Högsta domstolen fastställer hovrättens dom och dömer sju personer för störande av förrättning efter att ha stört en interpellationsdebatt i riksdagen.
Två justitieråd är dock skiljaktiga och vill frikänna de åtalade.
Detta då störningen var kortvarig, skedde efter avslutad debatt och inte ledde till att sammanträdet behövde avbrytas.
Sju personer åtalades för störande av förrättning och påstods ha stört en interpellationsdebatt i riksdagen under 2019.
De sju personerna befann sig på läktaren, reste sig och gav uttryck för sitt missnöje precis efter att Ann Linde avslutat debatten med ett anförande. Under en knapp minut ropade personerna om brott mot mänskliga rättigheter och solidaritet med Chiles folk – samt vecklade ut en flagga. De visades sedan ut av riksdagens vakter.
Dömdes i tingsrätten
Stockholms tingsrätt ansåg inte att det var utrett att de sju personerna haft en gemensam plan att genomföra en sådan aktion som utmynnade i det som faktiskt hände. Samtidigt hade de, där och då, agerat tillsammans och i samförstånd när de reste sig upp och gav uttryck för sitt missnöje.
De ansågs därför ha stört förrättningen – och det spelade ingen roll att det skett mellan två debatter.
De sju åtalade dömdes därför till 30 dagsböter vardera.
Infördes 1948
Hovrätten kom till samma slutsats och ansåg också att de sju personerna agerat tillsammans och i samförstånd. I domen konstaterade hovrätten att det aktuella brottet infördes i den tidigare strafflagen 1948 och att det av förarbeten framgår att gärningen i de tidigare bestämmelserna bestod av att man ”uppträder störande genom svordom eller oljud eller eljest kommer förargelse å stad” och ”genom oljud eller oväsende eller på annat förargelseväckande sätt söker hindra”.
Vidare konstaterade hovrätten att den sammanfattande handlingsbeskrivningen ”att någon genom […] oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra […]” valdes vid införandet av störande av förrättning eller allmän sammankomst. Bestämmelsen i den nuvarande brottsbalken är, enligt hovrätten, i huvudsak likalydande.
Offentligheten kring folkrepresentationens sammanträden är fundamental i ett demokratiskt statsskick och förutsätter att det finns åhörarplatser i Riksdagens plenisal, konstaterade hovrätten. Åhörare som uppträder störande utvisas normalt innan störningen medfört något längre uppehåll i debatten, men detta innebar inte att störningen inte når upp till en straffbar nivå. Störningens längd och allvar var snarare något som fick återspeglas i straffmätningen, enligt hovrätten.
Fick PT i Högsta domstolen
De tilltalade har hänvisat till att de bara utövat sin yttrandefrihet. Det framgår dock av regeringsformen att yttrandefriheten får begränsas genom lag, bland annat med hänsyn till allmän ordning och säkerhet. Dessutom faller brottet störande av förrättning utanför grundlagsskyddet för yttrandefrihet. Det är därför inte möjligt att frias med hänvisning till yttrandefriheten. Tingsrättens dagsbotsdom fastställdes därför.
I höstas stod det klart att Högsta domstolen skulle pröva frågan om vad som utgör en straffbar störning samt frågan om yttrandefrihetsrättsliga aspekter kan ha betydelse vid prövningen av ett åtal för störande av förrättning.
Oenig HD fastställer hovrättens dom
Nu har HD avgjort målet – och fastställer underinstansens avgörande.
I domen konstateras att de åtalade stört den statliga förrättningen, att de agerat tillsammans och i samförstånd samt att de måste ha insett att det gemensamma handlandet skulle komma att störa det pågående sammanträdet. Enligt HD utgör regeringsformens och Europakonventionen i detta fall inte något hinder mot att döma de åtalade för brott – och den fällande domen fastställs.
Rätten är dock oenig. De två justitieråden Agneta Bäcklund och Svante O Johansson vill frikänna de åtalade. I sin skiljaktiga mening pekar de på att att de åtalades missnöjesyttring varken var högljudd eller varade särskilt länge eftersom de omgående visades ut av skyddsvakter och lämnade på ett lugnt sätt. Debatten hade dessutom avslutats och riksdagens sammanträde behövde inte avbrytas. Mot den bakgrunden anser de skiljaktiga att de åtalade ska frikännas.
