En 20-årig man sattes av Migrationsverket i förvar i samband med ett nekande beslut om asyl.
Han hölls därmed inte förvar som ett led i ett återvändandeförfarande som omfattades av återvändandedirektivet vid tiden för asylansökan.
Migrationsdomstolens beslut om fortsatt förvar saknade därför laglig grund, skriver Migrationsöverdomstolen och upphäver beslutet.
En 20-årig man ansökte för första gången om asyl i Sverige i oktober 2017. Efter att ha genomgått en medicinsk åldersbedömning fann Migrationsverket att han var 18 år eller äldre och registrerade därför mannen som myndig i ett tillfälligt beslut fattat den 22 mars 2018.
Efter att mannen en tid senare avvikit från sitt boende, överförts tillbaka från Danmark till Sverige i enlighet med Dublinförordningen uppsökte mannen på nytt en av Migrationsverkets förvarsenheter den 21 januari 2020 och uppgav att han ville söka asyl.
Avslog ansökan
Migrationsverket beslutade samma dag att ta mannen i förvar med stöd av utlänningslagen. Den 2 februari beslutade migrationsdomstolen – som handläggande myndighet – att hålla kvar honom i förvar. Verket beslutade samtidigt att avslå 20-åringens asylansökan och avvisa honom ur Sverige.
Beslutet överklagades till Migrationsdomstolen i Stockholm som dock avslog mannen asylansökan. Domstolen fann vidare att det fanns grund att hålla honom kvar i förvar.
Hindra verkställighet
Mot bakgrund av att mannen – efter nekande asylbesked – rest till Danmark och därefter överförts tillbaka till Sverige kunde det enligt domstolen antas att 20-åringen lämnade in en ny asylansökan enbart för att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut om återsändande.
Den fråga som Migrationsöverdomstolen nu har att pröva avser frågan om migrationsdomstolens beslut att hålla mannen i fortsatt förvar var riktigt.
Domstolen konstaterar inledningsvis att en utlännings frihet, enligt utlänningslagen kap 1 § 8, inte ska begränsas mer än vad som är nödvändigt i varje enskilt fall.
Saknas laglig grund
När Migrationsdomstolen beslutade om fortsatt förvar av 20-åringen var det sannolikt att han skulle komma att avvisas från Sverige. Hand tidigare agerande medförde samtidigt att det fanns en påtaglig risk för att han skulle avvika och det fanns även synnerliga skäl för fortsatt förvar.
20-åringen ansökte dock om asyl vid tidpunkten för migrationsdomstolens beslut om fortsatt förvar och omfattades därmed av mottagandedirektivet.
Emellertid framgår av utredningen att 20-åringen ansökte om asyl den 21 januari 2019 och att Migrationsverket beslutade att ta honom i förvar i anslutning till det. Han hölls alltså inte förvar som ett led i ett återvändandeförfarande som omfattas av återvändandedirektivet vid tidpunkten för asylansökan. Situationen var därmed inte sådan som den beskriv i mottagandedirektivets artikel 8.3 d.
Mot den bakgrunden anser domstolen att migrationsdomstolen saknat laglig grund att besluta om fortsatt förvar.
Sammantaget ska det överklagade beslutet om förvar upphävas. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
