade förekommit begärdes 150 000 kronor till pojken och 50 000 kronor vardera till föräldrarna. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här
