Hyresnämnden ansåg att en man hade ett skyddsvärt behov av sin lägenhet trots att han på grund av att han dömts till rättspsykiatrisk vård inte bott där sedan 2002.
Hovrätten menar däremot att det krävs konkreta uppgifter som tyder på att mannen kommer att flytta tillbaka eller få regelbundna permissioner för att få behålla lägenheten.
En hyresvärd yrkade hos Hyres- och arrendenämnden i Göteborg att hyresavtalet med en man skulle upphöra eftersom han inte hade haft sin permanenta bostad i lägenheten på 18 år. Anledningen till att han inte bott i lägenheten var att mannen dömdes till rättspsykiatrisk vård med särskilt utskrivningsprövning år 2002.
Nämnden gav mannen rätt
Nämnden ansåg dock att mannen, trots att han inte bott i lägenheten på länge, fortfarande hade ett skyddsvärt behov av den. Detta då han gjort gällande att han hade haft flera permissioner och varit föremål för öppenvård, och att tvångsvården när som helst kunde upphöra.
På grund av det bedömde nämnden att mannen hade ett behov av lägenheten för att vistas där vid permissioner och så småningom kunna flytta tillbaka. Det behovet ansågs väga tyngre än hyresvärdens intresse att hyra ut lägenheten till någon i bostadskön.
Ringa behov
Beslutet överklagades till Svea hovrätt, som däremot anser att mannens behov av lägenheten är så ringa att det inte är oskäligt att hyresavtalet upphör.
Rätten framhåller visserligen att det, när en hyresgäst har tvångsvårdats under längre tid föreligger en så särpräglad situation, att man inte rimligen kan ställa samma krav som på andra hyresgäster att visa att återflyttningsplanerna är konkreta och nära förestående.
I det här fallet har dock mannen inte lagt fram någon konkret bevisning i form av myndighetsbeslut eller liknande till stöd för att han har beviljats permissioner eller att tvångsvården kommer att upphöra. Hovrätten bifaller därför hyresvärdens överklagande. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
