En kvinnan döms till ett år och två månaders fängelse efter två stora transaktioner till sina svenska konton från Israel och Frankrike. Både tingsrätten och hovrätten tror inte på kvinnans förklaring att hon trodde att pengarna kom från legal verksamhet.
Redan den 9 juni anmälde finanspolisen att en kvinnas konto på Nordea hade mottagit 1,4 miljoner kronor från ett israeliskt bolag. Enligt SWIFT- korrespondens (transaktionsspecifikation) från banken var avsedd mottagare ett turkiskt bolag. Faktisk mottagare och avsedd mottagare stämde därmed inte överens.
I en begäran om återställande, som skickats av den avsändande banken, beskrivs transaktionen som härrörande från bedrägeri.
Efter att utlandsinsättningen kommit in på kvinnans konto omsattes summan genom olika kortköp och överföringar fram till och med den 16 juni 2020. Motparterna var flera andra svenska konton, men även ett bolag som specialiserar sig på internationell penningförmedling.
Brådskande varningar om bedrägerier
Finanspolisen anmälde även att kvinnans konto i SEB den 10 juli 2020 hade tagit emot nära 440 000 kronor från ett franskt bolag. Enligt återbetalningsbegäran från banken var avsedd mottagare ett annat franskt bolag. Faktisk mottagare och avsedd mottagare stämde därmed inte överens. I återbetalningsbegäran hänvisade även avsändande bank till att avsändaren hade utsatts för bedrägeri.
Dagarna efter att insättningen kommit in på kvinnans konto omsattes hela summan.
Av åberopade SWIFT-meddelande från överförande banker framgår att de skickat brådskande varningar om att insättningarna härrörde från misstänkta bedrägerier, och att överföringar borde stoppas.
Bland åklagarens bevisning finns uppgiften att det har funnits två enheter med Bank-ID för kvinnan installerat under dagarna då transaktionerna från de utländska bolagen inkom på hennes konto samt de tre efterföljande dagar. Båda kontona har använts parallellt under perioden för legitimering och signering mot samma banker som hon har konton i. Dessa har också rapporterat platskoordinater i närheten av kvinnans folkbokföringsadress men också på andra ställen.
En av enheterna har använts vid upprepade tillfällen under brottsperioden vid en adress där en person som tar emot överföringar i andra led från kvinnans konton. Vid vissa tillfällen har de båda enheterna använts nästan samtidigt men rapporterat olika platser. För samtliga användningar av Bank-ID under perioden finns platskoordinater och inga av dem är från utlandet.
Kvinnans berättelse
Kvinnan har berättat att en man tagit kontakt med henne och berättat att han skulle investera i bildelar som fanns i Sverige. För det behövde han ett bankkonto i Sverige och bad henne ta emot pengar som hon sedan skulle vidarebefordra till andra personer som skulle göra de faktiska inköpen.
Mannen uppgav på fråga att han var en affärsman och att pengarna kom från legal verksamhet. Han sa också att han kunde översända handlingar som kunde bekräfta det om problem skulle uppstå. Kvinnan uppgav att hon trodde på honom och trodde inte att pengarna kom from kriminella aktiviteter. Hon fick ingen ersättning för att hon tog emot och omsatte pengarna.
Enligt tingsrätten är utredningen tillräcklig för att det ska vara styrkt att pengarna har härrört från brott. Vad kvinnan berättat om att hon fått uppgift om att pengarna härrörde från legal verksamhet föranleder ingen annan bedömning.
Tingsrätten uppger i domen att det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart att insättningarna har skett i penningtvättssyfte enligt vad åklagaren har gjort gällande.
”Insättningarnas storlek talar för att N.N (kvinnan reds anm.) borde ha förstått eller anat att pengarna härrörde från brott. De åtgärder som hon erkänt att hon vidtagit med medlen talar också för att hon varit medveten om att det varit fråga om brottslig verksamhet”, skriver tingsrätten.
Måste ha insett att det rörde sig om brott
Tingsrätten menar bland annat att de förklaringar och instruktioner som mannen, enligt kvinnan, lämnade angående transaktionerna har varit av sådan karaktär att det funnits anledning för henne att ifrågasätta att medlen härrörde från legala affärer. Mot bakgrund av vad som angetts är det inte med tillräcklig säkerhet visat att kvinnan har vetat att insättningarna härrörde från brott. Enligt Tingsrätten måste kvinnan dock ha insett att det förelåg en beaktansvärd risk för att så var fallet och varit likgiltig inför det. Åtalet är därmed styrkt.
Även om de två förfarandena i hög grad har haft likartad karaktär talar omständigheterna för att varje insättning till kvinnan, med efterföljande omsättningsåtgärder, bör anses som två separata penningtvättsbrott, menar tingsrätten. Med hänsyn till att båda brotten har avsett betydande värden – 1 400 000 kronor respektive 440 000 kronor – bör de bedömas som grova.
Kvinnan dömdes för två fall av grovt penningtvättsbrott.
Med utgångspunkt endast i de värden som brotten har avsett uppgår det samlade straffvärdet till fängelse ett år och sex månader. Tingsrätten pekar på att kvinnan har vidtagit ett flertal åtgärder med medlen som kommit in på hennes konton, vilket är försvårande.
”Av utredningen har dock inte framkommit att hon har haft någon ledande, eller ens framskjuten, roll i den kriminella verksamheten. Vad hon berättat om att hon endast agerat på uppdrag av en annan person har heller inte motbevisats. Det har vidare inte framkommit att hon tagit del av vinsten, eller fått någon annan fördel, av den kriminella verksamheten. Som konstaterats kan det heller inte med säkerhet fastslås att hon haft närmare vetskap om de bakomliggande brotten. Mot denna bakgrund anser tingsrätten att det samlade straffvärdet för brotten uppgår till fängelse ett år och två månader”, skriver tingsrätten.
Fängelsestraffets längd bestäms enligt straffvärdet.
Skiljaktig mening
En av nämndemännen var skiljaktig avseende fängelsestraffets längd och menade att straffvärdet motsvarar fängelse ett år och sex månader och att det inte finns några förmildrande omständigheter som bör beaktas och fängelsestraffets längd bör därför bestämmas enligt straffvärdet.
Hovrätten fastställde tingsrättens dom.
