En kvinna skrevs ut från behandlingshemmet då vårdmöjligheterna bedömts ha uttömts.
Två dagar senare avled kvinnan av läkemedelsförgiftning.
Hovrätten dömer nu en 62-årig verksamhetschef för tjänstefel för att ha skrivit ut kvinnan trots den stora risken för återfall.
En kvinna blev den 29 juni 2016 omedelbart omhändertagen enligt lagen om vård av missbrukade i vissa fall, LVM. Förvaltningsrätten beslutade senare att kvinnan skulle beredas vård och hon placerades därför på ett LVM-hem i Lund och senare på ett rehabaliteringshem i Älvkarleby.
Skrevs ut
Efter att ha avvikit från hemmet i slutet av oktober samma år återfördes hon till behandlingshemmet Lunden av polis en vecka senare, den 2 november. Sjukvården bedömde då att vårdmöjligheterna för kvinnan var uttömda och skrev ut henne. Ett par dagar senare, 4 november, omhändertogs kvinnan av polis enligt lagen om omhändertagande av berusade personer. Senare samma dag avled hon av läkemedelsförgiftning i efter att ha hittats livlös i arresten.
Verksamhetschefen för vården på Lunden, en 62-årig man, åtalades senare vid Lunds tingsrätt för tjänstefel för att han saknat laglig grund för att skriva ut kvinnan från behandlingshemmet eftersom syftet med vården inte hade uppnåtts.
62-åringen bestred ansvar och menade att fortsatt vård inte hade lett till det att uppnå syftet, att alla vårdmöjligheter var uttömda samt att kvinnan inte var mottaglig för motiverande behandling.
Inte akut missbrukssituation
Domstolen noterade bland annat att det aktuella beslutet att skriva ut kvinnan hade föregåtts av att kvinnan hade erbjudits vårdinsatser sedan juli 2016, samt utifrån hennes agerande och mående under återkomsten till LVM-hemmet två dagar innan hon avled. Beslutet hade även föregåtts av en behandlingskonferens för såväl konsulterande läkare som psykolog, vilka gjort samma bedömning som 62-åringen. Samtidigt visade inte utredningen att kvinnan befunnit sig i en akut missbrukssituation vid tillfället.
Sammantaget fann tingsrätten därför att 62-åringens beslut inte hade saknat laglig grund eller att hans agerande inneburit att han brustit i sin myndighetsutövning. Han friades därför från tjänstefelsåtalet.
Hovrätten över Skåne och Blekinge gör dock en annan bedömning och fäller nu mannen till ansvar.
Hovrätten fäller
Även om det finns utrymme att upphöra med tvångsvård enligt LVM § 20 – det vill säga även om syftet inte är uppnått eller vården har pågått i ett halvår – är detta utrymme ”ytterst begränsat”, skriver hovrätten.
Utredningen ger alltså visserligen stöd för att ett beslut om utskrivning i det aktuella fallet skulle vara förenligt med lagstiftningen, även om kvinnan inte var motiverad att frivilligt medverka till fortsatt behandling. I sådana fall får dock den akuta situationen som föranlett tvångsvården inte finnas kvar, framhåller rätten.
Kvinnans återfall i allvarligt ihållande missbruk under fem dagar efter att hon avvikit från behandlingshemmet i oktober talar för att sannolikheten för återfall var mycket stor, om LVM-vården upphörde.
Fanns förutsättningar
Till skillnad från underinstansen anser därför hovrätten att det fortfarande fanns förutsättningar att besluta om tvångsvård den 2 november och skriver att ”I en sådan situation är det tveksamt om det kan finnas lagligt utrymme för att låta tvångsvården upphöra.”
Det framgår dessutom att 62-åringen ansett det fel av psykiatrin att ställa upp ett krav på att LVM-vården skulle avslutas för att kunna besluta om vård för kvinnan enligt LPT. Eftersom ett sådan krav mycket riktigt inte hade stöd i vare sig LVM eller SiS riktlinjer och dessutom var förenat med betydande risker, borde mannen ha ifrågasatt riktigheten i det.
Sammantaget anser hovrätten att mannen, genom att skriva ut kvinnan från LVM-vården, har åsidosatt vad som gällt för uppgiften som föreståndare för Lunden. Han döms därför för tjänstefel till 40 dagsböter om 500 kronor. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
