Såväl förvaltningsrätten som kammarrätten anser att det saknas rättsliga förutsättningar att tvångsvårda en person som missbrukar lustgas – alldeles oavsett hur omfattande missbruket är. En socialnämnds beslut att omedelbart omhänderta en man som påstås använda 10–20 tuber vid varje lustgastillfälle ska därför undanröjas.
En ledamot av Socialnämndens individutskott i Göteborgs kommun beslutade i september 2022 att omedelbart omhänderta en man för ”fortgående missbruk av lustgas”.
I beslutet angavs att mannen intar 10–20 tuber lustgas vid varje missbrukstillfälle samt att dessa tillfällen varar i snitt 15–17 timmar. Till följd av detta påstods han ha fått nervskador och försämrat balanssinne, och var därför i behov av vård som inte kunde ges på frivillig väg.
Varken alkohol eller narkotika
Förvaltningsrätten i Göteborg undanröjde beslutet.
Rätten hänvisade till 4 paragrafen i LVM, där det framgår att lagen omfattar missbruk av narkotika, alkohol och flyktiga lösningsmedel. Domstolen konstaterade att lustgas varken utgör alkohol eller narkotika. Det klassas heller inte som flyktigt lösningsmedel.
Det saknades därför rättsliga förutsättningar att tvångsvårda mannen enligt LVM. Detta oavsett hur pass omfattande lustgasmissbruket var. Beslutet skulle därför undanröjas.
Kammarrätten på samma linje
Också Kammarrätten i Göteborg gör samma bedömning och avslår nämndens överklagande.
Domstolen framhåller att enligt det förslag som låg till grund för LVM skulle förutom missbruk av alkohol och narkotika även beroendeframkallande medel omfattas. På inrådan av Lagrådet ändrades dock förslaget så det inte kom att omfatta den sistnämnda komponenten.
Eftersom lustgas inte utgör narkotika, alkohol eller är ett flyktigt lösningsmedel kan sådant missbruk inte leda till vård enligt LVM. Nämndens överklagande ska därför avslås. (Blendow Lexnova)