Den 30-årige mannen åtalades vid Solna tingsrätt för våldtäkt och sexuella övergrepp mot en idag nio år gammal flicka.
Mannen själv nekade till brott.
Flickan bodde tidigare tillsammans med sin mamma och den 30-årige styvfadern.
En vän till familjen anmälde att hon från flickans kusin hade hört att 30-åringen utsatte flickan för sexuella övergrepp. Anmälan gjordes till socialtjänsten som i sin tur anmälde detta till polisen.
Under förundersökningen hölls totalt tio polisförhör med flickan varav samtliga, utom ett, spelades in på video. Dessa förhör utgör också den huvudsakligen bevisningen från åklagarens sida.
Tingsrätten skrev i sina domskäl:
”Målsäganden har lämnat sin utsaga under flera, ganska långa, polisförhör. De uppgifter hon lämnat om de olika tillfällen då X (den tilltalade), enligt henne, förgripit sig på henne har varit klara och logiska. Målsäganden har vidare berättat om detaljer vid och runt de olika tillfällena. Hon har således i detalj berättat om hur övergreppen gått till, vilka olika ställningar hon intagit, hur X varit placerad, hur X agerat, var i lägenheten de befunnit sig, vilken tid på dagen det skett och ibland även vilken veckodag.”
Tingsrätten fortsatte:
”Förhören har genomförts på ett korrekt sätt och förhörsledaren har inte ställt ledande frågor till målsäganden. Målsäganden synes vidare ha varit mån om att lämna korrekta uppgifter och har vid senare förhör rättat uppgifter hon tidigare lämnat och som hon kommit på inte var helt riktiga… Vidare har målsäganden, såvitt framkornrnit under förhören, inte överdrivit vad som förekommit och har i viss mån tagit på sig ett eget ansvar för det som hänt. Något motiv för henne att beljuga X har inte framkommit.”
Tingsrätten ansåg därmed att flickans uppgifter var så trovärdiga att de – tillsammans med vad som i övrigt hade framkommit – kunde läggas till grund för bedömningen. 30-åringen dömdes för våldtäkt mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn och sexuellt ofredande till fyra års fängelse och 300 000 kronor i skadestånd till flickan.
Domen överklagades till Svea hovrätt som nu konstaterar att åtalet ”i allt väsentligt” grundar sig på flickans uppgifter i polisförhör.
När det gäller förhören anser hovrätten i och för sig att flickans berättelser ”i vissa delar varit relativt detaljrik”, vilket enligt hovrätten ”ger intryck av att hon återgett minnesbilder av något som hon verkligen upplevt”.
Hovrätten skriver dock:
”Emellertid har i målet hållits många och långa förhör med målsäganden (tio förhör om totalt cirka tio timmar), vilket i sig måste framstå som pressande för den som hörts. Detta gäller särskilt när det, som i förevarande fall, är fråga om ett barn. Även de enskilda förhören har innehållit många pressande moment och därtill ett antal ledande frågor.”
Hovrätten fortsätter:
”Under flertalet förhör, från och med det tredje förhöret, har målsäganden visat motvilja mot att bli hörd. Hon framstår i förhören som ofokuserad, kryper omkring på golvet och sitter stundtals bakom en fåtölj när hon berättar om vad som ska ha hänt. Trots detta har förhören fortsatt med mycket ingående frågor, som i många fall har upprepats flera gånger tills flickan svarat något. Under sådana förhållanden är risken stor för att den hörda anpassar sina svar till vad personen uppfattar att hon förväntas svara.”
Hovrätten skriver om två av de första förhören:
”Även under dessa förhör har förekommit såväl ledande som pressande frågor. Det finns exempel på att dessa frågor fått henne att förändra sitt svar från att vara tämligen intetsägande till att bli mer och mer negativa för den tilltalade.”
Hovrätten konstaterar också att det i det allra första förhöret tog ”tämligen lång tid” innan frågan om sexuella övegrepp kom på tal. Hovrätten skriver:
”Först sedan förhörsledaren säger att hon själv har talat med kusinen och att denna berättat för henne om andra hemligheter som handlade om X svarar flickan ’Det var en sak till tror jag. Nu måste jag tänka ut den med. Det är jättesvårt att komma på det. Nu tror jag att jag är det på spåret. Nu kom jag på det. Att ibland så brukar X stoppa sin snopp i min rumpa. Har jag också sagt tror jag.’ Förhörsledaren går därefter vidare och ber flickan berätta hur det gick till, utan att dessförinnan försöka klargöra om det har hänt eller om det skulle kunna vara något som målsäganden sagt till kusinen trots att det inte inträffat.”
Hovrätten fortsätter:
”Det som målsäganden sedan berättar om kommer inte heller spontant, utan förhörsledaren måste fråga om varje detalj. Detta framstår som anmärkningsvärt med tanke på att flickan i övrigt har ett rikt ordflöde och vid detta förhör inte framstår som besvärad av att berätta om sexuella handlanden.”
Sammantaget anser hovrätten att flickans berättelser inger tvivel om hennes trovärdighet och uttalar att det för fällande dom krävs mycket stark annan bevisning.
I målet saknas teknisk bevisning och stödbevisning om bland annat flickans beteende har framkommit i begränsad omfattning. Vid sådana förhållanden anser hovrätten att det inte finns tillräcklig bevisning för fällande dom. Mannen frias därför.
En nämndeman är skiljaktig och anser att tingsrättens dom borde stå fast.
Foto: TT
