Kammarrätten gör en annan bedömning än förvaltningsrätten gällande en kvinnas arbetsförmåga och hennes rätt till sjukpenning.
Det är väldokumenterat att hon sedan lång tid tillbaka lider av en komplicerad samsjuklighet med såväl fysiska som psykiska inslag.
Arbetsförmågan bedöms därför vara helt nedsatt i ett normalt förekommande arbete.
Försäkringskassan beslutade i september 2021 att avslå en kvinnas ansökan om hel sjukpenning för perioden den 1 februari–30 september samma år. Som skäl för beslutet angavs att kvinnans arbetsförmåga inte var nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till arbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden.
Av det medicinska underlaget för aktuell period framgår att kvinnan har en mycket omfattande samsjuklighet. Hon har en belastningskänslighet samt kraftigt nedsatt förmåga att hantera stress och psykologiska krav. Hon har svårt att fokusera och ett försämrat korttidsminne. Det anges vidare att hon har stora svårigheter att klara vanlig daglig livsföring eftersom även högst begränsade aktiviteter kan resultera i utmattning.
Sanktionssystemet för hälso‑ och sjukvårdspersonal – en översikt
Parallellt med att antalet tillsynsärenden mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ligger på en hög nivå och anmälningar om behörighetsinskränkningar ökar, föreslås att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska kunna fatta interimistiska beslut – i vissa fall med sänkta beviskrav. Vilka regler gäller nu, och har IVO förutsättningar för att hantera utökade befogenheter på ett rättssäkert sätt? Ebba Sverne Arvill och Leila Nedaei redogör för dagens sanktionssystem, och några aktuella frågor.
Förvaltningsrätten: Ingen rätt till sjukpenning
Kvinnan överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Jönköping och yrkade att hon skulle beviljas sjukpenning med 75 procent.
Förvaltningsrätten ansåg att kvinnan hade nedsatt arbetsförmåga att utföra fysiskt belastande uppgifter eller arbetsuppgifter som ställer höga krav på den kognitiva förmågan. Hon bedömdes dock klara av fysiskt lättare arbete med väl avgränsade arbetsuppgifter med tydlig struktur och utan stressmoment och höga krav på koncentrationen.
Rätten ansåg att en sådant arbete är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Kvinnan hade därför inte gjort sannolikt att arbetsförmågan var nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till sådana arbeten. Hon hade alltså inte rätt till sjukpenning.
Kammarrätten river upp domen
Kammarrätten i Jönköping upphäver nu underinstansernas avgöranden.
Rätten konstaterar att kvinnan sedan lång tid lider av en komplicerad samsjuklighet med både fysiska och psykiska inslag, vilket är väldokumenterat i såväl en aktivitetsförmågeutredning som ett flertal läkarutlåtanden.
Enligt domstolen står det klart att kvinnan inte har någon arbetsförmåga i ett normalt förekommande arbete avseende den aktuella perioden. Överklagandet ska alltså bifallas. Målet återförvisas till Försäkringskassan för prövning av om övriga förutsättningar för sjukpenning är uppfyllda. (Blendow Lexnova)
