Under åren 2003 och 2004 utförde läkaren arbete för det svenska bolagets räkning i Sverige. Betalning för arbetet gick till ett bolag registrerat på Gibraltar. Sedan Skatteverket bedömt att läkaren personligen skulle beskattas för ersättningarna hölls det svenska bolaget solidariskt ansvarigt för betalningarna, då verket bedömde att bolaget varit skyldigt att göra skatteavdrag.
Enligt det svenska bolaget förelåg ingen skyldighet att göra skatteavdrag eftersom utbetalningarna gjorts till ett utländskt bolag som bedömts inte ha haft ett fast driftställe i Sverige.
Skatteverket invände att en utbetalare inte själv ska avgöra om fast driftställe saknas eller ej, utan har att rätta sig efter nolljämkningsbeslut eller annan prövning gjord av verket. Dessutom borde bolaget inte ha utgått ifrån att fast driftställe saknades då läkaren tjänstgjorde vid ett flertal vårdcentraler i landet.
Enligt förvaltningsrätten torde det svenska bolaget inte kunnat begära ett nolljämkningsbeslut från Skatteverket. Domstolen ställer sig vidare frågande till att det ankommer på Skatteverket att bedöma om fast driftställe föreligger, eftersom det i princip är praktiskt omöjligt.
I detta fall har fast driftställe troligen uppkommit och den omständigheten att det svenska bolaget varit i god tro om detta fråntar inte detta dess betalningsansvar. Efterbeskattning ska därför ske.
Underlåtenheten bedöms dock som ursäktlig, eftersom bolaget gjort viss efterforskning men missbedömt situationen. Vidare är praxis oklar i frågan om vad en utbetalare av ersättning till ett utländskt bolag ska göra för att undkomma betalningsansvar. Skattetillägget ska därför undanröjas.
