Chefen för Högskoleverket, universitetskanslern Anders Flodström har sagt att ”alla problem som mänskligheten ställts inför har lösts av ingenjörer sedan tidernas begynnelse och så kommer det att förbli”.
För en jurist kan detta uppfattas som lite oroande. I vart fall för den jurist som ser juridiken som en problemlösande aktivitet och mer eller mindre oreflekterat antagit att ”alla problem som mänskligheten ställts inför har lösts av jurister sedan tidernas begynnelse och så kommer det att förbli”.
Eftersom ingenjörsvetenskaperna f.n. utvecklas snabbt, bör man fundera över om kanslerns uttalande innebär att det snart är dags att slå igen lagboken, sälja ut tingshusen och konvertera de juridiska fakulteterna?
Att ställa de två yrkena mot varandra är kanske att föra saken väl långt. Konfrontation var säkert heller inte kanslerns avsikt, men tanken väcker en del intressanta frågor.
Den första frågan är naturligtvis om det är rimligt att uppfatta också juridiken som en problemlösande aktivitet. Frågan kan kännas ovan. Juridiken är väl så pass självklar att dess existens inte behöver förklaras … eller?
Svaret är dock enkelt. Flertalet som vänder sig till jurister gör detta för att de stött på, eller för att de i framtiden vill undvika problem. Detsamma gäller på ett samhälleligt plan. Juridiken har inget självändamål, den fyller praktiska funktioner och på många områden motiveras det juridiska arbetet av att det finns problem. Efterfrågan av juridik och ingenjörsvetenskap är på visst sätt likartade. Kopplingen är inte långsökt.
Hotas då juridiken? Är juristen en historisk parantes som sakta men säkert kommer att ersättas av effektivare, ingenjörsmässiga mekanismer? Ser vi nu den sista generationen jurister, som till efterlevandes oförställda häpnad i en mörk tid förlitar sig på skriven lag, allehanda opreciserade hanteringsregler och skönsmässiga bedömningar?
Här måste nog svaret nyanseras. Juridiken har framträdande sociala dimensioner och allt juridiskt arbete kan inte ersättas. Å andra sidan nödgas även den mest engagerade jurist erkänna att juridiken i alla lägen inte är speciellt slagkraftig. Att det finns utrymmen för förbättringar är under alla förhållanden påtagligt. Lagstiftning är ofta ineffektiv och rättsväsendet är överbelastat. Korruption och andra missförhållanden som av hävd bemöts med rättsliga insatser är snarast tilltagande. Problemet kriminalitet kvarstår trots månghundraåriga ansträngningar.
Den kritiska frågan är då om ingenjörer kan lösa dessa problem mer effektivt. Kan tekniska system som t.ex. alkolås ersätta traditionell reaktiv lagstiftning? Är IT-baserat beslutstöd och annan interaktiv teknik ett soulagemang för ett nedtyngt rättsväsende? Är kraftfull DNA- och bioteknik, samverkande med FRA-designade system för övervakning reella, proaktiva alternativ till en påtagligt ineffektiv straffrätt? Är obligatoriska elektroniska plattformar för upphandling ett motmedel mot korruption, genom att de är transparenta, inte kräver personliga möten och loggar alla meddelanden?
Utvecklas juridiken i samma takt som ingenjörsvetenskaperna eller bör juristerna känna oro? Kan juridiken ta slut?
