Det går inte att utesluta att det var ett sjukdomsfall som låg bakom när en pensionsfärdig polis i juni 2018 var inblandad i en dödsolycka i närheten av Arvika, konstaterar hovrätten.
Det går därför inte att säga att det var en brist i ”erforderlig uppmärksamhet” som fick mannen att köra över i mötande trafik och hovrätten frikänner nu mannen.
Den 65-årige polischefen var några månader från pensionen när han åtalades i Värmlands tingsrätt för vållande till annans död efter en trafikolycka på en riksväg i närheten av Arvika under 2018.
65-åringen hade kommit över i mötande körfält och frontalkrockat med en annan personbil, vilket han i efterhand inte kunnat förklara då han lidit av minnesförlust från händelsen.
Olyckan inträffade på en raksträcka på en 80-väg med torr vägbana och goda ljusförhållanden. Den tekniska undersökningen visade att mannen körde i 88 kilometer i timmen vid tillfället och den mötande bilen körde samtidigt klart under den tillåtna hastighetsgränsen.
Den mötande bilen blev kraftigt demolerad i kollisionen och föraren avled på platsen på grund av inre förblödning trots att han av allt att döma använde säkerhetsbälte.
Polischefen fälldes i tingsrätten
Det ögonvittne som legat bakom den mötande bilen hade inte kunnat se föraren men uppgav i tingsrätten att mannens bil precis före kollisionen hade gjort en ”tvär sväng över mittlinjen”. Efteråt hade mannen inte kunnat svara på vad som hänt.
”Avsaknaden av externa förklaringar, det plötsliga och snabba händelseförloppet samt det faktum att [mannen] var ensam i bilen” talade enligt tingsrätten starkt för att mannen manövrerat över i mötande körfält – och detta måste i sin tur ha berott på otillräcklig uppmärksamhet. Att mannen kört för fort hade inte orsakat sidledsförflyttningen men hade enligt tingsrätten bidragit till krockvåldet och det snabba händelseförloppet – samt i förlängningen till olyckans utgång.
Domstolen avfärdade samtidigt försvarets invändningar om att mannen kunde ha drabbats av en så kallad ”tia” eller något annat medicinskt tillbud som fått honom att bli ”momentant oförmögen att kontrollera bilen”. Mannen måste istället ha insett risken att hans oaktsamma körning kunde resultera i en potentiellt dödlig frontalkrock – och han hade därmed varit oaktsam i förhållande till den dödliga utgången.
Mannen dömdes därför för vållande till annans död och påföljden bestämdes till villkorlig dom och 60 dagsböter på totalt 27 000 kronor.
Inte möjligt att utesluta sjukdomsfall
Hovrätten för Västra Sverige river nu upp tingsrättens dom och frikänner istället mannen.
Det är åklagaren som har bevisbördan för att mannen varit oaktsam när han kommit över i fel körbana – och detta omfattas av det vanliga beviskravet i brottmål, det vill säga ställt utom rimligt tvivel.
Trafikförhållandena på platsen har varit goda och bilarna har inte varit behäftade med tekniska brister något som ”onekligen” talar för att det är mannens manövrering av bilen som gjort bilen hamnat i mötande trafiks körfält.
Mannen har själv inte känt av något under dagen före olyckan som kan tyda på sjukdomsfall och de medicinska kontrollerna efter olyckan har inte heller visat på något avvikande. Enligt ett rättsintyg som åberopats av åklagaren framgår det inte av det medicinska underlaget att någon eventuell sjukdom hos mannen bidragit till olyckan. Hovrätten anser dock inte att detta är tillräckligt för att det ska gå att utesluta att det är ett sjukdomsfall som fått mannen att köra över på fel sida vägen. Det går då inte heller att utesluta att olyckan måste ha berott på en brist i ”erforderlig uppmärksamhet” så som åklagaren påstått. ”Det går helt enkelt inte att, genom utredningen, konstatera att [mannen] medvetet brustit i sin uppmärksamhet och därigenom gjort så att hans bil hamnade på fel sida av vägen”, skriver hovrätten.
Frias av enig hovrätt
Mannen har direkt efter olyckan varit förvirrad och frågat vittnen om vad som hänt – och detta talar enligt hovrätten för att han inte själv förstått varför han hamnat på fel sida vägen och mot en oaktsamhet. Åklagaren har inte specificerat på vilket sätt mannen skulle ha varit oaktsam. Hovrätten noterar dock att den tvära svängen in i mötande trafik ”i viss mån” talar mot att mannen somnat vid ratten.
Eftersom det inte går att säga vad som ligger bakom att frontalkrocken går det inte heller att slå fast att mannen genom oaktsamhet har vållat den andra bilistens död.
Åtalet ogillas därför. (Blendow Lexnova)
