Riksrevisionen: Arbetet med lex Maria och lex Sarah bristfälligt
Statens insatser för att förhindra vårdskador och missförhållanden inom vården och omsorgen av äldre är inte tillräckligt effektiva.
Det konstaterar Riksrevisionen efter en granskning och rekommenderar att såväl stöd som tillsyn och uppföljning stärks.
Dessutom bör rätten för drabbade och deras anhöriga att komma till tals stärkas.
Skador och missförhållanden inom vården orsakar lidande för de som drabbas, och innebär också stora kostnader för samhället. Därför har Riksrevisionen nu granskat vad staten gör för att förhindra vårdskador och missförhållanden inom vård och omsorg av äldre enligt bestämmelserna om lex Maria och lex Sarah.
Den övergripande slutsatsen är att statens insatser inte är effektiva.
De som ansvarar för att förhindra vårdskador och missförhållanden, enligt lex Sarah och lex Maria är vård- och omsorgsenheterna.
Men enligt granskningen upptäcks många vårdskador och missförhållanden inte och utredningar alltid leder inte till förbättringar. Det innebär också att allvarliga händelser inte rapporteras till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som då får svårare att rikta sin tillsyn mot de största problemen.
Riksrevisionen konstaterar också att den tillsyn som IVO bedriver utifrån lex Maria och lex Sarah har vissa brister. IVO avslutar ärenden, trots att verksamheterna inte utrett det inträffade ordentligt och utan att de föreslagit åtgärder som går till botten med grundorsakerna.
– De statliga myndigheterna ska bidra till att lagstiftningen efterlevs. Om det arbetet inte är effektivt ökar risken för att brister i äldreomsorgen inte åtgärdas, och att vårdskador och missförhållanden inträffar igen, säger Olof Widmark, projektledare för granskningen i ett pressmeddelande.
Trauma för drabbade
Vårdskador och missförhållanden är ofta traumatiska för de som drabbats – och deras anhöriga. Därför, skriver Riksrevisionen, är det viktigt att vård- och omsorgsverksamheter utgår från en händelse ur enskildas synvinkel, och inte enbart som ett underlag för att utveckla verksamheten.
Idag är det exempelivs inte obligatoriskt att informera drabbade och anhöriga vid missförhållanden. Det är inte heller obligatoriskt att höra drabbade och anhöriga när vårdskador eller missförhållanden inträffar. Enligt Riksrevisionens bedömning behöver enskildas ställning därför stärkas.
– Regeringen bör stärka den nationella styrningen, till exempel genom att ta fram en nationell handlingsplan för ökad kvalitet i omsorgen, och prioritera den kommunala hälso- och sjukvården i arbetet mot vårdskador. Dessutom behöver patient- och brukarperspektivet stärkas i lagstiftningen, säger riksrevisor Helena Lindberg.
