Mark- och miljööverdomstolen finner att det saknas särskilda skäl att bevilja strandskyddsdispens för ett bryggbygge på Eknö i Stockholms skärgård. Domstolen tar bland annat fasta på byggets negativa konsekvenser för miljön.
Länsstyrelsen avslog våren 2009 en fastighetsägares ansökan om strandskyddsdispens för anläggande av en flytbrygga med tillhörande spång samt komplettering av trädäck på en fastighet på skärgårdsön Eknö utanför Stockholm. Som skäl för avslagsbeslutet angavs att livsvillkoren för växt- och djurlivet riskerade att väsentligen försämras av åtgärderna och att sökandens intresse av enklare och säkrare angöringsmöjligheter med båt inte övervägde det allmänna intresset. Länsstyrelsen pekade i beslutet särskilt på förekomsten av blåstång och områdets egenskap av blandat habitat.
Miljödomstolen fann, efter att ha hållit syn på fastigheten, att en komplementbyggnad som fanns på stranden hade en sådan privatiserande verkan att allmänhetens tillträde till det område som berördes av den nya bryggan redan var utsläckt. Den nya bryggan kunde heller inte anses utvidga den befintliga tomtplatsen, och det förelåg därmed ett särskilt skäl att bevilja strandskyddsdispens.
Miljödomstolen anmärkte vidare att området inte var utpekat som fredningsområde för fisk, område med höga naturvärden, lekplats gädda eller piggvar alternativt skyddsvärd grund havsvik. Mot denna bakgrund, och då platsen redan användes för båtplatsändamål, fann miljödomstolen att en dispens var förenlig med strandskyddets syften, och mannens överklagande bifölls.
Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, anmärker, efter överklagande, inledningsvis att området i fråga är utpekat som riksintresse för friluftsliv enligt 3 kap. 6 § miljöbalken och därför omfattas av de särskilda hushållningsbestämmelserna i 4 kap. samma lag. Turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt ska beaktas.
MÖD anmärker vidare att både Naturvårdsverket, Fiskeriverket och länsstyrelsen framhållit områdets höga naturvärden och till exempel anmärkt att en brygganläggning med båtar skulle skugga havsbotten och medföra negativa effekter för växtligheten, särskilt blåstången. Domstolen understryker även att en långtgående fragmentering av ekosystemen i Stockholms skärgård redan skett och att även en mycket lokal försämring kan få långtgående konsekvenser och medföra en väsentlig försämring av livsmiljön.
Domstolen konstaterar vidare att strandområdet och vattnet till stor del är orört, särskilt den del där den ifrågavarande bryggan planerats. Att bojar, tampar och båtar läggs ut innebär enligt MÖD inte ett ianspråktagande på samma sätt som ett bryggbygge och MÖD anser vidare även att en brygga skulle verka avhållande för allmänheten att färdas över fastigheten. Området är därför inte ianspråktaget på sådant sätt att det saknar betydelse för strandskyddets syften. Det föreligger mot denna bakgrund inte särskilda skäl att bevilja strandskyddsdispens och länsstyrelsen beslut ska därför fastställas.
