Tingsrätten dömde bilisten för vållande till kroppsskada efter att han kört på en man i elrullstol vid ett oövervakat övergångsställe.
Hovrätten friar däremot bilisten och anser att han inte hade väjningsplikt, eftersom elrullstolen framförts i en hastighet om cirka 10 till 12 kilometer i timmen – vilket överstiger gånghastighet.
Målsäganden var på väg hem från sjukhusområdet i Malmö i sin elrullstol och skulle köra över ett övergångsställe när den tilltalade samtidigt kom körande i sin bil. De kolliderade på övergångsstället och målsäganden trillade då ur rullstolen och fick föras till akuten med vissa skador.
Målsägandens elrullstol har fem olika hastighetsinställningar och går som högst i 15 kilometer i timmen. Han kör alltid i hastighetsnivå tre vilket innebär en hastighet om cirka 10 till 12 kilometer i timmen. När han kör i treans hastighet kan en person med lite snabbare steg gå bredvid utan att behöva springa.
Såg inte mannen
Den tilltalade berättade att han inte sett målsäganden förrän de kolliderade och menade att det snarare var målsäganden som körde på bilen. En passagerare i bilen berättade att bilen körde i cirka 7 kilometer i timmen vid övergångsstället.
Tingsrätten konstaterade att höga krav på aktsamhet föreligger för bilförare när de passerar överfarter för oskyddade trafikanter med hänsyn till de skador som en bil kan orsaka. Redan det faktum att den tilltalade kolliderat med målsäganden talade enligt tingsrätten för att bilföraren varit oaktsam och för att han inte tillräckligt försäkrat sig om att han kunde passera utan att köra på någon.
Tingsrätten fällde
Tingsrätten bedömde att elrullstolen inte framförts i en högre hastighet än vad som kan anses vara gånghastighet, varför den tilltalade hade skyldighet att iaktta väjningsplikt. Han dömdes i tingsrätten för vållande till kroppsskada och skulle betala 2 700 kronor i skadestånd.
Hovrätten över Skåne och Blekinge konstaterar att vid oövervakade övergångsställen har fordonsförare väjningsplikt mot gående men inte mot cyklar. Av 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner följer att en elrullstol som huvudregel är att anse som en cykel. Av 1 kap. 4 § tredje stycket trafikförordningen (1998:1276) framgår dock att bestämmelserna om gående även gäller för den som framför en elrullstol om hastigheten inte överstiger gångfart. Frågan i målet är således om mannen har framfört elrullstolen i gångfart när han passerade övergångsstället.
Vad som utgör gångfart är inte definierat i trafikförordningen eller annan författning. I såväl rättspraxis som doktrin har dock uttalats att gångfart innebär en hastighet som inte överstiger 6–7 kilometer i timmen.
Klart snabbare
Av målsägandens egna uppgifter framgick att han färdades i en hastighet av cirka 10—12 kilometer i timmen. Han hade med andra ord klart överstigit gränsen för vad som generellt anses utgöra gångfart och hans fordon var därmed i sammanhanget att likställa med en cykel.
Det innebär att bilisten inte hade väjningsplikt gentemot målsäganden och åtalet för vållande till kroppsskada ogillas därför. Med hänsyn till utgången i skuldfrågan lämnas skadeståndsyrkandet utan bifall. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
