En konkursadvokat stäms på skadestånd av en Stiftelse där han kort gick in som styrelseledamot och beslutade om likvidation av dotterbolagen. Vid likvidationerna såldes en aktieportfölj som hade gett Stiftelsen flera hundratusen kronor i utdelningar under flera år och som dessutom skulle ha gett en avkastning om 60 procent om den fanns kvar i Stiftelsen, enligt stämningsansökan.
En stiftelse yrkar vid Stockholms tingsrätt att en konkursadvokat på grund av vårdslöshet ska betala drygt 2,2 miljoner kronor samt 234 000 kronor till dess dotterbolag och 216 000 kronor jämte ränta till ett annat dotterbolag.
Efter stiftarens bortgång utsågs nya styrelseledamöter i Stiftelsen under 2012.
I oktober 2018 beslutade Länsstyrelsen Skåne att avregistrera två av styrelseledamöterna samt förordna den tidigare suppleanten som ledamot. Kort därefter utsåg ledamoten dels konkursadvokaten, dels en annan man som nya ledamöter i stiftelsen. Detta registrerades som beslut hos Länsstyrelsen i november 2018.
Saknats grund att avregistrera styrelseledamöter
De gamla styrelseledamöterna överklagade länsstyrelsens beslut att avregistrera dem som styrelseledamöter och att utse de nya ledamöterna. Förvaltningsrätten och slutligen Högsta förvaltningsdomstolen gick på deras överklagande. Enligt stämningsansökan har det saknats grund att avregistera de första styrelseledamöter som utsågs under 2012. Besluten att registrera bland annat konkursadvokaten som ledamot upphävdes därmed under 2020.
Medan de första styrelseledamöterna var entledigade beslutade dock den nya styrelsen med bland annat konkursadvokaten i spetsen vid extrastämmor att två dotterbolag skulle träda i likvidation och att konkursadvokaten skulle utses som likvidator. Detta skedde i november 2018, samma månad som konkursadvokaten blev en del i styrelsen.
En månad efteråt hölls ytterligare en extra bolagsstämma i ett tredje dotterbolag där man beslutade att även detta bolag skulle träda i likvidation samt att konkursadvokaten skulle utses som likvidator.
Saknades skäl till likvidationerna
Enligt stämningsansökan framgår det inte av något protokoll från mötena i stiftelsens tre bolag av vilka skäl man fattade besluten om att bolagen skulle likvideras.
På senhösten 2018 hade Stiftelsen ordnat sin förvaltning av sin totala förmögenhet på cirka 15 miljoner kronor på så sätt att ett av dotterbolagen förvaltade cirka 3 miljoner kronor genom placering i större svenska bolag noterade på Stockholmsbörsen och resterande del på räntebärande konto i bank. För 2018 avkastade aktieposten 125 110 kronor i form av utdelningar.
Enligt stämningsansökan genomförde dock konkursadvokaten en försäljning av hela dotterbolagets aktieinnehav för en sammanlagd köpeskilling om drygt 2,8 miljoner kronor. Genom försäljningen realiserades vinster på cirka 990 000 kronor. Skatt på vinsterna uppgick till 160 700 kronor.
Avkastning på 60 procent
Enligt Stiftelsen har dotterbolagets innehav av aktier ”i större svenska börsnoterade bolag varit långsiktigt som en del i Stiftelsens kapitalförvaltning i syfte att Stiftelsen ska kunna tillgodogöra sig årlig avkastning genom utdelningar samt en långsiktig värdeökning på aktieinnehavet. Under den tid som förlöpt sedan aktieförsäljningen den 21 december 2018 till denna dag har indexet OXS30 på Stockholmsbörsen ökat från 1419 till 2284, en ökning med 61 %”.
Om inte aktieportföljen hade sålts och likvidationen inte avslutats hade bolaget kunnat påräkna en värdeökning på i vart fall 60 procent fram till denna dag, motsvarande ett belopp om 1,68 miljoner kronor, skriver Stiftelsen i stämningsansökan.
Vårdslöshet
Grunden för en av två delar av Stiftelsens talan är att konkursadvokaten underlåtit att i tid avsluta likvidationerna med onödiga kostnader som följd. Stiftelsen menar att dotterbolagen har orsakats skada och att konkursavdokaten på grund av denna vårdslöshet är skyldig att ersätta bolagen för skadan.
Efter att de nuvarande styrelseledamöterna åter registrerats som ordinarie ledamöter i Stiftelsen har Stiftelsen som aktieägare av dotterbolagen begärt att konkursadvokatens medverkan till att likvidationen ska upphöra.
Enligt stämningsansökan hörsammade dock inte konkursadvokaten Stiftelsens begäran. Han återkom med svar i november och december 2020 med beskedet att han inte avsåg att medverka till att likvidationerna upphörde. Som skäl anfördes att bolagen inte bedriver någon verksamhet vilket enligt konkursförvaltarens uppfattning skulle vara en förutsättning för att en likvidation ska kunna upphöra.
Stiftelsen pekar även på att det inte fanns några borgenärer i dotterbolagen och att tillgångarna i bolagen endast utgjordes av banktillgodohavanden och aktierna i dotterbolag samt de avyttrade aktierna. Efter avyttringen av aktierna i december 2018 fanns det således inga ytterligare åtgärder för avvecklingen av verksamheten. Likvidationen bör därmed ha avslutats sedast den 31 augusti 2019 då dotterbolagens räkenskapsår avslutades.
Externa kostnader står och tickar
Likvidationen i de båda bolagen avslutades dock inte och har fortfarande inte avslutats. Övriga externa kostnader står således och tickar och under ett år uppgick dessa i ett av bolagen till 234 000 kronor och i det andra bolaget uppgick det till cirka 216 000 kronor fram till maj 2021.
Stiftelsen pekar även på att konkursadvokaten borde ha insett att såväl han själv som den nyligen tillsatta styrelseledamoten skulle kunna komma att avregistreras som ledamöter och att Stiftelsen skulle begära att likvidationerna skulle upphöra då det pågick tvister i förvaltningsrätterna.
Ändå har konkursadvokaten företrätt aktieägaren Stiftelsen vid de extra bolagsstämmorna i dotterbolagen och fattat beslut om att de ska försättas i likvidation med honom själv som likvidator. Han har därmed som företrädare för den enda aktieägaren i bolagen haft ett bestämmande inflytande över bolagen och har därför utsetts till likvidator i strid med aktiebolagslagen.
Stiftelsen menar att det föreligger flera jävssituationer när det gäller konkursförvaltarens roll som likvidator i Stiftelsens dotterbolag med medför att förtroendet för likvidatorns opartiskhet kan rubbas.
Culpöst handlande
Stiftelsen gör gällande att omständigheterna vid tidpunkten för avyttringen av aktierna var sådana att konkursadvokaten haft kännedom om att beslutet att registrera den tidigare suppleanten som ledamot var ifrågasatt och därmed också i förlängningen ledamotens beslut att utse honom själv som ledamot i Stiftelsen. Konkursadvokaten borde ha insett att han som företrädare för aktieägaren Stiftelsen vid beslutet om likvidation inte borde ha utsetts till likvidator, menar Stiftelsen.
Stiftelsen gör vidare gällande att den skyndsamma försäljningen, under en och samma dag, av hela aktieinnehavet och därefter dröja med avslutningen av likvidationen utgör culpöst handlande som enligt aktiebolagslagen medför skyldighet att ersätta dotterbolaget för den skada som det lider med anledning av detta.
Skadan består av uteblivna utdelningar för 2019-2021 om 125 000 kronor per år, totalt 375 000 kronor, Skattekostnaden med anledning av realiserade vinster vid avyttringen uppgående till 161 000 kronor samt utebliven värdeökning uppgående till 1,68 miljoner kronor.
Totalt rör det sig om ett belopp om drygt 2,2 miljoner kronor som konkursförvaltaren är skyldig att utge till Stiftelsens ena dotterbolag, enligt stämningsansökan.
Vidare finns en skada med anledning av dröjsmålet med likvidationen i de båda bolagen där övriga externa kostnader i ena bolaget uppgick till cirka 234 000 kronor och i det andra bolaget om 216 000 kronor.
