En socialnämnd ansökte vid förvaltningsrätten att sex barn i åldrarna fem till sju år skulle tvångsomhändertas från sin mamma.
Nämnden gjorde gällande att barnen var traumatiserade men inte fick vård för de sexuella övergrepp som styvpappan utsatt en av flickorna för i närvaro av syskonen. Dessutom saknades mat ofta i hemmet, barnen hade smutsiga kläder på sig och mamman hade låtit två av barnen med behov av glasögon vara utan i månader. Hon lämnade dem även ofta ensamma och kunde vara borta i dagar.
Rätten konstaterade att barnen behövde bearbeta sitt trauma vilket mamman motverkat. Likaså motsatte hon sig samarbete med skolan trots att flera av barnens frånvaro var stor.
Domstolen fann att barnens tillvaro inte var trygg och förutsebar och biföll därför ansökan.
Mamman överklagade till kammarrätten och menade att de två yngsta barnen inte var tillräckligt gamla för att minnas styvpappans övergrepp mot systern.
Kammarrätten anser dock att barnen vuxit upp i en familj i kris, vilket påverkat dem. Mamman har dessutom brustit i andra avseenden, till exempel då hon lämnat barnen ensamma och gjort sig onåbar. Överklagandet avslås därmed.
