Kammarrätten ifrågasätter inte att en man har vissa begräsningar i förhållande till ett fysiskt belastande arbete.
Läkarintygen i målet är dock vagt formulerade och saknar uppgifter om hur mannens svårigheter med koncentration på grund av värk är observerade.
Det saknas således medicinskt stöd för att kognitiva besvär sätter ned hans arbetsförmåga i ett normalt förekommande arbete, det vill säga ett fysiskt lättare arbete.
Försäkringskassan beslutade den 27 december 2019 att neka en 57-årig man sjukpenning.
57-åringen överklagade till Förvaltningsrätten i Malmö och yrkade att han skulle beviljas sjukpenning för perioden den 30 september 2019 – 6 januari 2020. Till stöd för detta förde han fram att han hade problem med finmotoriken och hade svårt att skriva, lyfta och hålla eller vrida händerna vid tyngre belastning. Han hade även värk i ländryggen och stelhet i bröstkorgen. Han satt ofta i flera timmar innan han orkade klä på sig och vissa dagar kom han inte alls upp ur sängen. Han upplevde svårigheter med att fokusera sin uppmärksamhet, tänka, skriva samt kommunicera med en eller flera personer. Vidare hade han även problem med lungorna, var stel och hade värk i ryggen. Arbetsförmedlingen bedömde att han sakande arbetsförmåga.
Tvistlösning enligt kommande AB 25 och ABPU 25
Utkasten till nya standardavtal har väckt stort intresse, inte minst förslaget om att införa ett nytt kapitel 11 – och den så kallade tvistetrappan. Ambitionen att stävja processande är beundransvärd, men frågan är vilken rättslig verkan regleringen kommer att få. Kan tvistetrappan utgöra rättegångshinder, vad gäller i skiljeförfaranden och kan flerstegsklausulen få någon annan rättsverkan? Giorgio Leopardi ger sin analys, liksom tips till den som avser att upprätta entreprenadavtal med standardavtalen som bas.
Anonym anmälare
Försäkringskassan ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde bland annat att en anonym anmälare gav indikation på att 57-åringen hade arbetsförmåga under perioden. Uppgifterna som stod i anmälan kunde därtill styrkas genom registerutdrag. Läkarintygen hade vidare begränsat bevisvärde då baserades på mannens egen berättelse och inte objektiva utredningar.
Av läkarintyg daterade den 25 oktober 2019 och den 15 november 2019 framgick att 57-åringen var sjukskriven på grund av andra specificerade inflammatoriska spondylopatier. Han hade svår värk i rygg och höftområde samt stelhet i rygg, höfter och axlar. Han kunde inte arbeta med fysiskt tungt arbete och inte heller lyfta, bära, skruva eller sitta alternativt stå långvarigt. Han hade därtill också stora svårigheter med koncentrationen på grund av värk vilket gjorde att inte heller administrativa uppgifter fungerade. Han besvärades även av svår trötthet. Av läkarintyg från den 13 juli 2018 framgick bland annat att mannen hade problem med finmotoriken, värk i axlar, värk i ländryggen samt stelhet i bröstkorgen. Hans kroniska värk och sömnproblem resulterade i uttalad dagtrötthet med koncentrationssvårigheter.
Fick rätt i Förvaltningsrätten
Förvaltningsrätten konstaterade att behandlande läkare bedömde att 57-åringen hade en helt nedsatt arbetsförmåga i förhållande till normalt förekommande arbeten. Den omständigheten att läkarintyget var bristfälligt i vissa avseenden skulle inte läggas patienten till last. Gällande uppgifterna som den anonyma anmälaren lämnade bedömdes dess värde vara mycket begränsat. Överklagandet bifölls därmed.
Ordförande i rätten var skiljaktig och var av den uppfattningen att läkarintygen för den aktuella perioden var tämligen knapphändigt utformade. Det sakandes en tillräckligt tydlig beskrivning av de kognitiva besvären och på vilket sätt aktivitetsbegränsningarna avseende dessa besvär satte ned mannens arbetsförmåga i förhållande till ett normalt förekommande arbete. Överklagandet skulle därför enligt den skiljaktige avslås.
Försäkringskassan överklagade till Kammarrätten i Göteborg och yrkade att kammarrätten skulle upphäva förvaltningsrättens dom och fastställa myndighetens beslut den 19 februari 2020.
Kammarrätten anser inledningsvis att, även om det inte framgår hur läkaren har observerat besvären, så ger intygen stöd för att 57-åringen har begränsningar i förhållande till ett fysiskt belastande arbete. Hans arbetsförmåga ska dock bedömas mot förvärvsarbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, där även arbeten som inte är fysiskt belastande ingår. Det framgår inte av intygen eller av utredningen i övrigt att mannens fysiska besvär under den aktuella perioden satte ned hans arbetsförmåga i ett fysiskt lättare arbete med möjlighet att variera kroppsställning.
Vagt formulerade
I läkarintygen anges att 57-åringen har stora svårigheter med koncentration på grund av värk, vilket gör att inte heller administrativa uppgifter fungerar, och att han har svår trötthet. Beskrivningarna är emellertid vagt formulerade och det saknas uppgifter om hur dessa besvär är observerade och på vilket sätt de sätter ned arbetsförmågan i förhållande till ett normalt förekommande arbete. Kammarrätten anser att det saknas stöd i såväl intygen som utredningen i övrigt för att mannens kognitiva besvär sätter ned hans arbetsförmåga i ett normalt förekommande arbete. Förvaltningsrättens dom ska därför upphävas och Försäkringskassans beslut fastställas. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
