Det var diskriminering när en norrländsk kommun nekade en kvinna fortsatt arbete inom hemtjänsten eftersom hon bär slöja.
Den bedömningen gör Diskrimineringsombudsmannen efter att ha utrett händelsen, och begär därför att kommunen ska betala diskrimineringsersättning till kvinnan.
Kvinnan har arbetat som timanställd inom hemtjänsten i kommunen och burit slöja i form av hijab under sina arbetspass då detta följer av hennes religion.
I samband med att kvinnans chef på ett ledningsgruppsmöte tog upp frågan om inköp av slöjor som arbetskläder meddelade verksamhetschefen för äldreomsorgen att det inte var tillåtet för hemtjänstmedarbetare att bära slöja under arbetet. På grund av detta fick kvinnan kort därefter beskedet av sin chef att hon fick välja mellan att inte bära slöja eller så skulle hennes timanställning upphöra.
Tvistlösning enligt kommande AB 25 och ABPU 25
Utkasten till nya standardavtal har väckt stort intresse, inte minst förslaget om att införa ett nytt kapitel 11 – och den så kallade tvistetrappan. Ambitionen att stävja processande är beundransvärd, men frågan är vilken rättslig verkan regleringen kommer att få. Kan tvistetrappan utgöra rättegångshinder, vad gäller i skiljeförfaranden och kan flerstegsklausulen få någon annan rättsverkan? Giorgio Leopardi ger sin analys, liksom tips till den som avser att upprätta entreprenadavtal med standardavtalen som bas.
”Missuppfattning”
Under överläggning med Diskrimineringsombudsmannen, DO, har verksamhetschefen förklarat att hon av misstag uppfattat att frågan rörde inköp av den typ av slöja som täcker bärarens ansikte (niqab). Kommunen har medgett att kvinnan genom beskedet blivit missgynnad men menar att händelsen berott på ett missförstånd. Kvinnan ska ha fått ett felaktigt besked av sin chef då kommunen egentligen tillåter hemtjänstarbetare att bära hijab under arbetstid. Efter att kommunen blivit uppmärksammad om det inträffade så erbjöds kvinnan att fortsätta sin timanställning.
Av DO:s utredning framgår att anmälaren till följd av beskedet under cirka en månads tid inte fått arbeta några pass inom ramen för sin timanställning i äldreomsorgen. Utöver den missgynnande behandlingen har agerandet även lett till att anmälaren förlorat inkomst.
DO bedömer efter utredning av händelsen att kvinnan utsatts för diskriminering som har samband med religion eller annan trosuppfattning.
Begär 70 000
DO begär nu att kommunen ska betala 70 000 kronor i diskrimineringsersättning samt ersättning för förlorad inkomst till kvinnan. Om kommunen motsätter sig DO:s begäran kommer DO att lämna in en stämningsansökan till Arbetsdomstolen. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
