DEBATT – av Ellen Såthén, PR-ansvarig, Feministiska Juriststudenter Lund, Amanda Thiel, ordförande, Feministiska Juriststudenter Göteborg, Josefine Bergman Larsson
ordförande, Feministiska Juriststudenter Lund, Eija Bahho
ordförande, Feministiska Juriststudenter Stockholm, Johanna Bogestad, ordförande, Feministiska Juriststudenter Umeå, Frida Nyqvist, fd. ordförande, Feministiska Juriststudenter Uppsala och Maja Carlén, ordförande, Feministiska Juriststudenter Örebro
I förra veckan publicerade Domstolsverket sina nya riktlinjer för hur antagningsprocessen för notarietjänstgöringen kommer att se ut framöver – en reform som många av oss väntade på med spänning och förhoppningar om en förändring som tog studenternas åsikter och psykiska hälsa på allvar. Istället fick vi en kalldusch och reaktionerna från studenterna talar sitt tydliga språk.
Under de senaste åren har det gjorts flertalet undersökningar bland juriststudenterna som all pekar i samma riktning – vi är stressade och känner press från arbetslivet att prestera vilket påverkar vår psykiska hälsa. När Studentbarometern genomfördes i Lund 2017 uppgav 72 procent av juriststudenterna att de känner sig stressade i ganska eller mycket hög grad på grund av sina studier och 89 procent anser att studieklimatet i hög grad kännetecknas av stress. På frågan vad stressen grundar sig i svarade 71 procent att det är kraven från arbetsmarknaden som påverkar dem mest. Den viktigaste tankeställaren att ta med sig från Studentbarometern är dock att den genomfördes på hela Lunds Universitet och att juriststudenterna i fråga efter fråga mår sämre än de övriga studenterna på universitet.
Under våren 2018 genomfördes en stressenkät av Juridiska Föreningen i Uppsala och Feministiska Juriststudenter Uppsala. Resultaten? En av tre studenter uppgav att de känner sig stressade varje dag och 70 procent av studenterna uppvisade sex eller fler symtom på utbrändhet. Av enkäten framgick tydligt en strävan efter att nå goda studieresultat och betygens koppling till framtida arbetslivsmöjligheter angavs ligga till grund för den stress som studenterna upplever. Vid Handelshögskolan i Göteborg uppgav över fyra femtedelar av juriststudenterna att de känner sig stressade på̊ grund av sina studier när de tillfrågades i en undersökning som genomfördes av Juridiska Föreningen i Göteborg och Feministiska Juriststudenter i Göteborg under 2019. Över hälften av alla som besvarade enkäten ansåg att deras studiesituation har fått dem att må̊ psykiskt dåligt i mycket eller ganska hög grad, och totalt nio tiondelar av de svarande angav att deras studiesituation fått dem att i någon utsträckning må psykiskt dåligt.
Resultaten talar för sig själva och är för oss något som tyvärr varken är förvånande eller konstigt. Vi lever i detta varje dag. Konkurrensen i juristbranschen är hög och prestationerna under studietiden spelar stor roll. Det talas om hur de stora byråerna har betygskvoter, hur jobbchanserna minskar för varje gång man inte får ett AB och hur viktig notarietjänstgöringen är. Betygshetsen är vår ständiga följeslagare. Att notariemeritering är en förutsättning för ett antal yrken inom den offentliga sektorn och även starkt meriterande inom den privata sektorn medför att utformningen av antagningen till notarietjänsterna har stor betydelse för synen på juriststudenternas betyg i hela juristbranschen. Då Domstolsverket publicerar hur de värderar våra prestationer blir detta en måttstock som juriststudenterna konstant jämför sig mot. Därför hoppades många av oss på att man nu lyssnat på våra skrik efter hjälp och tagit oss på allvar. Om Domstolsverket inte bara lägger vikt vid betygen, varför ska andra delar av arbetslivet göra det? En reform i rätt riktning hade kunnat vara startskottet på en verklig förändring för betygshetsen och studenternas psykiska hälsa.
Nidbilden av en juriststudent är en högpresterande know-it-all med ett kontrollbehov som är något större än vad som är hälsosamt. Även om det inte är sant i alla fall finns det en gnutta sanning i detta. Att komma in på juristprogrammet kräver ansträngning och är något många av oss drömt om och jobbat mot länge. Varje terminsstart sitter det hundratals nya studenter i aulan på de sju lärosäten som tillhandahåller juristprogrammet, studenter som alla var bäst i sin klass, skrev riktigt bra på Högskoleprovet eller var en av ca 20 personer som fick högsta betyg på UJIK:en. Att vi är högpresterande kan igen sticka under stol med och kraven vi sätter på oss själva är ofta höga. Även om klimatet har blivit bättre och elitplugg-grupperna har försvunnit finns det fortfarande en förväntning om att vi ska prestera på topp alla dagar i veckan.
Vilket vi gör, så många dagar vi bara orkar. Men ibland så händer något. Man hinner inte, familjeangelägenheter kommer emellan, man blir sjuk eller hela utbildningen sätts på distans och man förväntas hitta motivationen till att studera från soffan. Ibland kan det till och med vara så att det rättsområde man läser är så enormt ointressant att man helt enkelt inte orkar förstå det. Betygen speglar ofta den insats man gjort under kursens gång och ibland är det helt enkelt så att livet kommer emellan och man inte presenterar på topp. Och det måste få vara okej. Vi är trots allt bara människor.
Så när domstolsverket uppgav att de skulle se över antagningsprocessen till notarietjänstgöringen var förhoppningarna höga, och att man dessutom använde de juridiska fakulteterna och Juris studerandes riksorganisation (JURO) som remissinstanser, gav hopp om att man äntligen tog oss på allvar. Processen har trots allt sett i princip likadan ut sedan 1973.
Förslaget var, om än inte bra, i alla fall en förbättring i vissa avseenden. Antagningen skulle baserats på ett meritpoängsystem där examensbetyg, arbetslivserfarenhet och rekryteringstester skulle vägas mot varandra. Kurspoängen, vilka avskaffades 2007, skulle äntligen bytas ut mot högskolepoäng och betygens andel i meritpoängssystemet föreslogs minska till 61 procent istället för de 81 procent som de legat på fram tills idag. För att kompensera för detta skulle man genomföra olika personlighets- och kapacitetstester.
Förslaget möttes av skarp kritik från JURO, vilka ansåg att Domstolsverket misslyckats att värna om studenternas psykiska hälsa och inte insett sin egen tonsättande makt för betygens betydelse i branschen. De ansåg att sänkningen av betygens betydelse var alltför låg och föreslog istället en maxgräns på 50 procent och att man istället skulle lägga mer vikt vid på de personlighets- och kapacitetstester som skulle införas. Även i utredningen som föregick förslaget konstaterades det att en sänkning till under 50 procent är det enda alternativet om det ska vara möjligt för studenter att kompensera för att de inte har högsta betyg i alla ämnen, något som få av oss faktiskt har.
Förhoppningen var att förslaget som skickades ut på remiss var den lägsta nivå av förändring man skulle genomföra. Vi kunde inte ha haft mer fel. Den reform som presenterades är raka motsatsen till det förslag som skickades på remiss. Istället för att lyssna på vad studenterna hade att säga om har man istället valt att begränsa vägarna till notarietjänstgöringen ännu mer och betygen kommer nu utgöra nästan 90 procent, det vill säga en höjning från hur det ser ut idag.
Kvalificerat juridiskt arbete har fått en större betydelse, där endast arbete inom vissa områden, som påbörjats efter starten på juristprogrammet kommer att räknas. Detta kommer med stor sannolikhet leda till att fler söker sig till arbete under studietiden. Även om arbete vid sidan av studierna i många fall kan vara bra och meriterande på många sätt är det lätt att glömma bort att juristprogrammet är en heltidsutbildning. Att uppmuntra studenterna till att arbeta under studietiden kommer i många fall leda till att fokus hamnar på fel saker och studenterna inte uppnår de resultat som de skulle velat och därmed kommer påverkas mer av den betygshets som redan är så tydlig på programmet. Att andra studier inte kommer räknas är också ett olycklig val – många av oss har läst några kurser eller hela kandidatprogram redan innan vi börjar på juristprogrammet. En del av oss läser till och med två program parallellt. Domstolsverket menar i sin rapport att detta skulle leda till färre gränsdragningssvårigheter i meritutvärderingen då andra akademiska studier, som i dag delas in i två olika grupper utifrån studiernas värde för notarietjänstgöringen, inte längre ska beaktas.
Men att ha med sig andra erfarenheter, både från yrkeslivet och akademin, har väl aldrig varit till någons nackdel? JURO höll med utredningen om att meritpoäng för andra akademiska utbildningar i vissa fall skulle kunna ses som ett incitament till att plugga i dubbel fart vilket i sig skulle kunna bli ett stressmoment för studenterna. Men de påpekar att man glömt beakta de fördelar som en utbildning inom andra ämnen och yrkeslivserfarenhet kan föra med sig, speciellt vid tjänstgöring i en domstol. Akademisk bildning och arbetslivserfarenheter kan inte mätas i rena faktakunskaper och att kunna tillämpa kritiska förhållningssätt är något som på många sätt är värdefullt, speciellt då notarietjänsten i många fall leder till karriärval som framtida domare eller åklagare.
Dessa kritiska förhållningssätt och positiva egenskaper som andra erfarenheter studenterna tar med sig in i notarietjänstgöringen skulle enkelt kunna kontrolleras på andra sätt – till exempel genom de föreslagna kapacitets- och personlighetstesterna. Men de har man också skrotat. Inte heller kommer man hålla några intervjuer, vilket var ett förslag i utredningen men som avskrevs i rapporten på grund av ekonomiska och praktiska skäl. Vilken annan anställningsprocess går till på detta sätt? Hur avgör man om en person är lämplig för en tjänst om man baserar 90 procent av bedömningen på hur väl denne har presterat på tentor? Det är ett system som förvirrar många, och som inte gynnar någon. Speciellt inte studenternas hälsa.
Nej vet ni vad Domstolsverket? Vi är besvikna och vi är trötta på att inte tas på allvar. Hur högt ska vi behöva skrika för att ni ska förstå? Statistiken finns där, våra fakulteter och föreningar talade om det för er i sina remissvar och vi säger det igen. Studenterna mår inte bra och jagas av en ohälsosam betygshets som påverkas av arbetslivets krav och förväntningar. Det är därmed arbetslivets ansvar att hjälpa till och i största möjliga mån se till att vi får duktiga, kompetenta och hälsosamma jurister i slutändan.
Det tog inte ens 24h för juriststudenterna att skapa en namninsamling i protest mot denna reform, en insamling som på under ett dygn fick nästan 1000 underskrifter. (https://bit.ly/2yKGVgg). Även JURO reagerade och riktade återigen skarp kritik mot Domstolsverket. (https://bit.ly/3b0nlen) Studenternas missnöje talar för sig självt. Vi är trötta på att inte tas på allvar. Betygshetsen var ohållbar redan innan och denna reform kommer bara förvärra situationen. Så snälla, gör om och gör rätt. Vi behöver er hjälp.
