Mark- och miljööverdomstolen ändrar ett tidigare avgörande och slår fast att kommunen gjorde rätt när man avslutade ett ärende om anvisande av ny plats för sophämtning.
Sophämtning på den aktuella fastigheten utgör ett arbetsmiljöproblem och fastighetsägaren får därför tåla att hämtning sker på en plats 70–100 meter bort dit soptunnorna måste dras.
Den lokala miljö- och tillsynsnämnden beslutade i juni 2020 efter omprövning att avsluta ett ärende om anvisande av plats för avfallskärl på en fastighet i Ängelholms kommun.
Nämnden hade knappt två år tidigare fattat beslut om anvisande av plats för avfallshämtning – något som gjort att sopor fortsättningsvis skulle hämtas vid en allmän väg cirka 100 meter från hans tomt. Beslutet fattades i ljuset av att kommunens entreprenör bedömt att det utgjorde ett arbetsmiljöproblem att hämta på fastigheten, på grund av de smala gatorna och bristen på vändplatser.
Saknar vändplats
Fastighetsägaren är inte nöjd med lösningen och vände sig efter att ärendet avslutats till Länsstyrelsen i Skåne men fick avslag också där.
Länsstyrelsen hade redan i ett tidigare avgörande konstaterat att vägen invid fastigheten är smal och saknar vändplats. Den uppfyller inte heller kraven i renhållningsordningen och det har därför funnits skäl att anvisa en annan plats för avfallshämtning, enligt ett tidigare beslut. När länsstyrelsen prövade ärendet för andra gången handlade det om alternativa förslag som kommunen utrett vidare. Slutsatsen var här att kommunens utredning varit tillräcklig och överklagandet skulle avslås.
Mark- och miljödomstolen i Växjö biföll dock senare fastighetsägarens överklagande och återförvisade målet till kommunen för fortsatt handläggning.
Kommunen ska i sin renhållningsordning ange under vilka förutsättningar fastighets- eller nyttjanderättsinnehavare själva får ta hand om sitt avfall. När sådana förutsättningar som anges där inte är för handen är kommunen skyldig att transportera bort hushållsavfallet från den fastighet där det finns, konstaterade domstolen.
Undantagsfall
Domstolen ansåg samtidigt att kommunen, med hänsyn till att man får ta ut avgift, bara kan undgå sina skyldigheter i undantagsfall. Ett sådant exempel kunde enligt motivuttalanden vara i fall då hämtningsplatsen är avsides belägen eller svår att nå.
Med hänsyn till att det är 70–100 meter mellan fastigheten och den nu anvisade hämtplatsen kunde hämtning på fastigheten inte anses som ”avsides belägen” eller svår att nå, konstaterade domstolen. Det rör sig dessutom om en lokalgata respektive promenadväg som utgörs av allmän platsmark med kommunalt huvudmannaskap inom detaljplan. Det fick därför anses åligga kommunen i egenskap av väghållare att se till att gatorna har en utformning som gör att sopbilar kan komma fram till fastigheterna och hämta sopor där, alternativt anpassa upphandlingen av renhållning så att lämpligare fordon kan användas i stället för att mot fastighetsägarens vilja ålägga denne att transportera sina sopor. En icke-permanent anvisning innebär också att kärlen måste dras till och från hämtningsplatsen i samband med varje hämtning – något som medför olägenheter.
MÖD river upp
Slutsatsen för domstolen blev att det inte vore oskäligt att ålägga kommunen skyldighet att forsla bort hushållsavfall från fastigheten i fråga. Nämnden hade alltså inte haft fog för att avsluta klagomålsärendet utan åtgärd och målet återförvisades till kommunen för fortsatt handläggning.
Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, gör nu en annan bedömning när man underkänner underinstansens resonemang.
Kommunerna har genom lagstiftningen fått stor självständighet att utforma föreskrifter på avfallsområdet så länge miljöbalkens krav uppfylls, konstaterar MÖD. Kommunen är dock alltid skyldig att transportera bort hushållsavfall från den fastighet där avfallet finns, om det behövs för att tillgodose såväl skyddet för människors hälsa och miljön som enskilda intressen. Kommunen kan också bli skyldig att ombesörja transport om fastighetsägaren begär det och detta inte kan anses oskäligt med hänsyn till omständigheterna. Kommunens renhållningsordning anger samtidigt att kommunen kan anvisa plats för hämtning utanför fastigheten, bland annat av arbetsmiljöskäl.
Kommunen har i sitt anvisningsbeslut konstaterat att omgivande gator är för smala och att vändplats saknas – samt att detta utgör ett arbetsmiljöproblem för chaufförerna. I det överklagade beslutet framgår det också att det är gång- och cykelväg på båda sidor som fastigheten.
Arbetsmiljö
Brister i renhållningsarbetares arbetsmiljö utgör enligt praxis giltigt skäl för en kommun att anvisa ny hämtningsplats för hushållsavfall, fortsätter MÖD. Enligt domstolen får kommunen också anses ha haft fog för att anvisa ny hämtningsplats för hushållsavfall för den berörda fastigheten – och det saknas skäl att ifrågasätta valet av plats.
Kommunen har i det överklagade beslutet också redovisat sin utredning avseende olika alternativ till en permanent uppställningsplats för avfallskärlen och varför alternativen inte fungerar. MÖD anser här att nämnden har haft tillräckliga skäl för att avsluta ärendet och mark- och miljödomstolens dom ska därför ändras. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
