En kvinna som är anställd i Sverige, men distansarbetar från Sydamerika, ansågs av Försäkringskassan inte utföra arbete här i landet och hon omfattades därför inte av den svenska arbetsbaserade socialförsäkringen. Högsta förvaltningsdomstolen håller inte med. Var arbetet fysiskt utförs bör beaktas men även andra omständigheter ska vägas in.
Försäkringskassan beslutade i augusti 2020 att inte ändra sitt tidigare beslut att bland annat neka en 35-årig kvinna tillfällig föräldrapenning. Kvinnan var anställd på ett universitet i Sverige men arbetade på distans utomlands eftersom hennes make var utsänd som diplomat till Sydafrika. I sitt beslut angav Försäkringskassan att 35-åringen inte tillhör den arbetsbaserade försäkringen i Sverige på grund av att hon arbetar i Sydafrika enligt 6 kap. 6 § socialförsäkringsbalken, SFB.
Kvinnan överklagade till Förvaltningsrätten i Stockholm. Hon anförde sammantaget att hon är medföljande till sin make och inte omfattas av Sydafrikas socialförsäkringssystem eftersom hon varken är bosatt eller förvärvsarbetar i landet.
Sanktionssystemet för hälso‑ och sjukvårdspersonal – en översikt
Parallellt med att antalet tillsynsärenden mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ligger på en hög nivå och anmälningar om behörighetsinskränkningar ökar, föreslås att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska kunna fatta interimistiska beslut – i vissa fall med sänkta beviskrav. Vilka regler gäller nu, och har IVO förutsättningar för att hantera utökade befogenheter på ett rättssäkert sätt? Ebba Sverne Arvill och Leila Nedaei redogör för dagens sanktionssystem, och några aktuella frågor.
Hänvisar till två avgöranden
Domstolen konstaterade inledningsvis att det följer av 6 kap. 2 § SFB att med arbete i Sverige avses förvärvsarbete i verksamhet här i landet. Av förarbetena framgår bland annat att arbete som rent fysiskt inte utförs i Sverige men som ändå har en stark anknytning hit ska omfattas av den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen. Det framgår vidare att det ankommer på domstolarna att fastställa under vilka omständigheter distansarbete utomlands ska anses utföras i Sverige.
Förvaltningsrätten hänvisade vidare till två avgöranden från Kammarrätten i Jönköping, där två personer som utfört arbete utomlands på distans ansetts arbeta i Sverige på grund av den starka anknytningen.
Rätten konstaterade att 35-åringen uppburit lön från arbetsgivaren i Sverige och att denna lön beskattats här i landet. Arbetsgivaren har även betalat sociala avgifter för henne i Sverige. Det framgår vidare av utredningen att hon är folkbokförd och har en fast bostad i Sverige där hon vistas regelbundet.
Mot bakgrund av detta ansåg förvaltningsrätten att det arbete 35-åringen utfört på distans har en sådan stark anknytning hit att det ska betraktas som arbete i Sverige. Beslutet skulle därför upphävas och visas åter till Försäkringskassan för en förnyad prövning.
Försäkringskassan överklagade
Försäkringskassan överklagade till Kammarrätten i Stockholm, som inte gjorde någon annan bedömning än förvaltningsrätten.
Myndigheten vände sig slutligen till Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, som i likhet med underinstanserna går på kvinnans linje.
HFD framhåller inledningsvis att bedömningen av om visst arbeta ska anses utgöra arbete i Sverige bör göras utifrån den koppling som själva arbetet har till Sverige. Personens anknytning till Sverige i övrigt, exempelvis boende eller folkbokföring, saknar betydelse.
Även omständigheten att en person betalar i skatt i Sverige ska lämnas utanför bedömningen. Däremot föreligger ett samband mellan den arbetsbaserade socialförsäkringen och arbetsgivarens skyldighet att betala arbetsgivaravgifter. Det saknar dock betydelse om arbetsgivaren rent faktiskt har betalat arbetsgivaravgifter.
Ska besvaras utifrån varje enskilt fall
När det gäller frågan vilken koppling arbetet måste ha till Sverige konstaterar HFD att det anges i förarbetena att den arbetsbaserade försäkringen i första hand är tänkt att ge skydd vid förvärvsarbete som utförs fysiskt i Sverige. Förarbetena öppnar dock upp för att även distansarbete från utlandet kan ge rätt till arbetsbaserade förmåner i Sverige men överlämnar till domstolarna att utforma de närmare förutsättningarna.
Enligt HFD:s mening måste frågan besvaras utifrån förhållandena i varje enskilt fall. Var arbetet fysiskt utförs bör beaktas i bedömningen, men även andra omständigheter bör vägas in. Hit hör bland annat arbetets karaktär, arbetsgivarens verksamhet i Sverige och var arbetstagaren är anställd. Av det följer att Försäkringskassan inte enbart bör fokusera på var arbetet rent fysiskt utförs. Omständigheten att en person distansarbetar utomlands mer varaktigt utesluter därmed inte rör sig om arbete här i landet.
Vad gäller det aktuella fallet så har annat inte framkommit än att 35-åringens arbetsuppgifter är av sådan karaktär att de kan utföras på distans från Sydafrika. Arbetet ska därför anses utgöra arbete i Sverige i SFB:s mening. Överklagandet ska därmed avslås. (Blendow Lexnova)
