”Polisen blundar när Svenskarnas parti sprider nazistisk rasideologi i Almedalen”

DEBATT – av Eric Rönnegård jur. kand och f d polisintendent

Nazistiska Svenskarnas parti har fått polisens tillstånd att anordna en allmän sammankomst, såsom demonstration/möte lördagen den 28 juni i Almedalsparken klockan 18.30-20.30. Kvällen innan den officiella Almedalsveckan börjar.

Polisens beslut är inte förenligt med brottet hets mot folkgrupp, som polisen inte längre tycks ingripa mot vid allmänna sammankomster, såsom demonstrationer och möten.

I Sverige är det ett allvarligt brott att sprida uttryck för nazism och nazistisk rasideologi. Brottet är hets mot folkgrupp, normalstraffet är fängelse. Utanför den helt privata sfären är det således ett allvarligt brott att sprida yttranden som uttrycker hot eller missaktning mot folkgrupp. I 16:8 brottsbalken sägs:

”… den som i uttalande eller annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning” (nuvarande lydelse, med tillägg från 1 jan. 2003, som här saknar betydelse).

Högsta domstolen (HD) avkunnade 1996 en vägledande dom. En man i Visby dömdes då för hets mot folkgrupp efter att ha burit fem märken på kläderna med anknytning till nazismen. HD klargjorde i domen:

”… meddelandet i huvudfallet sprids i skrift eller muntlig form. Men lagen har genom uttrycket ´annat meddelande´ givit ett visst utrymme för att med uttalanden likställa andra uttrycksformer. I förarbetena nämns som exempel åtbörder och framställning i bild som ej kan anses som skrift (NJA II 1970 s 531 f). I den mån sådana indirekta åsiktsyttringar entydigt förmedlar ett budskap ligger det nära till hands att inrymma dem under lagrummet. En jämförbar indirekt åsiktsyttring kan vara bärande av emblem eller uppträdande i viss klädsel. Om emblemet och/eller klädseln otvetydigt ger en koppling till en viss åsiktsyttring är det befogat att se detta som ett meddelande i lagens mening.”

1997-2003 prioriterade rättsväsendet rasistiska och främlingsfientliga brott. Lagen om hets mot folkgrupp och HD-domen var grunden. Polisen informerade främlingsfientliga arrangörer om att de avsåg att vara närvarande och ingripa direkt ifall det kom att begås hatbrott, typ hets mot folkgrupp vid rasistiska demonstrationer och möten. Av regelverk och styrdokument framgick vad som gällde.

Om det bedömdes att allmänheten kom att uppfatta en demonstration eller möte som spridning av nazism och nazistisk rasideologi fick de avslag på ansökan. I undantagsfall fick de tillstånd till en stillastående demonstration, men då med villkor att de inte medförde symboler, typ fanor och kläder, som spred meddelande att de gav uttryck för nazism.

Följde de inte villkoren och gjorde sig skyldiga till hets mot folkgrupp eller annat hatbrott ingrep polisen direkt. Det är ett brott och det finns inte stöd i lag att sprida nazistisk rasideologi. Lagen om hets mot folkgrupp tar över den enskildes rätt att delta i möten och demonstrera med stöd av regeringsformen.

Ändå är det just spridning av nazism som blivit resultatet, efter det att den tidigare prioriteringen av hatbrotten ströks i budgetpropositionen 2006/7:1.

Hatbrottsbekämpning har blivit en icke-uppgift för polisen. Nazistiska Svenskarnas parti ges under senare år regelmässigt tillstånd att demonstrera med paramilitär organisation och disciplin. De sprider nazistisk våldsbejakande rasism med fanor och sköldar, med symboler/emblem hämtade från Nazitysklands våldspogromer mot judar, romer, homosexuella med flera drabbade grupper.

Svenskarnas parti utkämpar idag ett krig för ”total avveckling av mångkulturen”. Ett av de fem märken HD hade att bedöma 1996 var runan Livets träd, ”som (enligt domstolen) förekom i Nazi-Tyskland inom SS-organisationen”.

Den organisationen var under åren när nazisterna utövade skoningslöst våld för att ta makten i Tyskland en paramilitär organisation. När de hade krossat demokratin och infört nationalsocialistisk diktatur blev SS-organisationen den polisiära enhet som organiserade och verkställde Förintelsen av nio miljoner människor.

HD ansåg att mannens märken var förknippade med symboler som användes av ”nationalsocialistiska rörelsen under 1930 och 1940 talen”. HD hade, som tidigare nämnts, haft att bedöma huruvida de fem märkena mannen haft på kläderna på Visbys gator spred uttryck för nazism och dess rasideologi. Det krävde att mannen uppfattades på det sättet av dem som såg honom. Han dömdes för hets mot folkgrupp.

Den partisymbol Svenskarnas parti idag har på stora fanor, när de demonstrerar, var symbol också för SS-organisationen i Nazityskland. Den beskrivs som livets och dödens runa, samma som i HD-domen kallas Livets träd. I Svenskarnas partis symbol ingår fyra sådana kvastliknande runor, runt ett gemensamt nav. Den symbolen är ursprungligen fornnordisk och kallas för ”skräckhjälm”.

Partiet beskriver själva på ”SvP Vår partisymbol” sitt val av partisymbol:

Skräckhjälmen ”är en symbol … för både liv och död vilket också symboliserar vikten av den politiska kamp vi för. Lyckas vi inte kommer svenskarna sakta men säkert att ersättas av andra folkslag vilket innebär slutet på vår del av mänsklighetens historia. (Hjälmen) var vidare en symbol som våra förfäder använde för att få styrka i strid och injaga skräck i sina fiender vilket passar väl in i den tid då etablissemanget mer än någonsin kommer att frukta det parti, den rörelse, som har för avsikt att byta ut det destruktiva styret mot ett som sätter svenskarna i första rummet. Att symbolen är en krigssymbol är också passande då det här är en politisk strid, utan tvekan vårt folks ödeskamp med tanke på att svenskarna som folk inte kommer att fortsätta existera i framtiden om inte en total avveckling av mångkulturen genomförs.”

När Svenskarnas parti demonstrerar eller anordnar möten, bärs flera skräckhjälmssymbolen, som tryckta emblem/symboler på stora fanor på oftast gul botten. Spridningseffekten jämfört med märken på en persons kläder blir monumentalt större.

När det senast hände var på första maj i Jönköping, där Svenskarnas parti också hade polisens tillstånd att demonstrera. Polisen ingrep inte när skräckhjälmssymbolen bars omkring.

De som ser en demonstration då Svenskarnas parti tågar fram under polisens beskydd, inser att det är nationalsocialister med rötter i Nazityskland. Kopplingen till nazism är entydig. Många känner starkt obehag. I synnerhet de som förlorade sina anhöriga i Förintelsen känner sig självfallet djupt kränkta.

Skräckhjälmssymbolen är en krigssymbol där nazismens förhållningssätt till våld och död ingår. Den tillhör i det avseendet samma kategori som hakkorset.

Gotlandspolisen hade med övertygande lagstöd kunnat säga nej till Svenskarnas partis ansökan att demonstrera i Almedalen den 28 juni. Det framgår av 2 kapitlet 25 paragrafen ordningslagen, med åberopande av tidigare sammankomster, som till exempel vid första maj 2014 i Jönköping och i Lidköping den 7 december 2013.

Att omfattande och allvarlig brottslighet, såsom hets mot folkgrupp, begås vid en demonstration är naturligtvis i sig att anse som ”svårare oordning vid själva sammankomsten”. Allvarlig brottslighet är det likväl också i de fall polisen av någon anledning inte har ingripit.

En annan grund för att säga nej till nazistdemonstrationen i Almedalen med stöd av ordningslagen hade varit att åberopa deras sammankomster med attacker mot antirasister i till exempel Kärrtorp och Malmö. Där brottsutredningen också har handlat om försök till mord.

Omfattande brottslighet, typ hets mot folkgrupp, kommer nu att begås vid den tillståndsgivna demonstrationen i Almedalen. Det kommer att ske då nazistsymbolers borttagande inte heller har ställts som villkor från polisen i tillståndsbeslutet.

Det är synnerligen anmärkningsvärt och farligt för vår demokrati att polis och åklagare idag upphört att tillämpa lagstiftningen rörande hets mot folkgrupp vid allmänna sammankomster såsom rasistiska demonstrationer och möten. Dessutom i en tid när främlingsfientliga och rasistiska strömningar blir allt tydligare i hela Europa.

Riksdagen ansåg, när den skärpte brottet hets mot folkgrupp 1988 att ”rättsväsendets möjligheter att ingripa mot dem som söker sprida rasistiska budskap (kommer) att förbättras avsevärt. (…) I praktiken torde härigenom det utrymme komma att försvinna som har funnits för organisationer av här aktuellt slag att agera” (propositionen 1986/87:151). Men det kräver då att lagarna också används, vilket idag inte är fallet.