KRÖNIKA – Louise Brown, antikorruptionsexpert på FCG
EU-kommissionen föreslår ett nytt direktiv för att harmonisera definitioner och lagstiftningen gällande mutor och korruption. Just som direktivet kommuniceras, skakas det kommunala Sverige av en ny korruptionsskandal.
För Sveriges del är det nya EU-direktivet mot korruption en god nyhet. Sverige har sedan länge kritiserats för vår svaga korruptionslagstiftning, och att risken att dömas för mutbrott i Sverige är låg. I Telia-domen gick de åtalade fria trots att mutbetalningar medgivits. I Vårdexpressen-målet som kostat Region Skåne närmare miljarden blev det delvis friande dom. Riksåklagaren har överklagat domen då tolkningen av straffbestämmelsen om trolöshet mot huvudman anses för snäv. Det är två exempel som indikerar att lagstiftningen är ineffektiv.
Genom det nya direktivet vill EU-kommissionen integrera antikorruption i sin politik på ett tydligare sätt och intensifiera sina åtgärder så att medlemsstaterna inför en stark anti-korruptionspolitik och lagstiftning.
Standarden i existerande rättsordningar ska höjas då dessa per idag varierar stort inom EU. Definitionen av korruption harmoniseras och förtydligas. Det handlar om mutor, handel med inflytande, maktmissbruk, förskingring, otillbörliga förmåner och undanhållande av bevis med mera. Bara skillnaderna mellan definitionerna i exempelvis svensk respektive finsk lagstiftning pekar på behovet.
EU-kommissionen vill också att medlemsstaterna vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa att juridiska personer kan hållas ansvariga för korruptionsbrott. Det inrymmer vidare ett nytt sanktionsprogram med böter på en maximigräns på inte mindre än 5 procent av den totala globala omsättningen för juridiska personer, samt flertalet ytterligare sanktioner såsom uteslutning från offentlig upphandling, avtalshävning och permanent diskvalificering av juridisk person.
Ett särskilt nätverk mot korruption ska skapas som sammanför EU brottsbekämpande myndigheter, offentliga myndigheter, civilsamhället och andra intressenter. Detta ska fungera som en katalysator för förebyggande av korruption i hela EU, utveckla ’best practice’ och praktisk vägledning. En viktig del i nätverkets arbete kommer bli att kartlägga gemensamma områden där korruptionsriskerna är höga i hela EU. Det ska bli spännande att se var Sverige landar.
Varför sker detta nu?
En förklaring är ”Qatargate”, avslöjandet i höstas, endast två månader efter att EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen lovat utrota korruptionen i Europa, att EU-parlamentariker misstänks ha tagit emot mutor från staterna Qatar och Marocko. En annan förklaring är det allvarliga läget. Undersökningen Eurobarometer visade 2022 att över hälften av företagen baserade i EU (51 procent) anser att det är osannolikt att korrupta personer eller företag i deras land skulle fångas eller anmälas till polis eller åklagare.
Det är också tydligt att korruption är ett verktyg för den allra grövsta kriminaliteten. Mer aktuella uppgifter från de krypterade kommunikationsnätverken Encrochat och SkyECC visar enligt polis och säkerhetstjänst på att 60 procent av den organiserade brottsligheten (maffia) använder sig av korruption.
Problematiken ligger nära den svenska verkligheten. Vi är numera också en transitknutpunkt för internationell droghandel. Intäkterna från drogförsäljning investeras i andra verksamheter för att växa, precis som i vilka andra kassaflödes- och investeringssammanhang som helst. Enligt researchföretaget Acta Publica, driver för övrigt Hells Angels 3 992 aktiebolag i Sverige med en omsättning på 19 miljarder kronor, varav 850 miljoner fakturerades till det allmänna. Sverige är alltså en del av den sortens brottslighet som vi ofta gärna vill tro är ett sydeuropeiskt fenomen.
Nyheten om direktivet kommer samtidigt som misstankar om korruption i det kommunala utvecklingsbolaget Älvstranden når allmänheten. Enligt en oberoende granskningsrapport 2020 och medias rapportering ska Älvstrandens ledning ha faciliterat korruption, aktivt dolt oegentligheter och motarbetat visselblåsare. När detta till slut når ljuset och uppmärksamheten blir överväldigande, låter styrelsen VD gå men med brasklappen att det är ett naturligt ledarskifte. Förnekelsen att avskedet har något att göra med misstanken om brottslighet i verksamheten och VD:s ansvar, förringar grovt det som skett. I ett sista försök att motverka transparens, polisanmäler bolaget media som granskat dem.
Det finns grundläggande processer i en organisation som ska motverka korruption: Policy, delegationsordning, tvåhandsprincip och visselblåsarkanal. Jaha, tänker du, och börjar fundera på att hoppa vidare till nästa mer spännande artikel. Men vänta, det är nu det riktigt intressanta börjar.
Älvstranden är bara ett av många kommunala och regionala utvecklingsbolag i Sverige, skapade för att sätta kommunen på kartan, locka investeringar och nya arbetsgivare. Visst hade Älvstranden formalian på plats. Policyerna, attestordning med 4-ögon-princip, kontroll av summa för inköp och fakturering. Vad är det som gör att en organisation med de grundläggande sakerna på plats ändå fallerar totalt?
I Älvstrandens verksamhet har stora brister i inköp identifierats, verksamheten har enligt uppgift inte följt bokföringslagens krav, upphandling har skett i strid med såväl kommunala regelverk som praxis och gällande lagstiftning och man har brutit mot sekretessreglerna.
Enskild personal ska ha gjort påtryckningar för att anlita vissa leverantörer och deras icke förgodkända underleverantörer, utan specifikationer, inköpsdokumentation eller fakturaunderlag. Enligt den granskning av inköp i bolaget som gjordes av en extern revisionsbyrå 2020, betalades cirka 70 procent av stickprovade fakturor felaktigt. 226 av 326 fakturor saknade underlag, till värdet av 64 miljoner kronor. En specifik leverantör fakturerade 76 gånger utan underlag. Kickbacksen, eller incitamenten, kan liknas vid en vits så dålig att den kunnat skapas av ChatGPT. ”- Vad är kopplingen mellan en vinfestival i Italien, en Guns n´Roses-konsert och ett gäng Brynäsmatcher? Inköpsfunktionen på ett kommunalt utvecklingsbolag.”
När jag jobbade i Kina för många år sedan, upplevde jag fenomenet ”corruption by design”, icke-transparenta verksamhetsmodeller i gränslandet mellan offentlig och privat verksamhet när investeringsflödet var generöst och många individer som tar chansen att dra personlig nytta.
Precis som inom penningtvätt, krävs- tyvärr- regelverkskrav för att driva förändring. Det är därför välkommet att se att det nu rör på sig även inom anti-korruption. Sverige är ett av de länder där behovet för detta växer. När affärsetik är på agendan understryker vi, med rätta, gärna att ”alla vill göra rätt”, och att det ska vara lätt att göra rätt. Men samtidigt, om jag hårddrar det, kan det tendera att kännas lite som devisen ” jag är inte rasist, men…”. Folk vill inte alltid gör rätt, och just nu är det fortfarande alldeles för lätt att göra fel i Sverige.
