Ett aktiebolag driver en anläggning för ”industriell bearbetning av ostråvara i form av lagring, förädling och förpackning till konsumentfärdig ost”. Anläggningen består av lager, kontor och automatiserade produktionslinjer. Av bolagets totala årskonsumtion av elektrisk kraft hänför sig cirka 68 procent till lagring inför bearbetning, förädling samt förpackning.
Bolaget vill nu veta om den elektriska kraften i fråga ska anses förbrukad i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen så som avses i 11 kap. 3 § första stycket 1 lagen om skatt på energi, och om en reducerad skattesats därmed är tillämplig. Skatterättsnämnden, SRN, anser att det avgörande för bedömningen är om förbrukningen har ett direkt samband med pågående förädling och anmärker att exempelvis lagerhållning av produkter som är färdiga för försäljning typiskt sett inte omfattas.
I det aktuella fallet så föregår dock lagringen, som den övervägande delen av elen hänför sig till, en fortsatt hantering i form av kontroll, avplastning och slutvaxning, samt en styckningsprocess. Såväl dessa åtgärder som lagringen, som är en förutsättning för den fortsatta behandlingen, får enligt SRN anses ha ett direkt samband med förädlingen. Kraften i fråga får därför anses förbrukad i tillverkningsprocessen.
