En advokatbyrå som i tingsrätten gick miste om över 80 000 kronor i arvode på grund av en påstådd överdebitering vinner i hovrätten.
Även om motpartsombudet begärde ersättning för färre timmar kan det uppdraget ha sett annorlunda ut.
En advokatbyrå i Småland stämde en klient, en dansk medborgare, och begärde 83 600 kronor i ersättning för utfört arbete i samband med en tvist angående bättre rätt till fastighet.
Dansken bestred advokatbyråns yrkanden i sin helhet. Han åberopade kvittningsvis att han har en motfordran på advokatbyrån på grund av att arvodet i tingsrätten var alldeles för högt och att han därför har rätt att återfå minst det belopp som advokaten nu fordrar av honom. Vidare hävdade han en motfordran på grund av att advokaten i målet i tingsrätten utförde hans talan på ett försumligt sätt och därmed vållade att han fråndömdes sin fastighet.
Analog tillämpning
Växjö tingsrätt konstaterade inledningsvis att den rättsliga utgångspunkten för domstolen när det gäller frågan om vad en advokat har rätt till för ersättning för sitt uppdrag är en analog tillämpning av köplagen (jfr Hellner m.fl., Speciell avtalsrätt II, Kontraktsrätt, första häftet, femte upplagan, s. 240). Det innebär bland annat att om parterna inte har kommit överens om ett pris ska beställaren betala vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
Det var advokaten som hade bevisbördan för de omständigheter som är avgörande för den skälighetsbedömning som domstolen ska göra.
I det här fallet finns ett avtal om en juridisk tjänst på löpande räkning till ett timpris vid förlust i hovrätten om 2 200 kronor inklusive moms. Advokatbyrån hade hänvisat till en dom från Hovrätten för Nedre Norrland den 1 oktober 2020 i mål FT 455-19. I målet mellan två näringsidkare hade parterna kommit överens om timpriset och beräkningssättet, det vill säga arbete på löpande räkning, på motsvarande sätt som i det här målet. Mot den bakgrunden fann hovrätten att det pris som fakturerats för den utförda tjänsten fick anses följa av parternas avtal. Eftersom priset fick anses följa av parternas avtal skulle enligt hovrätten inte någon skälighetsbedömning av priset göras (jfr. till exempel rättsfallet NJA 1996 s. 663).
Frågan om skälighet
Det sagda innebär att det mellan advokaten och klienten överenskomna timpriset i det nu aktuella målet skulle gälla. Frågan i målet var därmed om antalet debiterade timmar kunde anses vara skäligt.
Fakturan i målet upptar åtgärder för en ansökan om prövningstillstånd i hovrätten. Det sagda innebär att omständigheterna i målet var väl kända för ombudet och det kan därför knappast ha varit gagneligt att ingående på nytt gå igenom i målet ingivna handlingar samt att avlyssna de förhör som hade tagits upp vid tingsrätten. Mot den angivna bakgrunden framstår, enligt tingsrätten, yrkade 38 timmars arbete som mycket högt, även med beaktande av att vissa överväganden måste göras i anledning av att ny bevisning i form av en person som påstods ha undertecknat köpebrevet framkom.
Det är, enligt domstolen, även bestickande att enkla åtgärder tagit förhållandevis lång tid. Här nämndes bland annat följande: Skrivelse till tingsrätten med beställning av ljudfiler avfattas och avsändes – 12 minuter, skrivelse till huvudmannen med kopia på tingsrättens autosvar på det ingivna överklagandet avfattas och avsändes – 12 minuter, ljudinspelningar vittnesförhör från HF erhålles, samtliga ljudfiler sparas ned – 24 minuter, hovrättens underrättelse att anstånd beviljas (dock kortare tid) erhålles och genomgås samt kopia till huvudmannen – 12 minuter, hovrättens dagbok rekvireras, erhålles och genomgås – 12 minuter, sökt huvudmannen per telefon och mail, utan framgång, angående kommande komplettering av överklagande – 18 minuter.
Mot den angivna bakgrunden ansåg tingsrätten att den nedlagda tiden på de åtgärder som framgår av kostnadsräkningen var för hög.
Vid sin prövning fann tingsrätten att det arbete om 179 timmar som advokaten yrkat ersättning för vid tingsrätten inte framstod som skäligt, särskilt inte som motpartsombudet yrkat ersättning för 55 timmars arbete. Vid en samlad bedömning ansåg tingsrätten att överdebiteringen i vart fall minst motsvarar de 38 timmar som detta mål handlar om.
Det sagda innebar att klientens yrkande om motfordran avseende advokatens ersättning vid tingsrätten skulle bifallas upp till det yrkade beloppet. Sammanfattningsvis betydde detta att advokatbyråns talan skulle ogillas.
Hovrätten ändrar
Göta hovrätt konstaterar, likt tingsrätten inledningsvis gjort, att klienten har att styrka sin påstådda fordran. Hovrätten har därmed att granska den bevisning klienten tidigare lagt fram.
Bevisningen omfattar inte något som tar sikte på advokatens uppdrag eller det ursprungliga målets omfattning och innehåll. Genom de kostnadsräkningar som lagts fram kan konstateras att advokaten begärt ersättning motsvarande betydligt mycket mer arbete än vad motpartsombudet i samma mål gjort. Hur motpartsombudets uppdrag sett ut finns det dock ingen bevisning om.
I avsaknad av mer bevisning om målet går det heller inte att ta ställning till vilken arbetsinsats som krävts av respektive ombud. Inte heller går det att dra några slutsatser om advokaten för eventuell egen vinning utvidgat saken eller om advokaten borde begränsat sitt arbete för klientens bästa och med anledning av den omtvistade fastighetens värde. Det är därmed inte visat att bolaget krävt för mycket betalt av klienten. Klienten har därför inte heller styrkt sin motfordran om återbetalning. Med utgångspunkt i tingsrättens dom, som inte överklagats i den delen, ska därför advokatbyråns överklagande bifallas. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
