Högsta domstolen ska för första gången pröva rätten till ersättning ur avbrottsförsäkringen för restauranger och nöjesställen under pandemin.
Fallet gäller Sturecompagniet i Stockholm som förlorade i hovrätten.
Skrivningen ”myndighets ingripande” i parternas avtal ansågs inte omfatta Folkhälsomyndighetens generella föreskrifter.
Sturecompagniet Aktiebolag bedriver bland annat nattklubbsverksamhet vid Stureplan i centrala Stockholm. Sturecompagniet har en kombinerad företagsförsäkring hos Gjensidige som innefattar bland annat skydd för avbrott i verksamheten. Ett särskilt villkor avser en så kallad epidemiavbrottsförsäkring.
Epidemiavbrottsförsäkringen innehåller bland annat följande villkor:
• Försäkringen gäller för avbrott till följd av myndighets ingripande enligt 5, som görs under försäkringstiden och som föranleds av smittsam sjukdom som upptäcks under försäkringstiden.
• Försäkringen gäller vid myndighets ingripande på försäkringsställe (gatuadress, kvartersnummer eller fastighetsbeteckning) som anges i försäkringsbrevet.
• Ersättning lämnas för avbrott som uppkommer på grund av myndighets ingripande med stöd av smittskyddslagen, SFS 2004:168, eller livsmedelslagen, SFS 2006:804, för att förhindra spridning av smittsam sjukdom bland människor.
Sturecompagniet stängde ned sin verksamhet från den 25 mars 2020 och anmälde den 8 april 2020 försäkringsfall till Gjensidige. Försäkringsbolagets skadeavdelning meddelade den 14 april 2020 att försäkringen inte kunde tas i anspråk.
Inträffad skada
Sturecompagniet yrkade att tingsrätten skulle fastställa att Gjensidige jämlikt Epidemiavbrottsförsäkringen är skyldigt att utge försäkringsersättning för inträffad skada bestående av avbrott i Sturecompagniets försäkrade verksamhet som uppkommit på grund av Folkhälsomyndighetens föreskrifter.
Försäkringsbolaget kontrade med att innehållet inte utgör något myndighetsingripande. Enligt punkten 5 i Epidemiavbrottsförsäkringen är endast avbrott till följd av myndighetsingripande med stöd av smittskyddslagen , eller livsmedelslagen täckta av försäkringen. Enligt punkten 4 i Epidemiavbrottsförsäkringen ska myndighetsingripande ske på försäkringsstället som anges i försäkringsbrevet.
Inte förbjudits
Sturecompagniet har inte förbjudits att driva sin verksamhet på försäkringsstället på så sätt som avses i 5 § i Föreskrift 2020:9. Den inträffade skadan är således inte en försäkrad skadehändelse under Epidemiavbrottsförsäkringen. Att Sturecompagniet har valt att stänga ned hela sin verksamhet till följd av 4 § i Föreskrift 2020:9 och 1 § och 2 § i Föreskrift 2020:37 är ett eget beslut, sannolikt föranlett av ekonomiska skäl.
Sturecompagniet framhöll att föreskrifterna begränsar möjligheten för enskilda att obehindrat och fritt bedriva sin verksamhet. Föreskrifterna innehåller begränsningar avseende formerna för bedrivande av bar- och restaurangverksamhet samt särskilt nattklubbsverksamhet. Trängsel samt stående servering av mat och dryck som förbjudits genom föreskrifterna är en förutsättning för kommersiell nattklubbsverksamhet. Försäkringsvillkoren innehåller inte något krav på att det måste finnas ett myndighetsbeslut adresserat specifikt till Sturecompagniet för att försäkringsfall ska föreligga.
Stockholms tingsrätt konstaterade att försäkringsvillkoren inte innehåller någon definition av begreppet ”myndighets ingripande” och att ingen av parterna lagt fram någon utredning om branschpraxis som kunde vara till ledning för tolkningen av uttrycket.
Praxis
Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2018 s. 834 sammanfattat den praxis som vuxit fram om tolkning av försäkringsvillkor av standardkaraktär och angett bland annat följande: När ordalydelsen ger utrymme för tolkningar, liksom när ordalydelsen inte ger något besked alls, kan ledning sökas i systematiken och de övriga försäkringsvillkoren. Också andra faktorer kan ha betydelse, exempelvis villkorets syfte i den mån ett sådant går att utröna och vad som sakligt sett är en förnuftig och rimlig reglering, där någon gång dispositiv rätt kan ge vägledning.
Vilken eller vilka tolkningsfaktorer som ska vara utslagsgivande kan inte anges generellt utan får avgöras utifrån en helhetsbedömning i det enskilda fallet.
Orden ”myndighets ingripande” kan, menade tingsrätten, i sig omfatta både begränsningar på grund av normgivning och på grund av beslut i ett enskilt fall. Uttrycket måste dock ses i det sammanhang som det används.
Enligt punkten 5 i försäkringsvillkoren ska myndighets ingripande ske med stöd av smittskyddslagen eller livsmedelslagen. Redan ordalydelsen i punkten 5 i de aktuella försäkringsvillkoren talade därmed, enligt tingsrättens mening, för att begreppet ”myndighets ingripande” avser beslut i enskilda fall av en myndighet och inte dess generella föreskrifter.
Tingsrätten övergick sedan till att tolka begreppet i ljuset av försäkringsavtalets systematik och innehåll i övrigt. Punkten 4 i Epidemiavbrottsförsäkringen anger att försäkringen gäller vid ”myndighets ingripande på försäkringsställe”. Enligt tingsrätten kunde detta inte förstås på annat sätt än att man avsett ett direkt myndighetsingripande i en verksamhet på ett visst försäkringsställe.
Därtill anges i punkten 9 att försäkringshavaren för att få ersättning ska kunna uppvisa en handling som styrker den tid som verksamheten enligt myndighets beslut inte kunnat drivas.
Av punkten 8 i Epidemiavbrottsförsäkringen framgår vidare att en försäkringstagare är skyldig att följa föreskrifter om särskilda handlingssätt som anges i lag, förordning eller av myndighet och vars iakttagande är ägnat att begränsa smittspridning.
Tingsrätten ansåg således att även försäkringsavtalets systematik och innehåll i övrigt, det vill säga där punkterna 4, 5, 8 och 9 läses tillsammans, talar för att begreppet ”myndighets ingripande” avser ett beslut riktat specifikt mot en viss enskild näringsidkare.
Villkorets syfte
Slutligen skulle även villkorets syfte beaktas vid tolkningen. Gjensidige hade angett att syftet med Epidemiavbrottsförsäkringen är att ge skydd mot avbrott som orsakas av smitta eller sjukdom som utbryter i den försäkrade verksamheten där den bedrivs, det vill säga på försäkringsstället. Detta påstående stöds av vad vittnen uppgett.
Vid en helhetsbedömning av relevanta tolkningsfaktorer ansåg tingsrätten att försäkringsvillkoren inte skulle tolkas på det sätt som Sturecompagniet gjort gällande. Det förelåg alltså inte försäkringsfall för inträffad skada bestående av avbrott i Sturecompagniets försäkrade verksamhet som uppkommit på grund av Föreskrift 2020:9 och Föreskrift 2020:37. Käromålet ogillades därför och Sturecompagniet ålades att ersätta Gjensidige med över en miljon kronor i rättegångskostnader.
Svea hovrätt gick på motsvarande linje som tingsrätten och fastställde underinstansens dom.
Hovrätten bekräftade de utgångspunkter för bedömningen som tingsrätten angett i sina domskäl.
Hovrätten ansåg sig också i stort kunna ansluta sig till tingsrättens överväganden i sak, men med vissa tillägg.
Domstolen ska i den aktuella situationen tolka avtalet utifrån det parterna gjort gällande. Detta innebär dock inte – som Sturecompagniet hävdat – att någon av parterna ska åläggas en bevisbörda för att tolkningen av avtalet ska utfalla på ett visst sätt. Domstolen ska i stället med användning av alla de tolkningsdata som är tillgängliga i målet ”försöka utröna avtalets innebörd”, skriver hovrätten.
”Myndighets ingripande
Den centrala frågan i tvisten är hur begreppet ”myndighets ingripande” i punkten 5 i Epidemiavbrottsförsäkringen ska tolkas. Uttrycket har enligt hovrätten en så pass vid innebörd att det lyft ur sitt sammanhang kan ges en mängd olika betydelser – som kan stämma överens med såväl Sturecompagniets som Gjensidiges respektive uppfattning.
Med hänsyn till avsaknaden av en klar och entydig ordalydelse blir det ofrånkomligt att vid tolkningen se till avtalets systematik, till övriga försäkringsvillkor och till den riskfördelning mellan parterna som avtalet kan ha åsyftat. Uttrycket är samtidigt inte så oklart eller mångtydigt att ansvaret för detta ska läggas på parten som formulerat villkoret, åtminstone inte så länge inte övriga tolkningsdata först uttömts.
Något som är av särskilt intresse när det gäller de övriga villkoren i avtalet är punkten 8 i Epidemiavbrottsförsäkringen, som innebär att föreskrifter på smittskyddsområdet som meddelats genom lag, förordning eller av myndighet medför en komplettering av försäkringsvillkoren. Hovrätten uppfattar det som att sådana tillkommande generella föreskrifter för hur någon ska agera i fråga om smittskydd i den mån de träffar verksamheten måste innebära att försäkringstagaren kommer att omfattas av ytterligare aktsamhetskrav enligt försäkringsavtalet.
Följden av att generella regler för smittskyddet införs retroaktivt är inte att försäkringsfall inträffar, utan tvärtom att försäkringsavtalet mellan parterna fylls ut och att försäkringstagaren åläggs att fortsättningsvis följa även de nya smittskyddsreglerna. Försäkringstagarens förhållningssätt till nya smittskyddsregler kan därmed också påverka bedömningen i det enskilda fallet av rätten till ersättning för en inträffad avbrottsskada. ”Att en myndighet utfärdar generella smittskyddsföreskrifter, som också kan medföra mera allmänna verksamhetsbegränsningar för en grupp av försäkringstagare, är därmed en situation som försäkringsavtalet har reglerat genom punkten 8”, slog hovrätten fast.
Villkoret i punkten 8 talar också mycket starkt för att innebörden av villkoret i punkten 5 ska tolkas mer snävt – och att det bara är avbrott till följd av myndighets ingripande genom beslut riktade mot enskilda försäkringstagare som träffas. I samma riktning talar skrivningen i punkten 4 att försäkringen gäller ”vid myndighets ingripande på försäkringsställe”. En sådan tolkning stämmer också bäst med vad som utgör en rimlig riskfördelning mellan parterna.
HD ska pröva
Med denna tolkning kunde de omständigheter som Sturecompagniet åberopat till stöd för sin talan inte innebära att försäkringsfall inträffat. Käromålet ogillades därför även i hovrätten.
Nu har alltså Högsta domstolen bestämt sig för att ta upp målet i den första prövningen i sitt slag av flera mål gällande andra krogar och nöjesställen som avgjorts i landet.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
