Hovrätten låter, till skillnad från tingsrätten, vårdnaden av en tolvåring övergå till familjehemsföräldrarna.
Domstolen pekar på att pojken har varit familjehemsplacerad sedan ett års ålder och är djupt rotad i det nuvarande familjehemmet där han har bott i över sex år och umgänget med pappan har varit begränsat.
Individ- och familjeomsorgen kommunen yrkade att tingsrätten med stöd av 6 kap. 8 § föräldrabalken förordnar att vårdnaden om den nu tolvårige pojken överflyttas från hans pappa till den kvinna och man som sedan sex år är pojkens familjehemsföräldrar. Pappan bestred yrkandet och yrkade för egen del – dock endast för det fall tingsrätten bifaller yrkandet om överflyttning av vårdnaden –att tingsrätten förordnar om umgänge var tredje torsdag efter skolans slut i tre timmar.
Individ- och familjeomsorgen i kommunen bestred yrkandet om umgänge då det inte är till pojkens bästa att rätten fastställer umgänge. Pojkens mamma är avliden.
Mycket ingripande
Värmlands tingsrätt konstaterade inledningsvis att det är en mycket ingripande åtgärd för att barn att flytta över vårdnaden till familjehemsföräldrar. Kravet att det ska vara uppenbart att en sådan överflyttning är till barnets bästa är mycket högt. Av förarbeten framgår att möjligheten till överflyttande av vårdnad är av undantagskaraktär och ska tillämpas med stor försiktighet (prop. 1981/82:168 s 39ff och 70). Det är socialnämnden som har bevisbördan för att visa att det är uppenbart att det är till barnets bästa. Socialnämnden har vidare en stor skyldighet att få till stånd en återförening med de biologiska föräldrarna.
Enligt föräldrabalken är det en stark presumtion för att det är bäst för barnet att vårdnaden tillkommer föräldrarna om dessa inte är olämpliga som vårdnadshavare.
Främsta motivet till stadgandet i 6 kap. 8 § FB om att vårdnaden av ett barn som är placerat i ett familjehem ska kunna överföras till dem som tagit emot barnet är att barnet därigenom kan ges en uppväxt under stabila och trygga förhållanden. Genom bestämmelsen kan förhindras att barnet rycks upp ur den miljö där barnet vistats i flera år och känner större trygghet och känslomässig förändring än i ursprungshemmet.
Tingsrätten gav pappan rätt
Tingsrätten ifrågasatte inte att pojken har det bra i familjehemmet och att han knutit an till familjehemsföräldrarna. Dessa omständigheter är dock inte tillräckliga för att vårdnaden ska flyttas över, utan en bedömning måste ske bl.a. av hur socialnämnden uppfyllt sina skyldigheter när det gäller en eventuell återförening med de biologiska föräldrarna och skyldigheterna för bibehållandet och utvecklingen av kontakten mellan barnet och de biologiska föräldrarna. I detta fall synes i princip det enda konkreta som nämnden har gjort när det gäller kontakten mellan pojken och hans far ha varit att man tillhandahållit umgängesstöd vid första familjehemmet och någon månad in i det nuvarande.
Därefter har inget skett utan socialnämnden har släppt tagit om pojken och hans far. Tingsrätten konstaterade således att socialnämnden under många år gjort mycket få konkreta insatser för att få till stånd en återförening, utan ansvaret för det har lämnats över till familjehemsföräldrarna. Av utredningen framgår att dessa över tid synes ha fått en allt mindre intresserad inställning att få till stånd en relation mellan pojken och hans far, vilket får visst stöd av vittnena. Familjehemsföräldrarna har uppenbarligen i sin tur lagt ansvaret för umgänget mellan far och son på pojken i en missuppfattning om att det är barnet som bestämmer i frågan.
”Anmärkningsvärt”
Tingsrätten fann det ”anmärkningsvärt att det efter så många år inte finns ett normaltumgänge mellan [pappan och sonen]. Det är mycket förståeligt och mänskligt om [pappan] varit handfallen inför hur han ska agera med sin son med tanke på att det alltid funnits utomstående med och att det rört sig om extremt kort umgänge varje gång. Det måste vara uppenbart för var och en att det omöjligt kan bli ett normalt umgänge under sådana förhållanden och att det finns begränsade förutsättningar att bygga upp en relation” skrev domstolen.
Sammanfattningsvis fann tingsrätten med hänsyn till det ringa umgänge som skett och bristerna på insatser från socialnämnden att det inte är utrett att det är uppenbart bäst för pojken att vårdnaden ska flyttas över. Ansökan ogillades därför.
Stabil och trygg
Hovrätten för Västra Sverige konstaterar att syftet bakom 6 kap. 8 § första stycket föräldrabalken om att möjliggöra en överflyttning av vårdnaden till dem som tagit emot ett barn i ett familjehem är att barnet därigenom kan ges en uppväxt under stabila och trygga förhållanden. Genom bestämmelsen kan det förhindras att barnet rycks upp ur den miljö där barnet vistats i flera år och där barnet känner större trygghet och känslomässig förankring än i ursprungshemmet. Barnet ska ha rotat sig i familjehemmet och där känna sådan stabilitet och gemenskap att det uppfattar hemmet som sitt eget. Det krävs inte att de biologiska föräldrarna är olämpliga som vårdnadshavare.
Även om en placering av ett barn i ett familjehem som utgångspunkt bör inriktas på att få till stånd en återförening av barnet och föräldrarna, kan det i vissa fall stå klart att det är bäst för barnet att få stanna i familjehemmet.
Rotad i familjehemmet
Av utredningen framgår att sonen har rotat sig i familjehemmet och att han uppfattar det som sitt hem samt att han betraktar familjehemsföräldrarna som sina föräldrar. Det framgår vidare att pojken får sina behov av omvårdnad, trygghet och god fostran väl tillgodosedda i familjehemmet.
Hovrätten konstaterar visserligen att socialtjänsten har en skyldighet att arbeta för en återförening mellan föräldrar och barn. Det måste emellertid finnas förutsättningar för att en återförening kan ske inom överskådlig framtid. I vissa fall kan det i stället stå klart att det är bäst för barnet att få stanna i familjehemmet. Socialnämnden har därför en lagstadgad skyldighet att efter två års placering av barnet överväga om det finns skäl att ansöka om att vårdnaden ska flyttas över till familjehemsföräldrarna.
Även om det möjligen, skriver hovrätten, kan ifrågasätts om socialtjänsten under åren gjort allt den kunnat för att verka för en återförening mellan pappan och sonen, så är utgångspunkten för hovrättens prövning de nuvarande förhållandena och vad som är förenligt med pojkens bästa. Pojken är nu tolv år och han har varit familjehemsplacerad alltsedan han var ett år gammal. Han är djupt rotad i det nuvarande familjehemmet där han har bott i över sex år och umgänget med pappan har under senare år varit begränsat.
”Uppenbart bäst”
Mot denna bakgrund kan hovrätten konstatera att utredningen inte talar för att en återförening kan ske inom en överskådlig framtid. I stället får det vid en sammantagen bedömning anses vara uppenbart bäst för sonen att det rådande förhållandet får bestå och att familjehemsföräldrarna anförtros vårdnaden om honom. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet härmed.
När det gäller umgänget konstaterar hovrätten att pojken har uppnått en sådan ålder och mognad att stor hänsyn bör tas till hans vilja och det är naturligtvis av vikt att umgänget sker under former som han känner sig trygg och bekväm med. Vid en sammantagen bedömning av omständigheterna kommer hovrätten fram till att det inte kan vara till pojkens bästa att nu reglera umgänget i en dom. Yrkandet om umgänge ska därför lämnas utan bifall. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
