Kammarrätten ändrar förvaltningsrättens dom och avslår nämndens ansökan om utdömande av 20 000 kronor i vite.
Det framgår nämligen att mottagningsbeviset är undertecknat av en annan person än adressaten och det kan därför inte uteslutas att beslutet om vitesförbud har delgivits fel person.
Samhällsservicenämnden i Ljusdals kommun beslutade i november 2021 att vid vite förbjuda en kvinna från att släppa ut vissa produkter på marknaden såsom livsmedel, i och med att de även släppts ut såsom foder. Vid kontroller i februari, mars, april och maj framkom att kvinnan inte följt nämndens beslut, och nämnden ansökte därmed om utdömande av vite om sammanlagt 20 000 kronor. Kvinnan förelades att svara på ansökningarna, men gjorde inte det.
Förvaltningsrätten i Falun inledde med att konstatera att livsmedel enligt artikel 2 i förordningen (EG) nr 178/2002 är alla ämnen och produkter som rimligen kan förväntas att förtäras av människor, medan foder enligt artikel 3 i samma förordning definieras som alla ämnen och produkter som är avsedda för utfordring av djur. Om behörig myndighet konstaterar brister i efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen ska den enligt artikel 54.1 i förordningen (EG) nr 882/2004 vidta åtgärder för att tillse att företagaren avhjälper situationen.
Hade stöd i livsmedelslagen
Domstolen ansåg att nämndens beslut om förbud hade stöd i livsmedelslagen och relevanta EU-förordningar, och att det hade vunnit laga kraft i januari 2022. Därmed kunde det läggas till grund för utdömande av vite. Det framgick också enligt domstolen tydligt att kvinnan förbjudits att släppa ut livsmedelsprodukterna som samtidigt släpptes ut på marknaden som foderprodukter, och det fanns ingenting som tydde på att kvinnan saknat möjlighet att följa förbudet.
En produkt kan inte vara livsmedel samtidigt som den är foder, och därmed får den inte säljas som både och. Kvinnan hade anfört att den aktuella produkten ”Magbalsam” var registrerad som livsmedel men aldrig varit registrerad hos Jordbruksverket. Nämnden hade å sin sida framfört att foder inte var livsmedel och att kvinnan var registrerad hos Jordbruksverket som foderföretagare och att Jordbruksverket därmed bedömt produkterna vara foder.
Enligt domstolen gav utredningen i målet klart stöd för att produkten hade marknadsförts både som livsmedel och foder på företagets hemsida, och att kvinnan därmed hade brutit mot förbudet. Det hade inte framkommit några skäl att sätta ned beloppet helt eller delvis, och förvaltningsrätten biföll därmed nämndens ansökningar om vite.
Ska delges adressaten
Kvinnan överklagade förvaltningsrättens dom och yrkade att nämndens ansökningar skulle avslås. Hon anförde att beloppet var oskäligt högt, då hon omedelbart hade stoppat försäljningen, låst webbutiken, ändrat etiketter och avregistrerat sig från Jordbruksverket. Samhällsservicenämnden ansåg att överklagandet skulle avslås, och menade att den ändrade etiketten inkom till nämnden i februari 2021, att hemsidan var oförändrad vid samtliga kontroller utom i juni 2022, samt att kvinnan avregistrerat verksamheten hos Jordbruksverket först i augusti 2022.
Enligt nämnden hade förbudsbeslutet skickats med rekommenderat brev samma dag som det togs, i november 2021. I december fick nämnden dock brevet i retur, varefter det återigen skickades med rekommenderat brev. I slutet av december återkom signerat mottagningsbevis till myndigheten.
Kammarrätten i Sundsvall inleder med att konstatera att ett vitesföreläggande enligt 2 § fjärde stycket lagen (1985:206) om viten ska delges adressaten, vilket innebär att beslutet ska tillkännagivas på något av de sätt som anvisas i delgivningslagen (2010:1932). Om det finns ett behörigt ombud kan även denna vara delgivningsmottagare, men inte om den aktuella handlingen innehåller ett föreläggande om att den som delges ska göra någonting personligen.
Inte vunnit laga kraft
Domstolen menar att frågan i målet är om det finns förutsättningar att bifalla nämndens ansökningar om utdömande av vite. För detta krävs som huvudregel att föreläggandet vunnit laga kraft. Förvaltningsrätten hade bedömt att delgivningen hade skett i slutet av december, den dag då mottagningsbeviset inkom till nämnden, och att beslutet vunnit laga kraft den 20 januari 2022. Mottagningsbeviset hade dock undertecknats av en annan person än kvinnan.
Enligt kammarrätten framgår inte av handlingarna i målet att personen som undertecknat mottagningsbeviset är eller har varit ombud för kvinnan. Det framgår inte heller att kvinnan delgivits beslutet på annat sätt, och därmed kan det inte antas att hon delgivits beslutet.
Mot den bakgrunden har beslutet inte heller vunnit laga kraft, och då kan ansökningarna inte bifallas. Kammarrätten ändrar därmed förvaltningsrättens dom och avslår nämndens ansökningar om utdömande av vite. (Blendow Lexnova)
