En bostadsrättsinnehavare röker så mycket att han måste flytta.
Tingsrättens anser att ”en viss röklukt från en granne fortfarande faller inom ramen för vad som skäligen får tålas av övriga boende i ett flerfamiljshus, under förutsättning att röklukten inte är konstant och allt för påtaglig”.
Bostadsrättsinnehavaren, en 71-årig man som uppger sig ha bott i samma lägenhet i 40 år, informerades om att hans rökning anses vara störande för övriga boende. En rättelseanmodan har skickats till honom beträffande rökningen. Föreningen har sagt upp honom till avflyttning. Underrättelse har skickats till socialnämnden.
”Sprids till grannar”
I trappuppgången finns tre våningar med en lägenhet per våning. 71-åringen bor på den översta våningen. Föreningen hävdar att röklukten har spridits till grannars lägenheter och föreningens allmänna utrymmen. Röklukten som sprids är påtaglig och hälsofarlig. Lukten försämrar bostadsmiljön för de kringboende på ett sätt som skäligen inte bör tålas.
Föreningen har vidtagit åtgärder för att förhindra att röklukten ska sprida sig. Det har därför installerats en ny ventilation i huset. 71-åringen har fortsatt att röka i sin lägenhet i sådan omfattning och på sådant sätt att röklukten, trots åtgärder, fortsatt sprida sig utanför hans lägenhet. Grannarna kan inte undkomma röklukten. Röken har orsakat missfärgningar på dörrfogar med mera inne hos grannarna.
Flera åtgärder vidtagna
Mannen uppger sig ha en ”rökätare” och en stor utsugningsfläkt i lägenheten som bostadsrättsföreningen installerat. ”Rökätaren” sitter cirka två meter från hans huvud, där han brukar sitta och röka. Det är möjligt att den kan placeras bättre. Även filtret i rökätaren behöver bytas. Filtret ska bytas varje år, vilket inte skett. Han har påpekat detta för styrelsen.
Föreningen har dessutom tätat hans lägenhetsdörr med hans medgivande. Det borde inte komma ut rök den vägen som klagomålen avser.
Norrköpings tingsrätt konstaterar att lukt i tidigare domstolspraxis ansetts vara en sådan störning som i och för sig kan ligga till grund för att förverka en bostadsrätt under förutsättning att störningen är tillräckligt allvarlig.
Det saknas praxis i fråga om förekomsten av just röklukt är en sådan störning som boende i ett flerfamiljshus bör förväntas tåla eller inte. Tingsrätten noterar dock att synen på rökning har förändrats avsevärt de senaste decennierna, från att ha betraktats som en företeelse som i allmänhet får tolereras till att idag betraktas med minskande tolerans av omgivningen. Detta har tagit sig uttryck bland annat i att rökförbud nuförtiden råder på många platser i samhället samt att rökning inomhus i allmänhet inte accepteras.
Viss röklukt får tålas
Tingsrättens uppfattning i denna fråga är således att en viss röklukt från en granne fortfarande faller inom ramen för vad som skäligen får tålas av övriga boende i ett flerfamiljshus, under förutsättning att röklukten inte är konstant och allt för påtaglig.
Ett vittne som åberopats av 71-åringen uppgav att han under sina vistelser hos 71-åringen inte känt av röklukten nämnvärt men rätten ifrågasätter om vittnet verkligen har vistats i lägenheten i sådan omfattning att han borde ha märkt av de påstådda luktstörningarna.
I målet har de båda boenden i fastigheten, hörts på föreningens begäran. Båda vittnen har berättat om en konstant lukt av rök som spridit sig ut i både trappuppgång och in i alla delar av deras bostäder från 71-åringens bostad. En kvinna har beskrivit att hon inte kan förvara handdukar och liknande i sitt badrum på grund av röklukten som sätter sig i bland annat textilier. Lister som hon har satt in i bostaden har gulnat, enligt hennes uppfattning till följd av nikotinet i cigarettröken. Den andra kvinnan har berättat att röklukten även har spridit sig in till vindsförrådet.
Konstanta störningar
Med utgångspunkt i grannarnas vittnesmål anser tingsrätten att det är utrett i målet att 71-åringens ökning har orsakat störningar i form av en stark röklukt för övriga boenden, att störningarna har varit konstanta och att de dessutom har pågått under en lång tid. De kringboende har utan tvivel upplevt lukten som obehaglig, även om enbart lukten av rök möjligen inte kan sägas utgöra en hälsofara på samma sätt direkt exponering för cigarettrök genom passiv rökning.
Eftersom det har varit fråga om en kraftig och konstant röklukt som dessutom spridit sig i såväl allmänna utrymmen som in i lägenheterna i flerfamiljshuset anser tingsrätten att störningen påverkat de boende ett sätt som inte skäligen bör tålas och att störningen inte har varit ringa. 71-åringen har anmodats att iaktta rättelse men har trots detta fortsatt att röka i bostaden. Han har inte heller vidtagit några andra åtgärder som i praktiken minskat problemet med röklukt för de kringboende.
Han ska därför förpliktigas att avflytta från lägenheten vid äventyr av avhysning på egen bekostnad. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
