Justitiekanslern kritiserar Uppsala tingsrätt, efter att de röjt en kvinnas skyddade personuppgifter.
Enligt JK har domstolen inte gjort en noggrann sekretessprövning – trots att det i folkbokföringen fanns en sekretessmarkering avseende uppgifter om kvinnans personliga förhållanden.
En person som tidigare varit sambo med en kvinna som har sekretessmarkering och nytt namn, och som var i vårdnadstvist med henne ansökte om betalningsföreläggande mot henne. Efter att sökanden motsatt sig att betala lämnade Kronofogdemyndigheten under 2020 över ärendet till Södertörns tingsrätt. I överlämnandebeslutet angavs sökanden som ”Sekretess NN” med visst personnummer och skyddade personuppgifter. Södertörns tingsrätt ansåg sig vara fel domstol och lämnade över målet till Uppsala tingsrätt. I överlämnandebeslutet hänvisade Södertörns tingsrätt till att sökanden var folkbokförd i Uppsala kommun. Domstolen skrev även att sökanden hade skyddade personuppgifter och sekretessmarkering i folkbokföringen.
Tvistlösning enligt kommande AB 25 och ABPU 25
Utkasten till nya standardavtal har väckt stort intresse, inte minst förslaget om att införa ett nytt kapitel 11 – och den så kallade tvistetrappan. Ambitionen att stävja processande är beundransvärd, men frågan är vilken rättslig verkan regleringen kommer att få. Kan tvistetrappan utgöra rättegångshinder, vad gäller i skiljeförfaranden och kan flerstegsklausulen få någon annan rättsverkan? Giorgio Leopardi ger sin analys, liksom tips till den som avser att upprätta entreprenadavtal med standardavtalen som bas.
Hämtade uppgifter
Vid registreringen av sökandens personnummer i tingsrättens verksamhetsstöd Vera hämtade Uppsala tingsrätt automatiskt uppgifter om sökandens folkbokföring från Skatteverket via systemet Navet och fick då avisering om att sökanden hade sekretessmarkering.
Uppsala tingsrätt skickade efter registreringen ett föreläggande till käranden där sökandens nya namn var utskrivet. Efter samtal med sökanden och Skatteverket ändrade tingsrätten senare namnet som angavs på henne i målet till hennes tidigare namn före namnbytet.
Kvinnan begärde skadestånd av staten med 22 850 kr på den grunden att Uppsala tingsrätt lämnat ut uppgifter om henne i strid med OSL vilket utgjort brott mot tystnadsplikten enligt brottsbalken.
Hon har vidare åberopat att tingsrättens underlåtenhet att genomföra efterforskningar för att få kännedom om sekretessmarkeringens omfattning utgjort ett sådant fel eller en sådan försummelse vid myndighetsutövning som kränkt sökandens rättigheter och försummat de skyldigheter staten har gentemot den enskilde.
Justitiekanslern skriver i att beslut att kvinnan har påstått att tingsrätten skulle ha tillämpat 21 kap. 3 § OSL felaktigt och PK prövar först om så varit fallet.
Omfattar inte namn
Sekretessen enligt 21 kap. 3 § omfattar som konstaterar JK inte uppgifter om namn. Sökanden har dock menat att uppgiften om namn i kombination med uppgiften om att hon bodde i Uppsala tingsrätts domsaga skulle utgöra andra med bostadsadress jämförbara uppgifter som kan lämna upplysning om var hon bor alternativt, så som det får uppfattas, andra med telefonnummer och e-postadress jämförbara uppgifter som kan användas för att komma i kontakt med henne i den aktuella bestämmelsens mening.
Inte jämförbara
Justitiekanslern anser emellertid inte att uppgifterna om namn och domkrets tagna tillsammans är jämförbara med vare sig bostadsadress, telefonnummer eller e-postadress. Alltså saknas skäl att gå in på om det i det aktuella fallet förelegat någon sådan risk för hot eller våld eller annat allvarligt men som krävs för att 21 kap. 3 § OSL ska vara tillämplig.
Någon sekretess för sökandens nya namn med stöd av 21 kap. 3 § OSL har mot denna bakgrund inte förelegat. Någon felaktig tillämpning av denna bestämmelse kan därmed inte ha förekommit.
Nästa fråga som JK tar ställning till är huruvida tingsrätten har tillämpat 22 kap. 1 § OSL felaktigt. Sökanden har visserligen inte tydligt påstått något sådant fel, men den angivna grunden att tingsrätten borde ha undersökt sekretessmarkeringens omfattning får anses innefatta ett sådant påstående.
Bestämmelsen i 22 kap. 1 § OSL har ett så kallat rakt skaderekvisit, vilket innebär en presumtion för offentlighet. Eftersom sekretessen inträder endast när det finns ”särskild anledning” är presumtionen för offentlighet i folkbokföringen stark. I författningskommentaren nämns befarad personförföljelse som en omständighet som skulle kunna göra även normalt harmlösa uppgifter som namn sekretessbelagda. Skatteverket anger i sin vägledning för hantering av sekretessmarkerade personuppgifter i svensk förvaltning att en uppgift om namn ofta är skyddsvärd och påpekar att det kan vara förödande för en person som har bytt namn i syfte att stärka sitt skydd om det nya namnet sprids i samhället.
Inte tillräckliga
Men de konstaterar samtidigt att de uppgifter som sökanden lämnat i skaderegleringsärendet inte är tillräckliga för att göra en välgrundad bedömning av om det vid tidpunkten när tingsrätten skickade det aktuella föreläggandet av särskild anledning kunde antas att hon eller någon närstående till henne skulle lida men om uppgiften om hennes nya namn röjdes. Det som nämns är att ansökan om sekretessmarkering gjordes med hänvisning till omständigheter kring relationen mellan sökanden och hennes tidigare sambo samt att sökanden och hennes barn varit placerade på skyddat boende. Sökanden skriver också att hennes arbetsgivare på en förskola efter det att namnet hade röjts till motparten bedömde att omständigheterna utgjorde en sådan eventuell risk för barnen på förskolan att hon var tvungen att säga upp sin provanställning bara ett fåtal dagar innan den skulle ha övergått till en fast anställning. Närmare vari risken skulle ha bestått och på vilket underlag arbetsgivaren gjort denna bedömning framgår dock inte.
Brustit
Oavsett hur det förhåller sig med sekretessen för namnet har tingsrätten brustit i sin sekretessprövning. Bristen består i att tingsrätten inte gjort en sådan noggrann sekretessprövning av alla uppgifter om personliga förhållanden som krävs när det finns en sekretessmarkering i folkbokföringen. Tingsrätten har angett att aviseringen såg ut på så sätt att det var naturligt att uppfatta det som att sekretessmarkeringen enbart gällde bostadsadressen men inte namnet.
För att kunna göra en sådan prövning kan det ofta vara nödvändigt att hämta in upplysningar från Skatteverket om varför sekretessmarkeringen gjorts och även från den enskilde som berörs av sekretessmarkeringen. Sekretessprövningen ska avse om skaderekvisitet i den paragraf i OSL som kan vara aktuell är uppfyllt eller inte med utgångspunkt i de förhållanden som råder vid tidpunkten för utlämnandet.
Tingsrätten kan inte undgå kritik för sin underlåtenhet att göra en noggrann sekretessprövning. Däremot anses de inte ha begått brott mot tystnadsplikten, varför kvinnans skadeståndsanspråk ogillas.
