Det var ett brott mot tystnadsplikten när en polis i ett telefonsamtal i syfte att skapa förtroende berättade för en informatör att han var föremål för ”dold övervakning” och sannolikt även var telefonavlyssnad.
Polisen döms därför för brott mot tystnadsplikten, men antalet dagsböter sätts ned, med hänsyn till ärendets långa handläggningstid.
Den idag 63-årige mannen har arbetat som polis i över 40 år och har ”på deltid” fungerat som så kallad hanterare, där han inhämtat uppgifter från informatörer och vidarebefordrat dem i polisorganisationen.
En man som ägnat sig åt kriminell verksamhet har efter frihetsberövande meddelat att han ville ”byta sida” och samarbeta med Polisen.
Mannen har också lämnat avgörande tips om kriminell verksamhet. Han har dock av olika anledningar aldrig blivit formellt registrerad som källa hos Polisen – något som annars hade resulterat i att mannen hade fått ett alias, en särskild hanterare och hade haft möjlighet att få viss ekonomisk ersättning.
”Tungan slant”
Istället har 63-åringen varit en av två poliser som ”drivit källan” och skrivit underrättelserapporter utifrån den information som han lämnat. Någon gång under 2017 har 63-åringen ringt upp källan från en kontantkortstelefon, som använts för hantering av källor. 63-åringen hade då via en kollega fått veta att källan blivit stoppad av polis när han färdats i en bil och att han haft en markering om ”dold övervakning” i Polisens efterlysningssystem.
I samtalet berättade 63-åringen för källan att han står under ”dold övervakning” och att detta innebär att Polisen avlyssnar hans telefon. Vad polismannen inte visste var att även den kontantkortstelefon han ringde till var avlyssnad eftersom numret dykt upp i Polisens spaningsarbete – och uppgiftslämnandet blev därför en polissak, med en inspelning av samtalet som bevisning. 63-åringen kom i förlängningen också att åtalas för brott mot tystnadsplikten.
63-åringen gjorde i Värmlands tingsrätt gällande att hans ”tunga slant”, att uppgiften lämnats av oaktsamhet och att det brott mot tystnadsplikt som han eventuellt gjort sig skyldig till var att bedöma som ringa. Polismannen förklarade också mer allmänt att källdrivning är en ”balansgång” där man måste ”sköta det på ett snyggt sätt och försöka vara kompis med informatören samtidigt som man ska försöka få fram uppgifter av olika slag”.
Ingen godtagbar anledning att avslöja bevakningen
Tingsrätten konstaterade att det ”överhuvudtaget inte har funnits någon godtagbar anledning” för polismannen att avslöja att källan stod under dold övervakning. Han har dessutom efter att ha nämnt den dolda övervakningen försökt förklara vad det innebär – något som gör att han måste anses ha lämnat uppgiften uppsåtligen. Polismannen har felaktigt trott att dold övervakning automatiskt innebär telefonavlyssning – något som enligt tingsrätten innebar att han måste ha förstått att han inte hade rätt att lämna ut uppgiften om dold övervakning.
Även om polismannen i samtalet har yttrat att källan skulle ”tat lugnt på den dära telefonen” godtog tingsrätten hans invändning att han inte känt till att källan faktiskt var föremål för avlyssning. Han hade därmed inte i denna del röjt en uppgift som han varit skyldig att hemlighålla.
Avslöjandet av den dolda övervakningen gjorde dock att polismannen hade begått ett brott mot tystnadsplikten som inte kan bedömas som ringa – och han skulle därför dömas till ansvar.
Tingsrätten bedömde dock att polismannens upplysning hade varit ”ett led i hans ansträngningar att ingjuta förtroende hos [källan] för att denna även fortsättningsvis skulle lämna viktig information till honom som kunde användas i brottsbekämpande syfte”. Detta gjorde att påföljden kunde stanna vid böter, och polismannen – som vid fällande dom sannolikt inte blir av med jobbet – dömdes till 50 dagsböter på sammanlagt totalt 20 000 kronor.
Påföljden lindras – processen har tagit för lång tid
Både åklagaren och polismannen överklagade. Åklagaren ville att åtalet för uppsåtligt brott mot mot tystnadsplikten skulle bifallas i dess helhet, samtidigt som mannen ville bli friad.
Hovrätten för Västra Sverige väljer nu att sätta ned antalet dagsböter från 50 till 30, men ändrar i övrigt inte tingsrättens dom.
Det har gått så lång tid mellan det att polismannen fick del av anklagelsen och att dom meddelades att rätten till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 Europakonventionen kränkts. Dröjsmålet vid polis- och åklagarmyndigheten uppgår enligt hovrätten till knappt ett års tid – och för detta ska polismannen kompenseras. I och med sänkningen av antalet dagsböter ändras det belopp som polismannen ska betala från 20 000 till 12 000 kronor. (Blendow Lexnova)
