Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor avslog personens ansökan om ”fastställelse av ändrad könstillhörighet” till man. Enligt Socialstyrelsens råd grundade sig inte ansökan på en upplevelse av att vara man, utan ”på klagandens upplevda svårigheter att komma ut som kvinna”.
Beslutet överklagades till Förvaltningsrätten i Stockholm där mannen pekade på att rådets beslut försvårade för honom när det gällde hans chanser att kunna passera som ”den han är” i samhället.
Kan leda till diskriminering
Beslutet om att inte få sin könstillhörighet ändrad innebar, enligt mannen själv, att han ser ut som en man men måste ha ett kvinnligt personnummer – någonting som kan leda till diskriminering av honom som transperson ”i bland annat kontakten med vården, vid utlandsresor och när han söker arbete”.
Förvaltningsrätten konstaterade att mannen föddes som biologisk man men att han under 2011 hade fått sin ansökan om sterilisering och ingrepp i könsorganen beviljad – och slutligen sin kvinnliga könstillhörighet fastställd.
Hans uppfattning redovisades i förvaltningsrättens dom:
”Han lever med kvinnligt underliv men har i övrigt manliga attribut, vilket han är nöjd med. Han har gått på testosteronbehandling sedan två år tillbaka och mått mycket bättre sedan behandlingen påbörjades.”
Prövning av biologiskt kön
I en formell mening var han alltså kvinna, som han själv påpekade. Med sin nya ansökan ville han nu ”få tillbaka” sin formella könstillhörighet som man och tilldelas ett nytt, manligt, personnummer.
Förvaltningsrätten konstaterade att könstillhörighetslagen anger att en person ska få fastställt att han eller hon har en annan könstillhörighet än den som framgår av folkbokföringen om han eller hon sedan lång tid upplever att han tillhör det andra könet.
Detta skulle, enligt förvaltningsrätten, gälla även ”vid prövning av återgång till det biologiska könet”.
Av det medicinska underlaget framgick att mannen ”upplever sig som en kvinna på insidan men vill passera som man utåt.”
Förlorade i förvaltningsrätten
Förvaltningsrätten slog därmed fast att mannen inte ”har en fast grundad upplevelse att tillhöra manligt kön” utan att han ”bara” hade en önskan om att ”passera som man utåt”. Hans överklagande om att få återta den formella könstillhörigheten som man avslogs därför.
Mannen överklagade till Kammarrätten i Stockholm och framhöll där att läkarintyget inte återspeglar den upplevelse han beskrivit för läkaren:
”Han har inte beskrivit för läkaren att han upplever sig som en kvinna på insidan och bara vill ha yttre manliga attribut. Han är en man, både på insidan och på utsidan”.
Att han inte ville genomgå ytterligare en könskorrigerande operation berodde enligt honom endast på att de operationer som finns för detta är dåliga. Han ”lutar inte heller” åt att vilja tillhöra det tredje könet eller ett kön där båda könen förenas.
Varken praxis eller förarbeten
Kammarrätten konstaterar nu att varken förarbeten eller praxis ger något klart besked om en återgång till ursprunglig könstillhörighet kan prövas enligt könstillhörighetslagen. Det finns inte heller någonting som talar emot saken och kammarrätten slår därför fast att ärendet kan prövas enligt könstillhörighetslagen.
De frågor domstolen skulle ta ställning till blev därför:
- om mannen sedan en lång tid upplever att han tillhör det manliga könet,
- om han sedan en tid uppträder i enlighet med manlig könsidentitet och
- om han måste antas komma att leva i manlig könsidentitet även i framtiden.
Trivs bra som man
Kammarrätten svarar ja på samtliga frågor och mannens könsidentitet ska därför fastställas som just man.
Kammarrätten skriver:
”Av utredningen framgår att A:s psykiska mående har förbättrats sedan han började leva i manlig könsidentitet och att han trivs bra i sin nuvarande könsidentitet. A har bl.a. fört fram att han har hittat sig själv och att han nu är mer säker på vem han är som person.”
”Att A vill återgå till sin ursprungliga könsidentitet medför, enligt kammarrättens mening, inte i sig att det finns skäl att befara att han nu kommer att ångra sig. Kammarrätten, som också kan konstatera att A under den muntliga förhandlingen har gett intryck av att vara säker på sin upplevda könsidentitet, anser att det måste antas att A kommer att leva i manlig könsidentitet även i framtiden.”
