Det är inte motiverat att utesluta kvinnan från skyddsstatus som flykting för en gärning som är kriminaliserad i Sverige, men som inte avses leda till åtal. Det slår Migrationsöverdomstolen fast och beviljar en kvinna som låtit könsstympa sina döttrar uppehållstillstånd.
Kvinnan ansökte, tillsammans med sin make och deras barn, om asyl i Sverige i september 2015. I mars 2018 beviljade Migrationsverket kvinnan så kallad statusförklaring och resedokument. Hon beviljades även ett främlingspass och ett tidsbegränsad uppehållstillstånd på grund av anknytning till sina barn som beviljats flyktingstatusförklaring.
Tre av döttrarna hade utsatts för könsstympning
Enligt Migrationsverkets bedömning hade kvinnan rätt till skydd som flykting då hon riskerar förföljelse på grund av tillskriven religiös uppfattning, sin etnicitet och avsaknaden av klanskydd i sitt hemland Somalia.
Däremot bedömdes hon vara utesluten från skyddsstatus då det enligt Migrationsverket ”finns synnerlig anledning att anta att hon gjort sig skyldig till grova ickepolitiska brott” innan hon anlände till Sverige. Kvinnan hade nämligen berättat att tre av hennes döttrar, efter beslut av hennes mor och svärmor, hade könsstympats cirka 30 dagar efter födseln. Med hänsyn till det ”allvarliga psykiska och fysiska lidandet för den drabbade” och det ”allvarliga angrepp mot kvinnor i syfte att begränsa frihet, integritet och sexualitet” könsstympningen innebär ansåg Migrationsverket att det utgör ett grovt brott.
Trots att hon själv inte utfört könsstympningen ansåg Migrationsverket att det faktum att hon kände till det och att hon, genom sin underlåtelse, tillåtit att brotten begåtts gjorde att någon ansvarsfrihetsgrund inte fanns, varför hon inte beviljades skyddsstatus.
Fick avslag även i migrationsdomstolen
Kvinnan överklagade Migrationsverkets beslut till migrationsdomstolen som gjorde samma bedömning som Migrationsverket och avslog överklagandet. Migrationsdomstolen hänvisade bland annat till den allvarliga personskada en könsstympning innebär för den drabbade och att hon inte gjort sannolikt att hon inte kunnat förhindra övergreppen.
Efter migrationsdomstolen vände sig kvinnan till Migrationsöverdomstolen och yrkade att målet skulle återförvisas till migrationsdomstolen eftersom hon nekats muntlig förhandling där. Om målet inte återförvisades yrkade hon att Migrationsöverdomstolen skulle hålla muntlig förhandling och att hon skulle beviljas statusförklaring, uppehålls- och arbetstillstånd samt resedokument. Migrationsverket ansåg att överklagandet skulle avslås mot bakgrund av den internationella samsyn som ”torde finnas om att könsstympning är ett grovt brott”.
Svensk domstol bör inte döma i mål som saknar anknytning
Migrationsöverdomstolen slår inledningsvis fast att kvinnlig könsstympning inte är straffbart i Jemen, där den aktuella stympningen skett. Samtidigt är det kriminaliserat i så gott som hela Europa, och ett stor antal andra länder, varför det får anses klart att det internationellt sett betraktas som brottsligt och därmed innebär att en av förutsättningarna för uteslutning av skyddsstatus föreligger.
Domstolen konstaterar fortsättningsvis att en person som utför könsstympning utomlands kan dömas för detta i Sverige, men att svenska domstolar inte bör döma för brott som helt saknar anknytning till Sverige och det inte finns något ”berättigat intresse för utvidgad domsrätt”.
Det framstår därför, enligt domstolen, ”inte som motiverat att en asylsökande ska uteslutas från skydd som flykting för en gärning som i och för sig är kriminaliserad i Sverige men som inte avses leda till åtal här”. Dessutom var straffskalan för brott mot förbudet mot könsstympning lägre när ingreppen utfördes på kvinnans dotter, vilket enligt domstolen ”talar i mildrande riktning” och det har ”inte heller kommit fram att gärningarna internationellt sett betraktas strängare än i Sverige”. ingreppen utfördes vilket också talar i mildrande riktning.
Kvinnan beviljas flyktingstatusförklaring
Mot denna bakgrund, och ”med hänsyn till den restriktivitet som ska gälla när det gäller uteslutning från flyktingstatus”, anser Migrationsöverdomstolen att brotten inte ska ses som grova enligt den definition som finns i utlänningslagen. I och med detta saknas även anledning för domstolen att pröva kvinnans ansvar för könsstympningsbrott och det finns inte heller några andra omständigheter som motiverar ett uteslutande av flyktingskap. Kvinnans överklagande bifalles därför och hon beviljas uppehållstillstånd.
