Skatterättsnämnden fann att en egenföretagare som tillhandahåller terapitjänster på uppdrag av ett bolag som i sin tur erbjuder konsulentstödd familjehemsvård till det allmänna, skulle anses omfattas av momsundantaget för social omsorg.
Nämnden ansåg att tillhandahållandet i fråga uppfyllde de fyra krav som ställts upp av EU-domstolen och att terapitjänsterna således skulle anses som undantagna från skatteplikt.
Skatteverket överklagade förhandsbeskedet och anförde bland annat att något avtal som medförde att sökanden kunde anses som ett av det allmänna erkänt organ av social karaktär inte fanns. Någon prövning från det allmänna av sökandens tjänster hade heller inte skett. Högsta förvaltningsdomstolen finner dock ingen anledning att göra annan bedömning än SRN och fastställer nu förhandsbeskedet.
