Det finns ingen generell skyldighet för svensk domstol att översätta handlingar som avfattats på utländska språk.
Stämningsansökningar och andra skrifter som innehåller yrkanden eller rättslig argumentation ska normalt också skrivas på svenska.
Det slår Högsta domstolen fast i ett beslut mot ett bolag som skrivit sin stämningsansökan på engelska.
Ett svenskt aktiebolag väckte talan mot en kommun i ett fordringsmål. Stämningsansökan var dock skriven på engelska. Detta var inte acceptabelt enligt Värmlands tingsrätt och domstolen förelade därför aktiebolaget att inkomma med en översättning till svenska.
Bolaget svarade men skickade inte in någon översättning. Man skrev istället att man vid en eventuell avvisning på denna grund skulle överklaga till hovrätten. Tingsrätten beslutade då att avvisa stämningsansökan.
Tvistlösning enligt kommande AB 25 och ABPU 25
Utkasten till nya standardavtal har väckt stort intresse, inte minst förslaget om att införa ett nytt kapitel 11 – och den så kallade tvistetrappan. Ambitionen att stävja processande är beundransvärd, men frågan är vilken rättslig verkan regleringen kommer att få. Kan tvistetrappan utgöra rättegångshinder, vad gäller i skiljeförfaranden och kan flerstegsklausulen få någon annan rättsverkan? Giorgio Leopardi ger sin analys, liksom tips till den som avser att upprätta entreprenadavtal med standardavtalen som bas.
Ska föras på svenska
Domstolen konstaterade i sitt beslut att rättegång i svensk domstol ska föras på svenska. Rättens ledamöter måste fullt ut kunna förstå innebörden i processmaterialet, men det handlar även om att allmänheten måste ha möjlighet till insyn i processen. Handlingar som ges in till domstolen ska också även de vara på svenska även om det finns vissa undantag för samiska, finska och meänkieli.
Tingsrätten konstaterade också att en domstol vid behov kan låta översätta handlingar som kommer in eller skickas ut från rätten. I detta fall hade man istället förelagt käranden att avhjälpa bristen – och budskapet hade bevisligen gått fram, även om föreläggandet författats på svenska.
Det kunde inte förutsättas att kommunen skulle bedriva en process på engelska eller att domstolen väl förstår innehållet i inlagan, fortsatte rätten. Det kunde inte heller uteslutas att allmänhetens insynsrätt beskars genom en stämningsansökan på engelska. Det spelade samtidigt in i bedömningen att det vara fråga om en dispositiv process som aktiebolaget frivilligt initierat och som inte endast får avgöras av domstol.
Tingsrättens sammantagna slutsats var att stämningsansökan fick anses så ofullständig att den inte kunde läggas till grund för rättegången och därför avvisades käromålet.
Hovrätten instämde
Hovrätten för Västra Sverige anslöt sig senare helt till tingsrättens resonemang och avslog överklagandet utan att tillägga något för egen del.
Högsta domstolen, HD, beslutar nu att avslå bolagets överklagande av avvisningsbeslutet.
Att rättegångsspråket är svenska och att handlingar som ges in ska avfattas på svenska följer av 10 § språklagen. Rättegångsbalken vilar också på förutsättningen att rättegången äger rum på svenska. Det måste säkerställas att domstolens ledamöter och parterna fullt ut kan ta del av processmaterialet, men handlar också om allmänhetens möjligheter till insyn i det rättsliga förfarandet.
Det är upp till domstolen att i det enskilda fallet avgöra i vilken utsträckning man kan göra avsteg från huvudregeln om rättegång på svenska. Handlingar som avtal, brev och utlåtanden kan många gånger accepteras även när de avfattats på norska, danska eller engelska – men andra språk bör normalt inte godtas.
”Bör alltid vara på svenska”
Just stämningsansökningen sätter ramarna för den kommande processen och läggs i dispositiva tvistemål även till grund för tredskodom om svaromål inte inkommer. Stämningsansökan bör mot denna bakgrund alltid vara på svenska, slår HD fast. Samma sak gäller för svaromål och eventuella tilläggsstämningar eller skrifter med tillkommande yrkanden. Skrifter som innehåller parternas rättsliga argumentation bör normalt också de vara på svenska, även om det finns särskilda bestämmelser för minoritetsspråk.
Det finns inget generellt krav på översättning, utan domstolen får från fall till fall bedöma om man ska låta översätta handlingar. Även om en tidigare bestämmelse om möjlighet att förelägga part att ge in översättning plockades bort 1988 kvarstår denna möjlighet – och tanken har alltså inte varit att helt lägga över detta ansvar på domstolarna.
I dispositiva tvistemål finns det i regel ingen anledning att översätta handlingar på domstolens bekostnad, utan detta bör bara aktualiseras i undantagsfall – till exempel om en privatperson för talan i ett förenklat tvistemål eller om en part annars riskerar att en tidsfrist löper ut. I indispositiva tvister och i straffrättsliga sammanhang kan det finnas anledning att göra andra bedömningar, men det är också här domstolen som i slutändan avgör frågan, betonar HD.
Bolaget har inte presenterat något annat skäl för att domstolen bör låta översätta handlingen än att det accepterats av olika domstolar i tidigare processer. Detta utgör inget godtagbart skäl för att det allmänna i stället för bolaget ska ta kostnaden för översättning.
Tingsrätten har därför gjort rätt när man valt att avvisa stämningsansökan efter att bolaget vägrat följa översättningsföreläggandet.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
