Förvaltningsrätten anser att Skatteverket inte gett tillräckligt stöd för påståendet att den verkliga innebörden av ett uppburet lån mellan ett luxemburgiskt företag och dess ägare skulle varit en utdelning från detsamma. Skatteflyktslagen kan inte tillämpas mot bakgrund av att lagstiftaren inte tidigare ingripit mot lån från utländska bolag.
En man överklagade Skatteverkets beslut att påföra honom inkomst av tjänst och kapital samt skattetillägg vid 2007 och 2008 års taxering. Bakgrunden i målet var att mannen år 2006 och 2007 tagit lån från ett av honom helägt holdingbolag i Luxemburg. Det luxemburgska företaget ägde ett rörelsedrivande svenskt företag, vilket mannen sålt till det luxemburgiska företaget år 2005. Av utredningen framgår att mannen haft total kontroll över de båda bolagen, varför han ensam kunnat styra över bolagets medel.
Förvaltningsrätten utesluter inledningsvis att den verkliga innebörden av de rättshandlingar som företagits skulle vara att mannen erhållit utdelning från det luxemburgska företaget. Domstolen framhåller att Skatteverket måste visa att det är mycket sannolikt att återbetalning av de lånade medlen inte varit avsedd att komma till stånd, men konstaterar att lånevillkoren visserligen framstår som fördelaktiga i förhållande till villkor som skulle gälla vid kreditgivning i kommersiella förhållanden. Denna omständighet har dock i praxis inte varit tillräcklig för att den verkliga innebörden skulle anses vara annan än den påstådda. Vidare anser inte domstolen att varken den omständigheten att upplupen ränta erlagts efter att utredningen påbörjats, eller att ränta kapitaliserats utan att sådan möjlighet givits i låneavtalet, ger tillräckligt stöd för att den verkliga innebörden av låneavtalen varit annan än att ge mannen förmånliga villkor.
Domstolen prövar sedan skatteflyktslagens tillämplighet, varpå det konstateras att låneförbudet i inkomstskattelagen vid den aktuella tidpunkten inte omfattade lån lämnade av utländska bolag. Skatteeffekten av att låna pengar från ett utländskt helägt bolag har varit känd av lagstiftaren som ändå inte ingripit, varför förfarandet inte kan anses strida mot skatteflyktslagens syfte vid den aktuella taxeringen. Följaktligen bifaller förvaltningsrätten överklagandet, och undanröjer det överklagade beslutet samt omprövningsbeslutet.
Maria Kronvall
