Sedan miljöbalken trädde i kraft för tio år sedan har det blivit en kolossal utveckling av miljörättslig praxis. Sett så här i backspegeln kan man nog säga att den mest radikala reformen med miljöbalken var att införa miljödomstolar med en Miljööverdomstol i Svea hovrätt och Högsta domstolen som slutinstans för vissa miljömål, säger Stefan Rubenson.
– En miljöbalk med möjlighet till domstolsprövning av miljötvister har gjort att miljörätten har vuxit i juristernas medvetande, särskilt som man numera kan läsa Högsta domstolens domar och Miljööverdomstolens viktigare avgöranden på nätet. Mer än 500 miljödomar är nu är lätta att få tillgång till. Det är nog inte fel att påstå att detta har bidragit till att miljörätten har släppts in i finrummet.
I boken gås miljörättens viktigare delar igenom med referens till både nyare och äldre praxis hos Högsta domstolen, sammanlagt ett 30-tal avgöranden, samt ungefär 150 avgöranden från Miljööverdomstolen.
– Praxis är helt avgörande för att förstå innehållet av de ganska allmänt hållna reglerna i miljöbalken, säger författaren till ”Miljöbalken”, som nyligen kommit ut i en fjärde upplaga.
Boken vänder sig både till studerande på universitet och högskolor och till dem som arbetar mer praktiskt med frågor som rör markanvändning och miljön. Det kan vara advokater, tjänstemän i förvaltningar och sådana företag där miljöfrågorna är aktuella. Boken kan alltså läsas både som kursbok och handbok. Eftersom det i varje avsnitt finns en tämligen omfattande redovisning av praxis kan den också användas som uppslagsbok för en viss fråga, menar Stefan Rubenson.
När man stöter på ett miljörättsligt problem är det som alltid inom juridiken viktigt att bena ut de olika frågeställningarna och se hur de förhåller sig till varandra och till rättsreglerna, säger författaren till ”Miljöbalken – den nya miljörätten”. Många gånger hittar man de mer detaljera miljöreglerna i myndigheternas föreskrifter, som ofta har sin bakgrund i olika EG-direktiv. Därför har EG-rätten och EG-domstolens praxis också betydelse för att tolka den svenska miljörätten.
– Det räcker inte längre för svenska domare att kunna enbart den nationella rätten. Särskilt på avfalls- och kemikalieområdet är avgörandena i Luxemburg nödvändiga att känna till för den domare som skall pröva om företaget får använda vissa bekämpningsmedel eller hur industriavfallet skall tas om hand, säger Stefan Rubenson.
Stefan Rubenson har varit chef för rättsenheten på Miljödepartementet och ledde arbetet med att ta fram miljöbalken. Han är nu ordförande och chef för Statens Va-nämnd; en domstolsliknande myndighet som avgör tvister rörande vattenförsörjning och ledningssystemens sätt att fungera. Här har miljöfrågorna numera fått en betydligt större roll än tidigare.
Johanna Haddäng
