En Stockholmsadvokat ansågs inte ha rätt till merkostnader för sitt försvar av en mordförsöksmisstänkt man i Göteborg.
Hans ersättningsyrkande var dock lägre än det belopp han var berättigad till enligt den schablon som finns – och han fick betalt i enlighet med sitt yrkande.
Nu ska ersättningsfrågan avgöras i Högsta domstolen.
Advokaten agerade offentlig försvarare i ett mål där hans klient misstänktes, och friades i både tings- och hovrätt, för mordförsök. Huvudförhandling hölls i Göteborgs tingsrätt, men advokaten har sitt kontor i Stockholm.
I tingsrätten yrkade advokaten ersättning för 133 594 kronor för arbete, 51 221 kronor för tidsspillan och 10 389 kronor för utlägg. Varken åklagaren eller domstolen hade några synpunkter på den begärda ersättningen – och det beslutades därför att den skulle betalas ut.
JK överklagade
Justitiekanslern kom dock att överklaga tingsrättens beslut i ersättningsdelen, till hovrätten, och yrkade där att ersättningen till advokaten beträffande tidsspillan och utlägg skulle sättas ned till belopp som motsvarar vad en lokal försvarare med verksamhet tio mil från tingsrätten skulle ha tillerkänts. Advokaten hade enligt JK inte begärt något förhandsbesked och det förelåg inte sådana särskilda skäl som krävs för att försvararen skulle få ersättning fullt ut.
Advokaten hävdade å andra sidan att den ersättning han begärt för tidsspillan och utlägg motsvarade ”ett lägre sammanlagt belopp än vad en lokalt verksam försvarare utifrån en beräkning enligt schablon skulle ha tillerkänts”. I vart fall var beloppet inte avsevärt högre, skrev advokaten.
Inget undantagsfall
Hovrätten gav Justitiekanslern medhåll och konstaterade i sitt beslut att det inte saknades någon försvarare på orten med särskilda kunskaper på orten. Inte heller var Stockholmsadvokaten redan insatt i målet. Att klienten var misstänkt för allvarlig brottslighet och riskerade ett långt fängelsestraff utgör, enligt hovrätten, i allmänhet inte ett sådant undantagsfall som gör att föreligger särskilda skäl.
I och med att advokaten inte ansågs ha rätt till merkostnader ska han, som huvudregel, istället ersättas enligt schablon för en försvarare med verksamhet 10 mil från Göteborg. Detta gäller dock inte om de faktiska kostnaderna är lägre. I detta fall hade advokaten deltagit vid förhandlingar, möten och förhör via såväl videolänk som telefon och fysisk närvaro vid tolv tillfällen – varav ett tillfälle avsåg besök vid Sollentunahäktet. För det fall han skulle ha inställt sig personligen i Göteborg elva gånger skulle han enligt schablonen ha rätt till ersättning för resor tur och retur med 11 resor x 10 mil x 2 x 30,50 – alltså 6 710 kronor.
Han skulle i sådant fall även ha rätt till ersättning för resan till Sollentuna och hovrätten saknade skäl att göra en annan beräkning än advokaten vad gällde avståndet om totalt 96 mil för samtliga resor. Han skulle därvid ha rätt till ersättning i den delen med 96 x 30,50 kronor – alltså 2 928 kronor, och den totala resekostnaden motsvarar 9 638 kronor. Han ansågs inte ha rätt till ersättning för hotell och den sammanlagda utläggsposten han skulle ersättas för stannade därför på de 9 638 kronorna.
Får betalt i enlighet med yrkandet
Vidare konstaterade hovrätten att advokaten, enligt schablonen, också hade rätt till ersättning för tidsspillan avseende de bilresor han ska ersättas för. Enligt hovrätten bör skälig ersättning för resa till Göteborg motsvara cirka en och en halv timme per resväg – vilket innebär 33 timmar. Med motsvarande sätt att räkna borde resan till Sollentuna motsvara cirka 14 timmars tidsspillan och det totala beloppet för tidsspillan, enligt schablonen, uppgår därmed till 61 335 kronor.
Eftersom advokatens faktiska kostnader varit lägre än detta, skulle han inte tillerkännas ett belopp enligt schablonen och tingsrättens ersättningsbeslut skulle därför stå fast.
Nu står det klart att frågan om advokatens ersättning ska avgöras i Högsta domstolen.
