En 40-årig man fick av misstag knappt 140 000 kronor insatt på sitt konto av sin tidigare arbetsgivare.
Eftersom han var i ond tro och dessutom sparade pengarna ska han betala tillbaka beloppet.
Ett städföretag i Stockholm med 40 miljoner kronor i omsättning gjorde den 1 mars 2017 en överföring om 139 281 kronor till en före detta anställd på hans konto i Skandiabanken. Mottagaren, en 40-årig man, hade tidigare varit anställd hos på städfirman men hade slutat den 30 september 2016.
40-åringen stod överst på den mottagningslista som avsändaren använde. Den egentliga mottagaren var en leverantör som senare påminde om den uteblivna betalningen vilket då reglerades.
Städfirman begär nu de 139 281 kronor av 40-åringen.
Hävdar god tro
40-åringen hävdar att han var i god tro. Vidare uppger han bland annat att den aktuella betalningen inte var felaktig och därmed inte en misstagsbetalning. I vart fall hade han inte skäl att tro att den var felaktig betalningen avsåg arvode och provision till honom.
Attunda tingsrätt konstaterar att när en betalning sker av misstag är enligt läran om condictio indebiti huvudregeln att betalningen ska återgå. Det gäller oavsett om betalningen skett på grund av en villfarelse eller till följd av en felskrivning. Under vissa förutsättningar kan emellertid betalningsmottagaren få behålla pengarna. Detta kan vara fallet om mottagaren dels har haft en befogad anledning att tro att han eller hon hade rätt till de mottagna pengarna, det vill säga varit i god tro, dels i fortsatt god tro har inrättat sig efter att betalningen var korrekt.
Tingsrätten pekar på att texten på kontoutdraget avseende betalningen den 1 mars 2017 har varit namnet på bolaget som pengarna var avsedda för. I det sms som skrevs till 40-åringen den 24 mars 2017 anger hon att det den 1 mars 2017 gjorts en överföring av misstag till hans konto på 139 281 kronor.
Ska betala tillbaka
Tingsrätten anser det styrkt att betalningen till 40-åringen inte avsett ersättning till denne utan skett av misstag. Nästa fråga är om 40-åringen har varit i god tro när han fick kännedom om betalningen och därefter. Han har själv hävdat att han trodde att betalningen avsåg hans ersättningsanspråk avseende lön, semesterersättning och provision. Det utbetalda, ojämna beloppet motsvarade inte något belopp som han begärt att få från städfirman.
Ingenting i bevisningen utom 40-åringens egna uppgifter ger emellertid uttryck för att han då han fick kännedom om betalningen eller senare skulle ha varit av den uppfattningen att betalningen i själva verket avsett hans anspråk på lön med mera. Tvärtom ger utredningen stöd för att han redan från början godtagit att betalningen skett av misstag.
Tingsrätten bedömer på grund av det anförda att 40-åringen inte har varit i erforderlig god tro. Till detta kommer att han inte inrättat sig efter betalningen, då han vid förhöret under sanningsförsäkran uppgett att han sparat det mottagna beloppet. Varken godtroskravet eller inrättandekravet kan alltså anses vara uppfyllt. Inte heller i övrigt har framkommit skäl till att han ska få behålla de mottagna medlen.
Städföretagets talan ska alltså bifallas. (Blendow Lexnova)
