En kvinna går miste om en bil av märket Lamborghini värd över 800 000 kronor som hon lämnat för försäljning.
Ett återtagandeförbehåll saknar sakrättslig verkan.
Den kvinna som köpte bilen i nästa led anses av hovrätten inte ha haft ond tro trots att hon har anknytningar till bilfirman.
En 70-årig kvinna förvärvade under år 2012 en Lamborghini 140 Gallardo av Norrköpings Ultimate Cars AB. I början av år 2016 lämnade hon in Lamborghinin till Ultimate Cars för försäljning. En 57-årig kvinna registrerades som ägare till Lamborghinin den 7 juli 2016. Dessförinnan hade Ultimate Cars varit registrerad ägare till Lamborghinin sedan den 5 juli 2016. Bilen överlämnades till 57-åringen. Ultimate Cars försattes 2017 i likvidation och därefter i konkurs.
Bilen togs i beslag från 57-åringen av åklagare inom ramen för en förundersökning om grovt bedrägeri den 5 maj 2017. Detta mål har tidigare varit vilandeförklarat i avvaktan på utgången i tingsrättens mål B 316-17, där 57-åringen, tillsammans med flera andra personer, står åtalad för grovt bedrägeri avseende den i detta mål aktuella Lamborghinin. Det målet har ännu inte avgjorts. Beslaget av bilen hävdes av Göta hovrätt den 10 maj 2019. Bilen har lämnats ut till 57-åringen och är alltjämt i hennes besittning.
Tvistlösning enligt kommande AB 25 och ABPU 25
Utkasten till nya standardavtal har väckt stort intresse, inte minst förslaget om att införa ett nytt kapitel 11 – och den så kallade tvistetrappan. Ambitionen att stävja processande är beundransvärd, men frågan är vilken rättslig verkan regleringen kommer att få. Kan tvistetrappan utgöra rättegångshinder, vad gäller i skiljeförfaranden och kan flerstegsklausulen få någon annan rättsverkan? Giorgio Leopardi ger sin analys, liksom tips till den som avser att upprätta entreprenadavtal med standardavtalen som bas.
Uppdrag
70-åringen gjorde gällande att hon har gett Ultimate Cars i uppdrag att avyttra Lamborghinin på kommission, under vilket uppdrag hon behöll äganderätten till fordonet. 57-åringen har inte gjort något civilrättsligt giltigt fång av Lamborghinin från dess civilrättsliga ägare som är 70-åringen. 57-åringen har inte fullgjort sin äganderättskontroll. 70-åringen har därför bättre rätt till Lamborghinin.
Civilrättsligt förvärv
57-åringen kontrar med i första hand att Ultimate Cars har haft rätt att förfoga över Lamborghinin vid den tidpunkt då den överläts till 57-åringen eftersom bolaget gjort ett civilrättsligt giltigt förvärv av bilen, antingen på grund av avtal eller – i vart fall – då 70-åringen inte invänt mot att försäljning av bilen skett. I andra hand har 57-åringen gjort gällande att hon i vart fall har gjort ett godtrosförvärv av Lamborghinin.
Norrköpings tingsrätt hade först att ta ställning till om Ultimate Cars haft rätt att förfoga över Lamborghinin vid den tid då den överläts till 57-åringen. Först om så inte var fallet fanns anledning för tingsrätten att ta ställning till om 57-åringen hade gjort ett godtrosförvärv av bilen.
”Inte allvarligt menat”
Det finns ett återtagande- eller äganderättsförbehåll i den handling som upprättats när 70-åringen lämnat in bilen för försäljning. 57-åringen har gjort gällande att Ultimate Cars har haft förfoganderätt över bilen redan före betalning, att detta medgivande har inneburit att ett äganderättsförbehåll inte varit allvarligt menat samt att förbehållet därför inte haft någon sakrättslig verkan.
70-åringen har berättat att hennes uppfattning varit att både Lamborghinin och de andra två bilar som lämnats in till Ultimate Cars våren 2016 skulle säljas i kommission med återtagandeförbehåll. Lydelsen av det ursprungliga avtalet som upprättats när hon lämnat in den förstnämnda bilen talar, enligt rätten, för att så skulle vara fallet. Den faktura från Ultimate Cars som är daterad den 25 maj 2016 innehåller emellertid inte någon skrivning om kommission eller återtagandeförbehåll och inte heller fakturan som är daterad den 18 juli 2016.
Oklarhet
Enligt tingsrättens mening råder det viss oklarhet kring vad som avtalats mellan 70-åringen och Ultimate Cars angående vad som ska gälla vid försäljningen av Lamborghinin och således även vid vilken tid som bolaget fått rätt att förfoga över bilen. Denna oklarhet bör gå ut över 70-åringen. Vid sådant förhållande kunde hon inte anses ha visat att Ultimate Cars saknade rätt att förfoga över bilen. Käromålet skulle därför ogillas.
Göta hovrätt konstaterar att en rättsverkan av ett giltigt äganderättsförbehåll är att en säljare – med de begränsningar som följer av godtrosförvärvsreglerna – får skydd mot köparens köpare och andra singularsuccessorer. Ett äganderättsförbehåll har dock inte sakrättslig verkan om säljaren gett köparen en rätt att före slutbetalning förfoga över varan, oavsett om något förfogande rent faktiskt har ägt rum. Ibland sägs i ett sådant fall att förbehållet inte är allvarligt menat mellan parterna. (Se bland annat rättsfallet NJA 2019 s. 195.)
Det avtal som 70-åringen ingick med Ultimate Cars i början av 2016 har rubriken ”Försäljningsuppdrag i kommission”. I avtalet anges att bilen ska vara uppdragsgivarens egendom till full likvid betalas och att likvid ska erläggas senast tre dagar efter försäljning. Av avtalet och övriga av 70-åringen lämnade uppgifter framgår, enligt hovrätten, att hon gav Ultimate Cars i uppdrag att sälja bilen vidare i eget namn men för hennes räkning samt att betalning för bilen skulle ske först sedan den sålts vidare. Redan av dessa uppgifter följer alltså att betalningstidpunkten är placerad i tiden efter försäljning av bilen (förfogandetidpunkten). Det åberopade äganderättsförbehållet saknar därför sakrättslig verkan och medför inte i sig att 70-åringen har rätt att göra anspråk på bilen sedan 57-åringen förvärvat den av Ultimate Cars och fått den i sin besittning.
Handlat oredligt
Av utredningen framgår emellertid att Ultimate Cars har handlat oredligt mot 70-åringen när bilfirman skrivit över bilen på sig självt, betalat restskulden på bilen utan föregående kontakt med henne och sedan slutligen sålt bilen till 57-åringen.
Den av 70-åringen underskrivna fakturan, daterad den 25 maj 2016, och det som framkommit om omständigheterna kring denna är sett för sig inte tillräckligt robust bevisning för att motivera slutsatsen att kommissionsavtalet avseende bilen skulle ha upphört att gälla.
Det har dock inte blivit visat att 57-åringen skulle ha insett eller bort inse att Ultimate Cars har handlat oredligt mot 70-åringen. Således har 57-åringen förvärvat bilen av en bilfirma (Ultimate Cars) som varit registrerad som ägare till bilen. Annat har inte heller framkommit än att 57-åringen har betalat ett marknadsmässigt pris för bilen. Det har vidare inte presenterats någon bevisning som visar att 57-åringen skulle haft insyn i driften av Ultimate Cars eller bestämmande inflytande över det bolaget.
Inte bättre rätt
Att 57-åringen tidigare var gift med en person som varit närstående till en företrädare för Ultimate Cars och vad som framkommit om hennes yrkesverksamhet medför ingen annan bedömning Hovrätten anser därför att 70-åringen inte har bättre rätt till bilen på den av henne åberopade grunden. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
